Rätt sätt att reagera när hjärtat gör ont

LillHjärtat, jag tycker absolut inte att du överreagerar eller reagerar fel-det är ju faktiskt dina känslor det handlar om.

förtår jag rätt, att han inte tyckte att det var ett dugg fel att ta hem henne? även om ingeting skedde och du litar på honom, förstår jag att du känner dig sårad.
jag tycker att du ska prata med honom nästa gång du träffar honom-så att han förstår att du blev ledsen men att du också förlåter honom.
försök att få honom att förstår att du inte vill att detta ska upprepas-han måste respektera dina känslor-även om HAN inte tycker att han har gjort något fel. han verkar dock en bra kille (om allt nu är sant som han säger..men du känner ju honom bättre än jag så..)

Jag menar att det var omtänktsamt av honom att låta tjejkompisen sova över men som sagt-det får inte upprepas eftersom du blir ledsen.

berätta hur allt går.. kramar

Jag har samma åsikt som dig. Skulle vara svårt att inte gå och älta det även om du litar på honom.
Sätt er ner och gå igenom era gränser än en gång och försök att respektera dem, mötas på vägen så att säga.

Ingen annan kan ju avgöra vad DU ska känna i den här situationen.

Men hade JAG varit i din situation så hade jag nog låtit honom veta att jag inte gillad det han gjort men utan att riva upp himmel och jord för det.
MEN skulle samma sak upprepas, trots att han nu viste om att jag skulle misstycka då skulle jag bli väldigt sårad och förbannad eftersom det då skulle kännas som att han satte hennes bästa före mig!

Om han är en toppenkille på alla andra sett så tycker jag inte att ni ska låta detta förstöra för er och ert förhållande, toppenkillar växer inte på trän´'!!
Lycka till!

fråga honom också hur han hade reagerat om en killkompis till dig hade sovit över hos dig...

ni måste nog göra upp vad som är ok och inte ok.. jag har själv varit i liknande sits men min pojkvän i början innan vi var sambosar. han hade en tjejkompis på besök i stan som sov över och detta gjorde mig nervös och lite svartsjuk..(jag var bortrest denna vecka..)
dock försäkrade han mig om att de faktiskt bara var kompisar (sedan många år) och hon sov ju i vardagsrummet..

jag sa att det var ok denna gång men att jag inte ville att hon skulle sova över där mer eftersom jag bara var orolig och ledsen-han respekterade min åsikt (även fast han kanske inte höll med)och sa att kompisen inte skulle sova över där nästa gång hon kom. kan låta som kontrollfreak men samtidigt det var ju så jag kände! jag litade på honom men ville inte behöva fundera över saker o ting som skulle kunna hända...

Lyssna på manzanita och Fresan!! Kunde inte säga det bättre själv.

Jag tycker du har gjort ditt bästa. Du har försökt se på detta på bästa sätt. Men hjärtat säger ju ibland inte samma som hjärnan.

Tala om detta för din pojkvän att du verkligen försökt och verkligen velat känna annorlunda, men att det fortfarande gnager. Och även om han inte ser på det på samma sätt som du så får vi hoppas han kan respektera dina känslor ändå.

Ett förslag jag kom att tänka på. Kan du kanske få träffa den här tjejen någon gång? Att din pojkvän presenterar dig och henne för varandra vid något tillfälle. Eller har du redan träffat henne? Du skrev att hon var trevlig..
Det kan ibland hjälpa att få träffa den person man är rädd kan vara ett hot. Och dessutom se hur pojkvännen beter sig gentemot dig och gentemot henne vid tillfället.

Min pojkvän är nog lik din i detta avseendet. Han har dessutom en tjejkompis och jag tyckte det var jobbigt om han sov över hos henne eller tvärt om. Men numera är hon även min kompis lite grann och eftersom jag lärt känna henne så är jag inte alls orolig för att hon skulle försöka sig på något. Min pojkvän litar jag ju på redan som du gör med din. Men jag känner verkligen igen den där gnagande känslan.

Prata med honom! Detta är inte ditt problem utan bådas.

Hej
Jag kan ha fel, men jag får känslan att det inte är själva sovandet som är problemet eftersom du litar på honom, utan att hon sedan åt frukost med hans föräldrar och syskon.
Det är lätt att man får för sig att föräldrarna skulle tycka bättre om henne och kanske i hemlighet undra varför han inte är ihop med kompisen i stället för dig, så kände i alla fall jag när mitt ex brukade ta hem tjejkompisar när han bodde hemma. Men självklart så var det bara min fantasi som spökade.

