Jag ångrar mig så jag kan dö...

Hmmmmm.... det lät ju inte som om ert förhållande var jätte bra.

Du kanske ska se ditt snedsteg som något som krävdes för att du skulle kunna lämna förhållandet?

Håller med.
Det var ju inte bra innan och din "kille" (jag skriver så, eftersom ni inte verkade ha ett riktigt förhållande, min tolkning) drev ju dig till detta. Jag försvarar inte din otrohet men detta var ju ett skönt sätt för din kille att bli av med dig. Ursäkta att jag låter så hård...Han behövde inte vara elak och göra slut på det vanliga sättet eftersom du visste att han inte skulle prata med dig om du varit otrogen. Känns som om du äntligen kan gå vidare och glömma den där killen. Jag tror inte att det hade hållt i längden iallfall.

I ärlighetens namn vet ja inte vad ja ska svara. Men uppenbarligen mår du inte bra, och han verkar faktiskt ingenting att ha.

Innerst inne har du nog förstått det, men lurar dig själv att tro annat.

Känn dig inte dum och otrogen. Varför hänga kvar vid en man som inte älskar dig.

Vad känner du för kompisen och vad känner han för dig?

Vad vill du själv? Gör ett avbrott från allt och tänk igenom vad du vill. Gör något för dig själv och lär känna dig själv bättre. Lär dig lita på dig själv, så kommer du efter ett tag komma till insikt och må bättre. Fortsätter du så här kommer du att gå ner dig fullständigt, bara för hans skull, och då e frågan: E han värd det??!

Gör något för Din skull, och tänk lite på dig själv för en gångs skull!

Lycka till!

Vill du prata? tjopppsan@hotmail.com

Många Kramar!
Gumsigos

Emina

jag kan inte säga att jag förstår hur du känner dig.
Men jag var tillsammans med mitt ex i 8 år, men det sista året levde vi bara tillsammans, kärleken bara försvann. det beror säkert på många olika saker. Men när det var jag som tog tag i det och sa att jag ville flytta isär, att vårat förhållande var slut så var det jag som mådde värst. Men nu i efterhand har exet sagt att han har aldrig sett mig så stark som jag var då. För hade vi fortsatt som det var då det sista året så hade det inte slutat på sånt bra sätt som det ändå gjorde. Det är modigt att avsluta något som man intem år bra av. och jag förstår absolut att du är ledsen, men du vill väl inte heller leva tillsammans med någon som inte delar din passion?! Om du älskar honom så vet du att du vill det bästa för honom, såväl som du förtjänar det bästa!
Jag hoppas du snart kommer må bättre, mer och mer för var dag som går.
Kramar

Bra skrivet gumsigos

Ta hand om dig Emina!

Emina

Jag kan inte förstå hur du anser att du varit otrogen. När jag läser din historia, så verkar det som om det bara var du som uppfattade det som ett förhållande. Din så kallade pojkvän ställe upp så länge du inte ställde krav på honom, och han hade ju sagt åt dig att han inte var kär. Så glöm det det med otrohet. Som Moloko skriver, det kanske var det här som krävdes för att du skulle inse att ert förhållande inte är något att fortsätta med. Jag förstår din känslor, men att hela tiden anpassa sig och smyga på tå för en annan person, så ska du inte ha det. Det finns så många fler där ute, jag lovar dig, men det kan ta tid att hitta dom. Glöm det som hänt, tänk inte ens tanken otrohet för det var det inte i ditt fall, glöm honom, du är värd något bättre. Lycka till.

Som gumsigos skrev, tänk efter hur du känner för den andra killen istället. Försök att glömma mr X och gå vidare. Det är mitt bästa råd. Jag förstår att det kan kännas svårt, men vill du verkligen vara ihop med ngn som inte är kär i dig. Frågan är om inte mr X också haft andra? Bara en tanke.

