Är vi för unga?

det ska stå att jag är 24 år...oouups

För unga eller inte kan bara ni själva svara på. Träffade min blivande två veckor före 17-årsdagen. Han hade fyllt 17 ett par månader innan. Gifte oss 1984 när vi var 22 och är mycket lyckliga än i dag. Det var VÄLDIGT omodernt att gifta sig på vår tid, särskilt eftersom vi inte HADE NÅGON ANLEDNINGBEHÖVDE det. Olyckskorparna kraxade HÖGT. Barnen kom planerade 6 & 8 år efter bröllopet.

Oops, råkade posta fast jag inte hunnit göra en ändring klar. Ni fattar nog vad jag menar i alla fall....

Vi älskar varandra djupt och har nu varit tillsammans i 27 år. Folk dånar nästan när vi berättar det. Man ser hur dom räknar och räknar, men dom får liksom ändå inte ihop det. Fast vi ser visst yngre ut än vi är.

Swing

Då är det ju antagligen kärleken till varandra som håller er unga!
Jag vill också kunna se tillbaka om 27(28) år och kunna säga precis samma ska som du!

hejsan

johanna85: håller med dig helt och hället... min familj och vänner säger också det.. att du måste ju leva lite innan du gifter dig.. men håller helt med dig att man kan ju "leva livet2 med den man är gift med.. tack fr stödet..

jag och min blivande har bestmt att vi ska gifta oss sommaren 2007 ska bli jätte spännande.. Är glad för era tips och råd. :)

När man är 16 år är väl alla förhållanden "för evigt" ? Du förstår inte vad mycket du kommer att utvecklas på ex 10 år. Och visst jag tycker det är jätte bra sagt att man ska uppleva bra och tråkiga saker i sitt förhållande. Själv var jag 17 år när jag och min sambo blev tillsammans ( han 20 ), vi har upplevt mycket tillsammans men giftemål är något som vi väntat med tills nu, 8 år senare. Vi har hus och 2 barn, 2 hundar och fast jobb. Kan bara säga att efter vårt första barn ( jag 21 år ) slet det något otroligt på vårt förhållande och slutade med en separation. Som tur var hittade vi tillbaks till varandra efter några månader isär. Det är det bästa som hänt. När man är så ung är det lätt att man "växer" ihop istället för att utvecklas till en egen individ. Och det kommer en tid då man måste slita sig loss. För med alla vardagliga sysslor, så behöver båda 2 sina egna intressen och sin egen tid att bara vara!
Vi blev iaf ett par igen och efter 1,5 år fick vårt andra barn. Nu är livet underbart och snart gifter vi oss med alla våra bra å dåliga erfarenheter.. För nu vet vi vilka fel man lät kan göra och vilka dåliga cirklar man kan sätta sitt förhållande i, och hade vi då varit gifta och begärt skilsmässa, skulle vi då gifta oss på nytt?? Vad betyder då äktenskapet?? Man kan ju inte skiljas och gifta om sig så fort man är osamms!!! Eller hur!?!
Vet flera "bekanta" som gift sig snabbt i all förälskelse och sedan separerat och tagit ut skilsmässa sedan blivit ett par igen och nu utan att vara gifta och utan planer att vara det.
Jag tror på ett giftemål i livet. Håller det inte ( kan aldrig vara helt säker ) så kommer jag aldrig mer gifta om mig. Jag kan bära ring ( förlovningsring ) för att visa att jag tillhör någon men inte på ett papper..... hoppas ni orkar läsa detta hihi

I från egen erfarenhet, jag är i dag 26 år så "hittade jag mig själv" först vid 21-22 år... då jag fick leva själv och ta hand om mig själv.
Innan dess hade jag haft svårt att hitta någon förhållande som skulle vara livet ut.
I dag är jag en självsäker person som vet vad jag vill i livet. Jag har gått igeoom en hel del smärta och glädje på egen hand som jag tycker har varit skönt att få uppleva. Nu känner jag mig redo för att uppleva resten av all glädje och smärt jag kommer gå igenom med någon annan. Jag vill alltås dela allt med min blivande.

Genom att ha gått igenom allt som jag har gjort känner jag mig själv utan och innan jag vet hur jag tänker, jag vet hur jag känner och jag vet hur jag hanterar olika situationer.

Jag menar inte att detta händer alla eller oxå kanske ni redan gått igenom detta, men själv tror jag att det är nått som alla behöver gå igenom och kommera´att gå igenom så småningom.

