• Micke Picke Päronp*ng

    Sommarflirt

    Det klassiska dilemmat:
    Är man singel traffar man ingen. Har man partner så nog f*n haglar anbuden tätt.

    Tänkte bena lite i ämnet.
    Kort briefing:
    Tillbaka från en semester med fru, barn och kompisar + deras vänner. Har träffat kompisens väns sambo tidigare hos dem - helt ok person med rätt sorts humor. Har inte träffat henne på flera månader men nu har vi alltså 2 veckors semester tillsammans. Utan att märka det (fast min sambo gör det förstås) pratar och pratar vi och skojar hela tiden. För mig är hon en skoj tjejkompis men jag märker sedan att vår blickar blir längre och längre. Oj oj, farlig farligt!
    Inte offrar man familjen för en flirt? När man har det bra med barn man älskar! Situationen är bra och allt funkar.

    Men vad gör man med pirret i magen då?

    Ändå plågas jag av nån slags kärlek. Vet inte vad för sort men det påminnner om när jag var typ 20år gammal. Sömnlös och glad.

    Tillsammans sökte vi situationer då vi kunde smita iväg ihop men bådas respektive verkade vara på sin vakt fast vi inte gjorde mer än snackade. När semestern var slut och vi skildes blev kanske kramen för lång. Kändes som att riva av ett plåster sakta. Jag grät nästan.

    Kanske är denna beskrivning luddig - men hur beskriver man det som händer vid en förälskelse?

    Nu känns känlsan lite mysig och pirrig. Ska jag bara låta den dö ut?
    Jag vill tillägga att känlsan inte är sxuell -det bara kändes som vi inte pratat klart på långa vägar.

  • Svar på tråden Sommarflirt
  • Swedie

    Om du lovat dig till en person ska du väl njuta av det icke stillastående klotet med henne och inte söka efter något untanför er relation..
    Är du åtminstone ärlig mot din tjej? Vet hon om att du och den andra ska träffas?

  • Micke Picke Päronp*ng

    Jonnes Brud.
    Sen när blev det farligt med frasen som all världens tjejer verkar ha patent på?? (...men vi kan vara kompisar)
    Det är just detta jag har för avsikt att säga men kanske inte på det plumpa vis man fått det slängt i ansiktet själv i sin ungdom... *nypa salt* tack.

    Swedie:

    Nej, gumman hemma vet inget för jag tycker det blir enklast så. Jag har ju inga otrohetstankar bakom mötet.

  • blåsippa

    Jag är inte svartsjuk av mej men hade blivit misstänksam om jag fått veta att min man gått bakom ryggen på mej o träffat någon tjej.Det hela hade verkat misstänksamt tycker jag, som upplagt för bråk!?

    jag hade absolut föredragit att han berättat om detta för mej innan så jag vetat varför han velat träffa henne.

    Vad tror du din fru säger när hon får reda på detta efteråt??

  • Jonnes brud

    Förklarade känslor på telefo, men vill prata ansikte mot ansikte för att det inte ska bli några missförstånd. Ja,hoppas att din fru inte missförstår dig när du inte ens törs tala om för henne att du och den här kvinnan ska träffas. och det här med att "bara vara vänner" är nog inte något som kvinnor har patent på att säga, är min erfarenhet.

  • Cassiopeja

    Om du inte har något att dölja för din fru och inte har några "otrohetstankar" bakom mötet så varför inte berätta..!!??

    Om din fru träffat en annan man bakom din rygg, skulle DU då tro henne om hon sa att det inte var något på gång!?

  • Micke Picke Päronp*ng

    Jag tycker bara det är bäst om hon inte vet. Så enkelt är det. Hon insåg att jag och tjejen gillade att tala med varandra på semstern och sa väl inte mer än att: ja, du träffar ju alltid tjejer som gillar dig. Bara du inte sätter på dem är jag nöjd.
    Så funkar vårat förhållande. Detsamma gäller henne. Otaliga är hennes manliga studiekamrater som jag sett henne fatta tycke för utan att nåt mer skett.

    Det värsta jag varit med om i mitt liv - det var när jag träffade min, sedan 13år, nuvarande sambo. Anledningen till det är att jag hade ett förhållande då och hamnade i en valsituation. Ett vägskäl kan det liknas vid. Vad jag inte visste då var att jag skulle gör mitt bästa val någonsin. Att välja bort den fasta (usla) relationen mot en osaäker tillvaro med en människa jag knappt kände.
    Så dåligt som jag mådde DÅ av att på det brutala sätt välja bort en annan livskamrat vill jag aldrig må igen. Det VET min sambo. Inget synd om mig. Det fanns 50% chans att lyckas och det var verkligen en bra chansning.

    Idag har jag inga tankar på partnerbyte eller nåt, men jag vill med detta ämne peka mot det rus man kan känna ibland då man träffar en människa (man el kvinna) som man nästan önskar man träffat tidigare så man fått mer glädje av dem...

    fan, nu spånade jag bort mig ännu värre va?

  • Swedie

    Tror du själv på att du bara vill vara "vän" med den här kvinnan? :) Jag förstår att du känner dig upplyft och exhalterad av allt det här, men ibland kanske man borde vara lite mindre självisk och se till att inte såra den man älskar ;)

  • addicted

    Hur gar det Micke? *nyfiken*

  • Lacy

    Jag tycker nog att du gör rätt i att berätta för tjejen.

    Jag har ju själv varit i situationen och det finns fördelar och nackdelar med allt.

    Nackdelen var ju att jag aldrig berättade för min man om känslorna för den här killen. Men min man visste att jag träffade honom som kompis. En till nackdel var att jag kysste killen.

    Den stora fördelen var att spänningen försvann när allting var utagerat, när jag hade berättat. Det var först efter att jag berättade som jag kunde gå vidare.

    Idag ångrar jag nog i och för sig att jag berättade då jag nu tror att mina känslor för honom skulle ha försvunnit såsmåningom ändå. Men samtidigt var det himla skönt att ajg berättade för jag kunde gå vidare med det hela mycket tidigare.

    Tyvärr skadades vänskapen lite också med den här killen, men vi letar tillbaka till den litegrann. Vi ses ju ganska ofta när andra är med och det kan vi inte göra så mycket åt. Dessutom gör det inte så mycket att vänskapen är förstörd, för jag mår mycket bättre nu och kan ägna mig åt den jag älskar mest, min man!

Svar på tråden Sommarflirt