Jag håller med Peos Lena. Jag anser inte heller att du varit otrogen. Visst, ni hade inte avslutat ert förhållande, men egentligen så hade han ju redan 'släppt' dig och det var du som höll dig kvar. Så jag kan inte se att du sårat honom på något vis. Fast visst vore det bättre om det hände efter att ni brutit upp på riktigt liksom. Om han nu inte längre vill snacka med dig så tycker jag han är fånig. Han kan ju inte både ha kakan och äta den. Dessutom undrar jag varför han fortfarande var tillsammans med dig. Att du hade svårt att släppa har jag förståelse för även om det tyvärr varit sämre för dig än bättre. Men att han höll sig kvar förstår jag inte. Vadå, skulle han ha dig tills han hittade någon annan eller? Nä, fortsätt med att bygga upp ditt liv utan honom. Det tycker jag är kanon att du redan försökt göra. Lev inte ditt liv genom honom och bygg inte upp ditt liv på honom. Kom att tänka på en sång från söndagsskolan ;)

Bygg inte hus på en sandig strand, bygg inte hus på grus. Kanske verkar det ok, men en dag du ångrar dig, du får bygga huset en gång till.

Lycka till och kram!

Jag håller med flera här om att jag inte tycker du behöver skämmas över något. Uppenbarligen förväntade han sig inte ett livslångt åtagande från din sida.

Jag kan t o m spekulera i att han innerst inne kan tycka (men nog inte erkänna ens fö sig själv) att detta var ett ganska "bekvämt" sätt att "bli av med" dig - då han å ena sidan har fått sätta tonen i er relation och å andra sidan får vara "den förfördelade parten" när ni bryter upp, dvs den som blivit sviken och får vara sårad.

Gå vidare med ditt liv, slicka såren och fortsätt på det liv du försökt bygga upp utan honom. Du kommer att må mycket bättre och känna dig starkare i dig själv och ditt egenvärde i längden. Men jag förstår att det nu känns avgrundsdjupt och omöjligt. Känn bara ingen skuld utan ägna dig åt dig själv.

Sänder dig styrkekramar i massor!

En synpunkt från manligt håll: Din beskrivning av den principfasta och intelligenta mannen som fortsätter att vara tillsammans med en kvinna som älskar honom som men han uttryckligen inte älskar tillbaka får mig att rysa. En moraliskt principfast person skulle enligt min mening inte bete sig på detta sätt, utan beteendet signalerar kyla på gränsen till grymhet. Just detta att han känner till din svaghet för honom ger honom extra makt och därmed högre moraliskt ansvar. Jag frågar mig varför han stannar i er relation. Får han bekväm sex utan besvärande åtaganden, eller njuter han av att känna makt?

Mitt råd är att du ska glömma honom. Det kommer att göra ont, men det är nödvändigt och smärtan går över. Jag var passionerat förälskad i en kvinna i en skadlig relation för många år sedan. Jag bröt med stor vånda relationen och nu, långt senare kan vi mötas i samma umgängeskrets utan problem.

Ditt snedsteg kan i sig inte försvaras, men heller inte direkt klandras i situationen du beskriver. Härda ut och håll dig borta från ditt helgon under abstinenstiden så kommer livet att kunna ta ny fart igen så småningom. Personligen känner jag inte mer sympati för honom än för en hustrumisshandlare.

Hälsar
Teo

Ok, fa se om jag har uppfattat det har ratt.

1) Han ar kanslokall, principfast och beredd att offra karleken for sina principer.

2) Han ar inte kar i dig langre men trots detta gor han inte slut (vantar pa att du ska gora det kanske? Sa blir du den 'hemska' och han kan tycka synd om sig sjalv)

3) Du borjar ta dig bort ifran forhallandet och han gor inget for att forsoka fa dig tillbaka.

4) *Du* har lovat dig sjalv att aldrig svika honom - ingenting han har kravt av dig, och inget han a sin sida har lovat dig.

