Är vi för unga?

Jag blev tillsammans med min pojkvän när jag var 15 år, några månader efter det flyttade vi i hop vi fick en dotter när jag precis fyllt 17. Jag fick stipendie och bäst betyg i klassen. har nu en till lite pojke och har precis flyttat till hus som vi total renoverat. Vi åker utomlands en eller två gånger om året och nu ska vi efter 7 år i sommar gifta oss, å jag e nyss fyllda 22bast. Det jag vill säga är att det kan gå jävligt bra oavsett hur ung man e. Känns det rätt så e det rätt. Lycka till

Är man säker om man ens frågar en sådan fråga? det är bara vad som kommer upp i mitt huvud!

De e klart att man reagerar lite som några andra här. Att är man säker själv så borde man inte ens ställa frågan

Men kan samtidigt säga att mina föräldrar blev tillsammans då de var 14-15 och gifte sig när mamma var 18 o pappa 21. Nu har dom varit gifta i 27 år och beteer sig fortfarande som nykära då o då. Ingen av dom skulle kunna tänka sig att leva med någon annan. Så visst, de är ingen omöjligthet. Precis som i Janiz exempel. De är bara du själv som kan svara på frågan du ställt.
Om du känner att de här är mannen i ditt liv, tja... då är de bara att köra på
De är ju trots allt nästan 2 år kvar till de planerade bröllopet så ni har ju fortfarande tid på er att lära känna varandra mer.

Hejsan!

Har varit gift i fyra månader nu och allt går ju bra. Du behöver inte oroa dig för nåt. Det viktigaste är att ni ska sitta och prata allt och bestämma er för bröllopen.

JA. Ni är för unga enligt min mening.

Varför ha så brottom? Är ni menade för varandra så kan ni ju gott vänta tills du är över 20 iallafall.

Jag tycker att alla här kommer med klocka åsikter från båda hållen... Men jag förstår inte, och har aldrig gjort det förr heller, argumentet att man måste leva först! Lever man inte hela tiden? Om leva betyder att man ska uppleva saker innan man stadgar sig så förstår jag inte det heller. Är det inte bättre att uppleva alla roliga och tråkiga saker i livet tillsammans med någon som man älskar? Det är väl inte meningen att livet tar slut bara för att man gifter sig? Inget mer roligt för min del för nu har jag blivit fru? Är inte det en ganska så tråkig syn på äktenskapet?

Med "leva lite först" menar nog de flesta att man utvecklas så mycket just dom åren. Man går ut gymnasiet och de kan vara ganska omtumlande för många att fundera ut vad man vill göra i livet, om man vill resa, vad man vill arbeta med, och kanske viktigast; hur man vill vara som människa.

Givetvis är det underbart om man kan dela med- och motgångar med någon man älskar. Det finns ingen mening med att man måste träffa andra bara för att man är ung, när man redan har träffat den rätta.

Så Johanna85; det klart att du skall ha roligt även om du har blivit fru!!!!! De som säger att livet tar slut när man gifter sig är nog inte lyckliga i sin relation.

Själv är jag 25, har varit tillsammans med min kille i 5 år (vi gifter oss i aug nästa år) och ser tokmycket fram emot att bli fru

Jag tycker att det är lite för ungt. Känner några som gift sig tidigt och alla äktenskap kraschade inom ett par år, tyvärr. Jag förstår inte varför man ska ha bråttom med att gifta sig.

Jag och maken har varit ihop sedan vi var 19 resp 17 år och vi kände snabbt att vi var som gjorda för varandra. Men det tog ändå lång tid innan vi väl valde att gifta oss. Vi förlovade oss 2 år efter det att vi blivit ihop. Efter 6 års förlovning gifte vi oss äntligen. Förlovningen var viktig för oss, eftersom det visade utåt att vi hörde ihop. Visst var det viktigt för oss att gifta oss också, men den långa förlovningen gjorde att vi inte hade bråttom. Nu har vi varit ihop i snart 12 år och gifta i drygt 3 och vi väntar vårt andra barn.

Tycker att ni gör som ni vill, fast man börjar ju undra när det är DU själv som ställer frågan...

Du ska inte vara så osäker av dig, vill ni gifta er så gör det! Finns ändå ingen i HELA världen som kan stoppa er

Jag tror inte att det har så mycket med att göra hur gammal man är i slutänden att göra iaf, utan hur man pratar med varann å att man rår om varann!!

Jag är min m2b 26, han fyller 27 ca 2 vecor innan vi gifter oss (28 jan 2006),
Vi var 18 respektive 21 när vi träffades, har en helt underbar dotter tillsammans som är 2,5 å jag hade gärna gift mig tidigare, men nu känns det rätt för oss båda!!

Lycka till!! Kraaam Johanna