• tinta

    världens sämsta blivande fru? (Jättelångt)

    Hej allihopa.
    Kanske finns någon här som kan hjälpa mig?
    Jag har ett stort problem. Jag ska gifta mig med mannen i mitt liv om ett par veckor. Jag älskar honom över allt annat. Vi har två fina barn ihop och ett väldigt harmoniskt förhållande. Han behandlar mig som en drottning och älskar mig massor.
    Nu till problemet: min älskare.
    jag vet att det låter avskyvärt men jag är beroende av att få träffa honom.
    Ni tycker att jag är hemsk, jag vet. Så tycker jag också om alla som kan göra sånt mot den de älskar och jag skulle antagligen inte klara av att min blivande gjorde så. Men låt mig förklara.
    För ett par år sedan blev jag våldtagen och svårt misshandlad av flera män. De förstörde mig fysiskt och psykiskt, efter det har min blivande man knappt kunnat ta i mig. Han är så försiktig och frågar hela tiden om allt går bra och är okej att till slut har varken han eller jag lust längre. Han kan inte sluta tänka på det som hände varje gång han är med mig och när han är så tänker jag ju givetvis också på det. Det slutar oftast med att vi inte fortsätter. Om det mot förmodan skulle "gå bra" är det för att jag får se till att verka helt lugn och inte säga något eller göra några häftiga rörelser. Dvs det fungerar för honom.. Vi har pratat med varandra (pratar om det varje gång, men de där bilderna KAN inte försvinna ur hans huvud och det är väl kanske inte konstigt) och gått till personer som ska kunna hjälpa oss, men det blir bara påträngande och tillgjort.
    Det här har gjort mig väldigt deprimerad speciellt efter att ha fött barn och kroppen åter inte är vad den borde vara.

    Men så för ett par månader sedan träffade jag en kille som jag för länge sedan gick i samma skola som. Vi pratade lite och samma kväll följde han med mig hem. Han hade ingen aning om vad som hänt mig, och för första gången på flera år kände jag mig som en kvinna. Kunde bara slappna av och veta att han bara tänkte på mig. Efter det så blev mitt liv mycket lyckligare, med min blivande kändes allt också bättre. Jag vet ju nu att det inte är mig det är fel på, det är bara hjärnspöken.
    Jag har träffat den här killen två gånger till och är en ny människa. Det har min blivande också märkt och vårt sexliv har faktiskt blivit bättre. Jag vet ju att jag kan nu och vågar till och med uppmuntra honom till sex utan att tro att det bara blir pinsamt..
    Nu tänker säkert ni alla att jag borde reda ut det med min blivande istället för att söka mig till någon annan men vi har verkligen provat ALLT. Gått till säkert sex-sju olika och pratar om det varje kväll. Det här är det första som haft en positiv inverkan.
    Det värsta av allt är att jag inte har dåligt samvete. Jag vill dela mitt liv med min blivande. Vi älskar varandra så mycket. Men jag vet att om han skulle få reda på detta så skulle han bli JÄTTE ledsen. Borde jag berätta ändå?

  • Svar på tråden världens sämsta blivande fru? (Jättelångt)
  • Bebbsen05

    Säger fortfarande samma sak som jag gjorde i förra tråden du skrev om samma sak.
    Det är jättetråkigt det som hänt dig, men det ursäktar inte att man är otrogen.
    Tänk på din man, helt plötsligt blir det bara bättre och han kanske tror att han gjort något bra. Men så har du k***at någon annan!
    Nä, tycker du ska berätta för din blivande INNAN bröllopet så han får en chans att bestämma sig.
    Läste att du tom inte ens vet om du vill träffa din älskare igen!

  • 233850

    Ja, du är världens sämsta blivande fru. Att skylla på att du farit illa tidigare är ingen ursäkt. Det är DITT val att bedra din blivande man och det är DITT val att sätta familjen, inklusive era barn, på spel. Älskade du din familj skulle du inte utsätta dem för detta, men det gör du uppenbarligen inte eftersom du inte ens har dåligt samvete.

    Om du överhuvudtaget bryr dig om din blivande man och era barn, bör du avstyra bröllopet och låta mannen få vårdnaden om barnen. Eftersom sex tydligen är mycket viktigare för dig än din familj, bör du ägna dig åt det i framtiden. Det mest tragiska är att ni redan har familj. Hänsynslösa människor som bara tänker på sig själva borde inte ha det.