5) Nar du ar arlig och erkanner ditt misstag tar han det som en ursakt att gora slut, enligt ovanstaende principer, hellre an att uppskatta din arlighet och se sin egen roll i det hela.

6) *Du* kanner dig skyldig.

Eh? Vad hande mellan 5) och 6)???

Han later som en idiot som du klarar dig battre utan. Han *har* gjort slut - i sin skalle och i sitt hjarta - for lange sen - han har bara inte sagt orden (arligt talat, 'ar inte kar men trivs bra i ditt sallskap'?? Jag trivs bra i min pappas sallskap ocksa, betyder inte att jag vill ha ett forhallande med honom!).

Ga vidare, glom honom, satsa pa killkompisen om det kanns ratt eller hitta en kille som alskar dig mer an sina egna pahittade principer. Som kan behandla dig som du fortjanar att bli behandlad och inte far dig att kanna dig som sk*t bara for att du rakar vara kar i honom.

ärligt talat så tycker jag inte att du var tillsammans med någon "underbar och principfast" för någon underbar och principfast hade inte gjort på det sättet, någon underbar och principfast hade gjort slut, både för din och för sin egen skull.

det du beskriver som ert "förhållande" låter inte alls som ett förhållande i mina öron, och jag tycker heller inte att du var otrogen, då det ju itne fanns något förhållande att vara otrogen mot. du var otrogen mot din förälskelse i honom, och inte mot honom som person. jag har varit delvis i samma sits. jag var tillsammans med min sambo i nästan ett år, han gjorde slut men jag var fortf dökär i honom. det tog mig ett halvår att komma över honom, och under den tiden kunde jag inte tänka tanken att vara med någon annan, varken kyssar eller sex, ingen närhet i någon form. jag ville bara ha honom och jag skulle mått skitdåligt om jag hade trotsat detta och varit med någon annan ändå. men jag kom över honom till slut och mår nu bättre än nånsin!

jag tycker inte du har något att sörja över, och anser att du bara slösar på dina nerver i onödan. du mår ju egentligen inte dåligt över otroheten i sig, det du mår dåligt över är ju att det s.k. förhållandet är slut.. något du dock vetat länge, men sådant kan man ju ändå aldrig förbereda sig för. det är väldigt lätt att lura sig själv i en sådan sits och tro att "han kanske har lite känslor för mig ändå". jag är ledsen att säga det såhär, men det är det enda sättet jag kan uttrycka det på: han var inte kär i dig och ni hade inget förhållande. det ni hade var en beroenderelation, du var beroende av honom och att utnyttjade det. han var helt enkelt en mes som, istället för att se till ditt bästa och göra slut, lät dig hållas och invaggade dig i en falsk trygghet som gjorde det hela än värre för dig. jag tycker inte du har gjort något fel överhuvudtaget. det enda rätta hade varit att göra slut själv, men det är inget alternativ i en sådan situation, jag vet. dock hade ju inget varit annorlunda i er relation nu om du inte hade varit med den här andre killen, då du fortfarande skulle ha suktat efter närhet och han fortfarande skulle saknat känslor för dig. frågar du mig så har din "kille" ingen rätt att bli sur på dig, då han ju ändå inte ville ha dig som flickvän. det finns faktistk människor som underhåller andras förälskelse i dem för att på så sätt höja sitt eget ego, "någon vill ha mig".

mitt helt uppriktiga råd är att du skall sluta slösa energi på att ångra "otroheten" och börja satsa på att komma över honom.
det primära en kille man anser vara "den rätte" skall ha är ju att han tycker om en och vill vara tillsammans med en. alltså var han inte den rätte för dig, annars hade ni ju varit ihop än, eller hur?

Låter det inte troligt att du var "otrogen" för att du undermedvetet visste att det definitivt skulle vara slut i och med det? Så låter det i alla fall för mig. Jag tycker du gjorde både dig själv och honom en tjänst! När du har träffat "din" man kommer den här killen blekna i jämförelse.