Jag tycker inte att det är för tidigt om man verkligen känner att det är rätt, det kan ingen annan än en själv veta, jag är själv 18 och han 21 och vi gifter oss i sommar 2veckor innan jag blir 19.
Men vi har varit i ett väldigt blåsväder pga att jag har varit strulig på alla sätt och vis, men har äntligen hittat mig själv :)
Vart friad till den 22 juli i sommras och kyrkan är bokad till exakt ett år senare och det har aldrig kännts bättre...

Jag hoppas det är ok med Amy1 att jag kopierar hennes inlägg!:
"Jag tycker att man är alldeles för ung att gifta sig när man är 18 år! Det är ju först då livet börjar och man ska leva lite innan man går och gifter sig! Även om man inte tror man har behov av det, så kommer det förr eller senare. Jag vet att man kan vara upp över öronen förälskad när man är 18, men varför ha så bråttom?"

Med det enda tillägget: Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!!

Ofelily: det jag inte kan förstå är varför det är är sånt tjaffs om åldern, jag kan nästan lova att jag levt mera än dom flesta och gått egenom saker som vissa här aldrig kommer ens vilja kännas vid och ännu mindre uppleva själv, tro det eller ej med det finns den andra världen också, den som svennsons aldig sett...
som sagt tidigare, vem är det som har rätten att säga hur mogen jag är, innuti?

roosa,
eftersom du ens frågar den frågan innebär ju att du tvivlar lite själv. Finns det ett enda uns av tvivel om det är rätt tidpunkt att gifta sig eller inte så ska man nog inte gifta sig. Den typen av fråga säger mig att ni nog är för unga att gifta er.

Hej roosa
Jag har läst igenom hela tråden, och jag tycker att det är okej att tvivla, det visar att du tänker innan.

Själv har jag suttit här och i några veckor tvivlat, men jag har kommit fram till att Ja, jag vill gifta mig med honom!

Jag är själv 18 år och nej jag vet inte riktigt vad jag vill göra efter studenten om ett halvår. Jag har några förslag och sen får jag se hur det blir med det.

Iallafall år 2007, den 14 februari är det dags och jag önskar dig all lycka till med giftemål och framtiden - för nej inget tar slut när man gifter sig, motgångar kommer det alltid finnas, men det kommer ni ta er igenom tillsammans

Kram

ooGizzYoo:
Jag har aldrig sagt att du är omogen, står inte i det jag citerade heller!

Däremot tycker jag det är just omoget att anta att:
"du kan nästan lova att jag levt mera än dom flesta och gått egenom saker som vissa här aldrig kommer ens vilja kännas vid och ännu mindre uppleva själv, tro det eller ej med det finns den andra världen också, den som svennsons aldig sett..."

Du har verkligen ingen aning om vad jag eller någon annan här inne har upplevt och varit med om i våra liv! De flesta "Svenssons" har också jobbiga erfarenheter bakom sig!

Och du kan inte förstå varför det är sånt tjafs om åldern... TS frågade vad vi tyckte, och vi svarar! Helt enkelt.

Men herregud! Angående snacket om mognad, är det inte när man tror sig vara som mognast som man verkligen inte alls är det?

Men då är DE FLESTA omogona härinne! Iom att de flesta anser sig ha rätten att veta NÄR man är mogen, när man har levt när man... när man.... vid vilken ålder man....

Hm.

När jag var 18 hade en vän till mig en djup depression.

När jag var 21 hade jag en. Lika fullt hade jag varit säker på att jag inte kunde förstå min vän bättre när vi var 18, än jag gjorde när jag såg henne gå igenom det. Jag hade så fel och det insåg jag när jag var där själv och plötsligt *förstod* henne. Jag inbillar mig att det är likadant med allt annat som jag ännu inte har upplevt, *t ex* att se tiden gå och bli äldre. Det är faktiskt inte 'bara', hur man än genomlever sina dagar.

Nej, mognad sitter inte i åldern, men det är väldigt många yngre som verkar tro att de är så mogna att livet inte har något avsevärt mer att lära dem.

Till TS: Lycka till! Jag hoppas att ni får ett långt och lyckligt äktenskap.

Hejsan Roosa!
Jag är 18 år min blivande 21 och vi tänker gifta oss i Maj och jag tycker inte alls att vi är för unga! Här var vi bor är det inte alls ovanligt att flickor gifter sig vid 18 års ålder. Nästan alla mina vänner och mina syskon har gift sig så fort. Och inte har det skett nå separationer eller skiljsmässor. Och vi bor inte heller ihop före äktenskapet också p.g.a. religiösa skäl! Du kanske är lite ung ännu men det är ju visserligen 2 år ännu tills ni har tänkt gifta er så ni hinner ju fundera mycket på det ännu! Jag önskar er all lycka och välgång!

ooGizzYoo:
Vi fölovade oss på samma dag som ni!