  • Birgittabruden

    Håller med Bebbsen 05: Det kan finnas förklaringar, men det finns inga ursäkter. Men antingen får du berätta för din man nu, eller så gör du det aldrig. Du måste ju i vilket fall sluta träffa din älskare.

  • 233850

    Birgittabruden>
    Varför ska hon sluta träffa sin älskare? Hon trivs med att ha sex med honom och eftersom hon inte bryr sig om något annan än sin egen njutning, inte ens sina barn, är det bättre om hon håller sig till älskare.

    Människor som tinta ska inte ha förhållanden överhuvudtaget. Om sex är viktigare än allt annat, är det bättre att inrikta sig på att bara ha sex, så slipper man åtminstone såra andra människor. För att inte tala om risken att smitta andra med könssjukdomar.

  • Birgittabruden

    233850: jag tycker att du är lite väl hård. Jag har själv varit otrogen mot en pojkvän, och som jag sa: Det finns förklaringar, men det finns ingen ursäkt. Nu har jag hittat rätt kille, och jag tror inte att jag har förmågan att vara otrogen mot honom. Jag tror att otrohet kommer av att det är något i förhållandet som inte är som det ska. Visst, det är ett idiotiskt sätt att hantera situationen, att vara otrogen istället för att reda ut problemet. Men jag tror inte att tinta aldrig kan ha ett riktigt förhållande pga det här, som du verkar tro.

  • 233850

    Birgittabruden>
    Otrohet är inte något som "kommer av" någonting, som du skriver. Det är något man VÄLJER att begå.

    Möjligt att det finns de som är otrogna en gång och aldrig mer, men tinta är knappast en sådan. Hon säger att hon älskar sin kille, hon ska gifta sig med honom och hon har barn tillsammans med honom. Om hon trots det kan bedra killen, UTAN ATT ENS HA DÅLIGT SAMVETE, vilken kille kan hon då INTE tänka sig att bedra? Herregud, hon tycker ju inte ens att hon gör fel!

    Dumpar hon den här älskaren lär hon vara otrogen igen när hon hittar en ny. Att ha sex med andra män är ju viktigare för henne än allt annat. Sådana människor ska inte dra in andra människor, allra minst barn, i sina liv. Det är inte fel att vara egoist och bara tänka på sig själv, så länge man inte låter det gå ut över någon annan.

  • Birgittabruden

    Jag tror inte sex är det viktigaste i livet för henne, men tanke på att hon blivit våldtagen. Jag håller med om att otrohet är något man väljer och det finns inget som kan göra det OK att vara otrogen. Däremot kan det finnas förklaringar till att man är otrogen.
    I mitt fall var det att jag hade ett förhållande som inte gav mig vad jag behövde varken fysiskt eller psykiskt. Av min älskare fick jag den uppmärksamheten jag behövde, men det var också dödsstöten för mitt förhållande. Jag tycker aldrig att otrohet rätt, men jag har förståelse för att man kan hamna i en situation där man blir frestad att vara otrogen.
    Hade jag hamnat i den situationen igen så hade jag rett upp mitt förhållande innan jag gav mig in i något nytt.
    Nu finns det ju faktiskt en familj att ta hänsyn till, och frågan är väl om hon kan leva med sig själv om hon inte berättar. Kanske bör hon berätta så att hennes sambo får ta ställning till om deras förhållande är värt att kämpa för.

  • 233850

    Hon är beredd att bedra sin älskade för det och i förlängningen givetvis riskera hela familjens lycka. Vad skulle kunna vara viktigare än det?

    Varför skulle tinta inte kunna leva med att inte berätta det? Hon har väl inte någonstans givit intrycket att hon faktiskt har ett samvete? Hon skriver ju inte ens att hon vill sluta träffa älskaren.

    Det låter som tintas kille är en bra karl. Har hon någon som helst respekt för honom, inser hon att han förtjänar någon bättre än henne och avstyr bröllopet. Men egoister tänker inte på andra, så det lär väl knappast bli på det viset.

  • Birgittabruden

    Jag känner att jag lägger ner den här diskusionen nu. Jag har sagt min åsikt och vi kommer ju uppenbarligen inte vidare, så jag överlåter till andra att säga något nytt i stället.

  • Nonika

    233850:
    Om hon inte på nåt sätt hade mått dåligt av vad som hänt, eller vad som händer, hade hon inte ens skrivit den här tråden.
    Varför är det så hemskt att hon har barn mitt i alltihop? Det är ju inte dem hon är otrogen emot. Hon kan vara en jättebra mamma ändå.
    Har du varit med om något själv, eftersom du har så otroligt starka åsikter?