Tro på framtiden!

*kram*

E

Hej igen, och tack för allt stöd. Det är lite bättre nu än för två veckor sen när allt var precis färskt, men tyvärr pinar jag mig själv fortfarande en del och lyckas inte släppa helt. Ringde honom tidigare idag och var visst mest bitter och anklagande över hans beteende de sista månaderna... och han blev arg och sa att jag ska sluta trakassera (har hört av mig på olika sätt ett par gånger i veckan sedan det hände), sa att han tänker byta telefonnummer. Så visst är det tungt fortfarande, men känner ändå att tid är det enda som kan hjälpa. Killkompisen jag hade sex med är visserligen snäll och bra egentligen, men ändå för upptagen med sitt eget ex sedan några månader, så han är inget bra alternativ. Nej jag bör väl bara vänta, må dåligt, vänta, må lite mindre dåligt, vänta ännu mer för att komma till noll och sedan låta tiden gå ännu mer och föra med sig bra känslor igen....

Tycker synd om dig men kan nog inte döma honom heller tycker att han har varit ärlig och sagt sitt ,har själv varit med om en liknande sak och är kompis med min ex nu, men det behöver inte betyda att killen är en skitstövel ärlighet är viktigt för vissa av oss lever efter det, inte alla om man läser alla inläggen.Tycker såklart att du inte ska gräva ner dig men kan inte döma honom om man inte hör hans sida av det hela,och sen måste du nog också funder på hur länge du har gillat den andra killen som du var med kan vara kanske att du började gilla och tänka på honom för länge sen Räknas inte det som otrohet??

hoppas ddet fixar sig för dig/danne

Var i en väldigt liknande situation för ca. 10 år sedan....
låg med en av min fd. bästa kompisar.
Jag var inte särskilt full utan nog mest ute efter att frigöra mig från exets "mörka" skugga (han bodde utomlands då, det hade varit slut i mer än 6 månader) och det var nog - om jag ska vara helt ärlig - delvis för att "hämnas" X:s oförmåga att göra slut med mig innan utlandsvistelsen(vilket jag "fick står för", dvs. framstod som den som inte pallade trycket trots att han lämnat mig vind för våg, hörde typ aldrig av sig etc...)
Eftersom min "hämnd" & frigörelse var ganska raffinerad, dvs. ligga med bästa kompisen (vilket faktiskt var OK rent "lagligt", för både jag & kompisen var singlar och gjorde det på "lika villkor" (bara för en natt). I min mening borde kompisen i första hand ha sagt nej, han var ju den som skulle vara lojal, jag var ju "bara" en bitter & ledsen flickvän. Iofs fick jag ta all skit från X.et, jag var tydligen den stora boven enligt honom, ni vet, eva i paradiset. Oh well...med allt detta vill jag säga att du nog gjorde det du gjorde för att du behöver frigöra dig från ditt ex. Och eftersom han inte kan säga nej till dig och gå sin väg, utan låter dig gå och våndas genom att FAKTISKT ge dubbla signaler så var det kanske din enda utväg. Göra något som du vet att han inte kan förlåta. Men som sagt; du har ingen skuld. Du gör det för din egen skull, tror jag. Du kan gå din egen väg. Det väntar andra människor på dig, som kan ge dig det du behöver och förtjänar. Det är svårt att lämna någon som man har/har haft så otroligt starka känslor för, men ibland måste man. Så är det bara.. Om ett tag - veckor, månader, år - så tror jag att du känner att det du gjorde var bra¨, trots att du sårat honom. I det stora hela. Han överlever, believe me. Din lojalitet ska i första hand vara hos dig själv. Det handlar inte om att vara ego, bara om att älska sig själv, och veta sitt värde. Då kommer den riktiga kärleken, den som får dig att växa, att leva, att känna tro & hopp. Deppa inte ner dig alltför mycket. Gå ut bland syrenerna och andas frisk luft. Framtiden är din.