Bröllop - hall of shame

*puffar för en rolig tråd*

*puff*
vill också se mer....

får väl bidra med en blunder jag med - tror nog inte att någon märkte den, men det hade kunnat bli riktigt knepigt:

Efter vigseln kom ju solosång och välsignelse och förbön och psalm. Sedan hade vi bestämt att fotograferign skulle vara tillåten när utgångsmarschen började, vi hade vänt oss om, och så skulle vi stå kvar en liten stund innan vi började tåga ut. Efter typ halva Mendelsohn (vi hade den som utgångsmusik) väser jag till min nyblivne make att "vi kanske ska börja gå så vi hinner ut innan musiken är slut!!!"

Vi var båda två så uppfyllda av stundens högtid att vi liksom hade glömt det... :o Pinsamt värre om prästen hade varit tvungen att ge oss en knuff i ryggen för att vi inte skulle bli stående ända tills musiken tystnat! :D

Hehehe, min egen mor höll ett jättevackret tal om det inte vore för att hon petade in varenda karl jag någonsin hånglat med... Hjälp! Jag bara tittade på henne med stora ögon när hon radade upp dem en efter en...

Åh vilken rolig tråd-ieé!Får se om jag har nåt att bidra med i mars, tills dess läser jag denna tråd! Personligen tycker jag att (vissa) tabbar eller vad man ska kalla det, hjälper till att göra dagen annorlunda och det kan ju vara bra! Som i Shalimars fall: det är ju en väldigt charmig "halvtabbe"!
däremot tal som spårar ur är ju superpinsamt när man sitter som gäst/gissar jag brudpar!

Nar vi gifte oss borgerligt ( i Osterrike maste man gifta sig borgerligt aven om man gifter sig kyrkligt) sa sa vigselforattaren fel namn! Visserligen inte helt fel namn eftersom jag heter det i andra namn, men gasterna som inte visste att jag heter det blev ganska overraskade. Och mamma blev radd att det inte skulle vara giltigt Viselforattaren tyckte efterat att det var ganska pinsamt, for pa alla blanketter osv har jag ju skrivit under med mitt riktiga namn.

Nar vi sedan gifte oss i kyrkan kom det inmarscherande en hund i mittgangen. Den gick om kring och kollade runt ett tag och gick sedan ut igen! Fast det var mest gulligt faktiskt.

Vid loftena tog prasten dessutom undan bibeln for tidigt sa jag inte han lasa alla loftena! Fast till hans forsvar sa sa jag dem pa svenska som han inte forstar, sa han blev val lite forvirrad.

När min bror gifte sig sa prästen också fel namn till bruden. Han kom inte på sig själv utan min brors fru fick rätta honom. Stämningen blev lite tryckt och efter det momentet skulle jag och mina systrar sjunga. Vi var nervösa, rörda och hade fått kväva ett skratt när prästen hade sagt fel namn. Det var alltså en massa känslor i luften när vi började sjunga "Älska mig". Min yngsta lillasyster stod bredvid mig och jag såg (och hörde) på henne att hon kämpade mot ett stort skrattanfall. När jag upptäckte det skrattade jag till lite i en ton och då brast det för henne. Hon fnittrade hysteriskt och kunde inte samla sig. Det värsta var att hon sjöng melodistämman så där stod vi två andra systrar och brummade med två olika understämmor. Detta gjorde situationen otroligt komisk och pinsam så det slutade inte bättre än att jag också började skratta, pianisten slutade spela och vi fick gå och sätta oss...

Jag ficken ring av min mormor dagen innan bröllopet som skulle vara "något gammalt". Jag hade den förstås på bröllopsdagen och den satt på höger ringfinger, men den var lite liten så jag kände hela tiden att jag hade den på mig. När Magnus skulle sätta på min vigselring sträckte jag därför fram fel hand, det var höger som jag förknippade med ringar just då! Han försökte och försökte få på den på fingret, men den var för liten, tills jag upptäckte mitt misstag och bytte till rätt hand. De som satt längst fram i kyrkan började småskratta och allt finns dokumenterat av fotografen som skulle ta snygga ringbilder! Även våra skratt efteråt finns med på bild!

Oj oj oj vad mycket blunders vi hade _förutom_ väninnans katastrofala tal!

Min man räckte fram höger hand vid ringväxlingen, brudnäbben traskade fram till pianisten med ringarna i stället för oss, vår underbara vigselförrättare trodde utgångsmusiken (fly me to the moon) var sista solosången _innan_ utmarsch.

Såna grejer gör ju bara allt ännu bättre tycker jag, tillför enormt mycket charm.

Jo också vi bara och fånlog när folk klirrade i glasen första gången...ända tills väninnan väser: ni ska nog pussas nu

Nä, detta är ingen tävling. Kul att ni alla delar med er tycker jag!

Då min kompis gifte sig blev vaktmästaren i kyrkan så tagen att hon glömde att stänga av klockorna.Brudparet gick in under klockringningen och det blev värsta begravningståget....Vär framme vid altaret kunde dock kantorn börja spela ingångsmusiken.Det blev glada skratt i alla fall....