  • Bebbsen05

    Skickar igen vad jag skrev i andra tråden (samma som denna)

    "Får säkert skit för vad jag kommer skriva, men alla har väl rätt ill åsikter?

    Iaf, det är jättetråkigt det som hänt dig. Verkligen. MEN det är ingen ursäkt för att svika sin blivande på ett sånt sätt.
    Jag tycker du ska berätta för honom så han får en ärlig chans att veta vem han gifter sig med. Utefter det har han ett val att göra.
    Du skriver ju tom att du inte vet om du vill träffa den andra igen. Låter som att du kommer göra det.
    Personligen hade jag inte kunnat stå och lova evig trohet om jag vart otrogen och inte vet om det kommer hända igen!

    *****
    Hmm..kan inte släppa det här. Har funderat en del till

    Du skriver att du är lyckligare med din man nu när du haft sex med någon annan. Din man har säkert oxå märkt att det är bättre.
    Hade det vart jag och min man som vart i denna situation och han som vart i din situation. Jag hade känt mig så förnedrad och sårad om jag visste att han enbart var lyckligare med mig för att han haft sex med någon annan!

    Vad säger ditt samvete. Som jag skrev innan, kan du stå i kyrkan och lova honom evig trohet när du själv skriver om du inte vet om du kommer träffa älskaren igen?"

    Alltså, jag chockas av vissa svar som en del ger? Vad har en del för bild/syn av ett förhållande och äktenskap. Många verkar tycka det är helt okay att vara otrogen om man "har anledning". Det FINNS ingen anledning till att vara otrogen. Inte ens ens sån förklaring som Ts gör här. Nä, äktenskapet tycker jag du ska struntai och ordna upp detta. Annars tycker jag du ska ge din man en ärlig chans att få veta vem han gifter sig med!

  • CyberPet

    SÅ här tycker jag:

    Du har varit otrogen och det har på något sätt också varit något positivt för ditt förhållande med din man.

    Din vilja att berätta... hur stor är den? Är det för att du vill lätta ditt dåliga samvete och få absolution från din blivande man, eller är det för att du tycker att detta kommer att tillföra något i ert förhållande?

    Jag tror att du aldrig kommer att kunna få en bra relation till din blivande make om du berättar. Om han blev skadad av att du blev våldtagen och det påverkar hans relation till dig, hur kommer då inte han att må när han får höra att han inte räckte till som älskare och att läka dig när du inte fungerade sexuellt? Snacka om att knäcka karln!

    Jag tror absolut på att man inte ska ha hemligheter för varandra, men i vissa fall kanske man måste begrava en hemlighet för att man sårar mer än det hjälper.

    Om ditt beslut att vara otrogen var klokt eller inte är en annan fråga. Men nu är saken redan gjord, så det finns inget att bråka om där - man kan inte vrida tillbaka tiden. För hade vi kunnat göra det hade vi också kunnat vrida tillbaka tiden så att du aldrig råkade ut för den där hemska våldtäkten.

    Så ransaka dig själv: Berätta för din egen skull eller för din blivande makes skull? Tror du att du skulle förbättra ert förhållande eller förstöra det?

    Lycka till med det beslut du tar, oavsett vilket så kommer du alltid att få "lida" för det. Även om det har orsaker som inte är så trevliga.

    Petra

  • Bebbsen05

    CyberPet
    Men bör man satsa på ett äktenskap om man inte ångrar att man var otrogen och inte ens vet om man kommer träffa älskaren igen? Knappst är min åsikt.
    Och borde inte mannen få göra ett beslut om han vill gifta sig? För som det är nu bygger ju en extrem stor del av deras förhållande på en lögn

  • Secret

    jag tycker att det är riktigt orättvist mot hennes sambo att inte berätta. Det innebär att han tar ett viktigt beslut utan att ha all information, utan att veta. Tinta borde visa respekt för honom (även om det är rätt så sent för det)och låta honom ta beslutet på sanna och riktiga grunder. Alltså hon ska stå, titta i hans ögon, lova evig kärlek och trohet med en sådan lögn "i backfickan".Det handlar ju inte bara om henne. De är ju två i förhållandet och två i det framtida äktenskap.

  • CyberPet

    Nu är jag kanske lite äldre än vad många är här och min erfarenhet är att det är lätt att döma andra utifrån sig själv. Det är inte förrän man själv varit med några varv och har gått på en del nitar som man kan verkligen döma någon annan. Å när man har lite erfarenhet så dömer man inte andra så lättvindligt, för som det står i bibeln "den som är utan skuld ska kasta första stenen".