Jag tycker inte att du ska säga att tjejkompisen inte får sova över. Om du litar på honom till 100 procent som du säger, då finns det ju ingen anledning att göra det, eller hur? Risken blir i stället att han känner att du försöker begränsa hans liv vilket inte är en speciellt rolig känsla kan jag lova.

Jag tycker inte att du överreagerar, som de andra sagt är det dina känslor, men din kille måste ju ha rätt att ha vänner, även om de råkar vara kvinnor? Tala om hur du känner för honom men jag skulle inte säga "Jag förlåter dig". Själv tycker jag att det är nedlåtande att säga det till någon som inte tyckera att han/hon har gjort något fel. Han kommer säkert att ta dina åsikter till sig och försöka gå dig till mötes om du bara förklarar hur du känner.

/Tessi

Tack för alla svar. Känner mig lite säkrare nu när jag tänkt igenom allt och insett att man faktist får reagera och känna. Betydde oerhört mycket att få ta del av era resonemang då jag inte visste vart jag skulle vända mig med mina virriga funderingar. Det är gult värt.

Talat med honom igen, öga mot öga denna gång. Underbart skönt att få ur sig allt och kunna ta resonemangen samtidigt som man ser den andres ansiktsuttryck. Förklarade hur jag kände inför allt, och tog en teoretiskt omvänd situation när jag hade tagit hem en killkompis och frågat hur han hade reagerat på det och var han satte sina gränser. Han sade då att han förmodligen reagerat lika starkt som mig och blivit hemskt sårad även fast han inte skulle ha blivit arg på mig. Den situationen tyckte han skulle ha känts helt fel och han förstod nog då hur jag hade kännt. När han sade så insåg jag själv hur jag kände, jag förklarade att jag inte var arg på honom eller något liknande och att det inte fanns någonting att förlåta eftersom han i teorin inte gjort något fel. Han handlade efter det han ansåg var rätt och det kan jag bara respektera. Samtidigt förklarade jag hur jag kände, Vilket han respekterade.
Han sade att det i efterhand kändes väldigt fel utefter hur jag hade reagerat och han själv när han nyktrat till och insett att det hade kunnat lösas på en miljon andra vis än att ta hem henne till hans rum.

Det är nog inte att jag är orolig att hans föräldrar skall undra varför han inte är ihop med henne istället för mig. Såna tankar dyker nog inte upp efter en frukost och vi har varit tillsammans i flera år. Snarare blev jag nog sårad av de faktum att han delade helgvardagen med någon annan, kvälls/morgonsnack in på småtimarna, frukost osv förmodligen mkt eftersom vi är ifrån varandra så mycket. Det fick mig nog att känna mig mindre speciell.(för tillfället har vi bara en helg i månaden) Hjärnspöken må hända men också känslor som jag är väldigt glad att han lyssnade på.
Han sade att han aldrig skulle göra om det efter han visste hur ledsen jag hade blivit. Det gjorde mig lite ställd, jag vill inte vara en sådan flickvän som förbjuder honom att ha tjejkompisar. =/ Jag har alltid uppmuntrat honom att träffa sina tjejkompisar. Visst jag har ett stick i hjärtat fortfarande, men hans resonemang sedan fick mig bara att smälta.

Varför skall jag ta hem tjejkompisar att sova över natten i mitt hem när jag själv skulle bli otroligt sårad om du gjorde de samma? Även fast man inte är otrogen, släpper man in någon annan tätt inpå livet som inte är ens partner och jag skulle inte visa respekt för dig om jag gjorde något jag inte skulle acceptera att du gjorde.

Jag tror inte händelsen upprepas för efter att ha talat igenom allt så känner jag mig inte som ett kontrollfreak heller eftersom vi tydligen ligger på samma våglängd.

Ååh va härligt att läsa ditt inlägg, jag blir alldeles varm och glad inombords. Va gott att det ordnade sig. Och att det ordnade sig så oerhört bra!! Inte ens en kompromiss utan helt och hållet samförstånd och respekt.

Ni två verkar vara ett underbart par som har det otroligt bra ihop. Ni har båda två funnit varsinn guldklimp ;)

Tack för att du delade med dig av hur det gick! Ta hand om er. Kram!

Att vara speciell för sin pojkvän är väl ändå fundamentalt? Varför skulle någon annan, vän som släkting, få ta din plats? Ja, din plats, vid hans frukostbord.

Hejsan!
Vad bra allt låter, vad bra att ni pratade ut om det. Förstår väldigt mycket av dina kännslor.

Kram