OT om socialbidrag

Bobou:
Du skriver:
"Men jag vill ju inte betala för honom och han vill verkligen inte ta emot pengar från mig heller, det går helt emot hur båda två funkar."

Men om inte du, hanns sambo, vill betala för honom. Varför skulle vi andra skattebetalare vilja det?

Jag tycker att det är jättebra att det finns en regel om försörjningsplikt. För kan man tänka sig att bo ihop, så är det väl självklart att man ska hjälpas åt med svårigheter också.

Jag förstår inte hur man kan vara redo att vara sambo men inte redo för gemensam ekonomi. Vill man vara sambo med sin älskling och denne inte får tillräckligt med pengar så måste man ju vara beredd att "försörja" sambon också.

Bobou

Om du läser vidare på sidan Miss Cee tipsade om så ser du att han visst kan få ersättning. Visserliggen bara grundersättning, men ändå.

Och jag håller helt med Lippi, jag har ingen lust att betala för din sambo.

Fiafria:

Hm, på den här sidan ser det ut som att han inte kan få det iaf... www.alfakassan.se/_pages/arbetsloshetsforsakring/grundersattning.asp

Fiafria och Lippi:
Jag har ju redan betalat för honom, när jag betalat skatt när jag jobbat. Och han har på samma sätt betalat för sig. Vad är det för inställning att man bara ska betala till systemet men inte få använda det när man behöver? Min sambo är inte annorlunda än andra arbetssökande, som ni vill betala till, eller? (Okej han är lite mer korkad än andra, som inte gått med i a-kassan, men utöver det...)

Goasmulan m fl:
Alla har olika principer. Självklart vill jag hjälpa honom när han periodvis har det svårt, men jag tänker inte försörja honom med pengar som jag lånar av staten och måste betala tillbaka, med hög ränta. Det vore en annan sak om jag jobbade och hade egna pengar.

Bobou:

"Jag antar att samma sak gäller för två tjej- eller killkompisar som bor ihop. Om man har en inneboende, är det samma sak då?"

Nej, det är inte samma sak. För att räknas som sambor i sambolagens mening skall det röra sig om ett parförhållande och personerna ifråga skall leva under "äktenskapsliknande förhållanden" . Alltså, att personerna egentligen lika gärna hade kunnat vara gifta.

Måste erkänna att jag håller med de flesta härinne. Man måste ju hjälpa varandra i ett förhållande. Om du inte vill försörja er båda två ska ni kanske inte bo ihop.
Tänk om det blir tvärtom och du står utan inkomst och han inte vill betala för dig?

Dessutom tycker jag att det är fel att utnyttja systemet när man inte behöver. Ni har ju så ni klarar er. Om än riktigt knapert. "Been there done that..."
Tanken är ju att ni genom att vilja leva ihop har ett ansvar för varandra, även ekonomiskt.

Varför tar han inte ett timjobb medan han söker ett riktigt jobb? Det finns ju allt möjligt, dela ut reklam, tidningar, McDonalds, vad som helst.

Jag har svårt att förstå att man vill vända sig till soc om det inte är en nödsituation

Jag tycker också att han ska ta ett timjobb/skitjobb medan han väntar på "det rätta"...

Det jag sätter mig emot är att vi öht kallas "vi" eller "ni" när vi har skild ekonomi. Jo, _jag_ har så jag klarar mig - han har _inte_ det, så för honom är det faktiskt en nödsituation.

Jag tycker att det fungerar bra för oss att bo ihop, och vi har ett väldigt kärleksfullt förhållande, men många höjer på ögonbrynen åt att vi ändå är så självständiga (eller åtskiljda eller vad man ska kalla det). T ex så äter vi inte tillsammans, utan köper och lagar mat var för sig. Jag vet att det låter konstigt, men det är så vi trivs med att ha det. Men nej, vi hade nog inte lika gärna kunnat vara gifta.

dumpa killen då, om han inte kan skaffa ett jobb...

Jo det var studerandevillkoret jag syftade på, men om han inte har gått ut gymnasiet så uppfyller han ju inte det heller, tyvärr.