    Jag tolkar det inte alls som att trådstartaren inte har dåligt samvete för vad som hänt och att hon varit otrogen. Jag tolkar det snarare som att hon i en omöjlig situation kanske valde en lite dum väg, men att denna dumma väg också ledde till något gott - bättre samliv med hennes blivande make.

    Jag menar inte att otrohet är något bra eller att det ska uppmuntras, men man kan inte bara döma utan att veta vad det innebär.

    Däremot ifrågasätter jag trådstartarens vilja att berätta för sin blivande man om sin otrohet. Är det för att lätta sitt eget dåliga samvete (för så tolkar jag att henne, att hon faktiskt *har* dåligt samvete) eller är det för att hon vill vara 100% ärlig. Är det för att lätta sitt eget dåliga samvete och för att få absolution, så är det stor risk att *hon* mår bättre, men att blivande maken INTE mår bättre, utan ännu sämre.

    Det är bara trådstartaren som vet hur blivande maken skulle reagera. Men med tanke på hur han reagerat när det gäller våldtäkten så tror jag att han skulle få riktiga problem, så vida han inte är rätt insatt i de psyiska problem det innebär både för den utsatta och för omgivningen, när det gäller en våldtäkt. Alla reagerar olika och det är lätt för andra att döma och säga "fy vad hemsk du är!".

    Trådstartaren antyder själv att hon tycker att hon är en dålig blivande maka... så varför strö salt i såren? Hon straffar nog sig själv rätt bra utan att behöva fördömanden av andra.

    Jag har inte varit otrogen mot min make, vare sig före eller efter att vi gift oss. Men så mycket vet jag att glöden och passionen inte finns där varenda dag. Hur man löser det problemet är upp till var och en. Själv har jag mitt sätt, och det skiljer sig nog från andra avsevärt. Men det skulle aldrig falla mig in att döma någon som varit otrogen, för att jag har i andra relationer varit skurken. Jag har också varit den drabbade av otrohet. Jag har sett båda sidorna av myntet och jag vet själv vad jag föredrar. Men det krävs lite livserfarenhet och att man går på några smällar innan man lär sig.

    Så döm inte innan ni har gått i den andra personens skor några mil... det är mitt råd till alla inblandade.

    Petra

  • Bebbsen05

    CyberPet
    Bara för att någon "klagar" på TS betyder ju inte det att den personen aldrig vart med om något!
    Jag och min man hade en grej innan vi förlovade oss. Eller jag hade en sak rättare sagt. Precis som TS här frågade jag om råd. Skulle jag berätta? Nej, dte skulle jag inte. Tror nästan inte att nån gav mig rådet att berätta. Men mitt samvete sa åt mig att jag kan inte låta honom förlova sig med mig om han inte visste om detta. Han fick veta, och idag är vi gifta. Och jag har ett helt rent samvete.
    Och ja, jag tycker hon ska berätta. Det är HON som gjort fel. Och som jag sagt tidigare så finns det inga som helst ursäkter för att vara otrogen! Vad det än skulle vara. Hon är inte lycklig i sitt förhållande pga sin man, utan av en älskare. Hur ska hon då lyckas vara lycklig sen om hon slutar se honom?

  • ica i rutan

    Ojoj vilken sörja... jag lider verkligen med dig som blivit utsatt för nåt så fruktansvärt som en våldtäkt.

    Sen är det en ordentligt komplicerad situation du försatt dig i, måste jag säga... När jag läser din berättelse så känner t.o.m. JAG som är superanti allt som har med otrohet att göra att det nog inte skulle vara så lätt i en situation som din... Jag vill inte ge dig råd i huruvida du ska berätta eller inte, det är något bara du själv kan bestämma. Lycka till med ditt sexliv i fortsättningen, hoppas det går att reparera helt och hållet(vare sig det är med din blivande man eller någon annan)

    233850: Skärp dig!!! Så elakt och vidrigt som du skriver så kan jag inte tro annat än att du måste ha något personligt emot Tinta. Vet du vem hon är IRL, och har hittat en väg att kasta skit på henne, eller??? Herregud, människa. Du har en åsikt, det har vi nog förstått, men det finns MYCKET bättre och trevligare sätt att ventilera åsikter på än ditt sätt!

Svar på tråden världens sämsta blivande fru? (Jättelångt)