• Gemma

    Bilder från vårt bröllop

    Majs: William Morris, låter grymt coolt. Alltså Arts & crafts-WM?
    Själv har jag tapetserat matrummet med en Laura Ashley-tapet, kände mig som Charlotte i Sex and the City när jag trippade hem med min blommiga påse men det blev väldigt lyckat tycker jag själv. Tapeten har fåglar och bladrankor i matt ljusblått över nån sorts nougat-glittrig botten. Rätt speciellt men... som tur var gillade mannen tilltaget, speciellt som jag kombinerat ihop med matt, svart linoleumgolv. Och den mossgröna färgen i hallen uppskattades likaså. Tur... det är trots allt vår gemensamma bostad.

    Kram igen: G

  • Gemma

    *Halsar Pommery Millesime 1995 direkt ur flaskan medan mannen ligger utslagen (jetlaggad) i sovrummet. I en perfekt värld är man perfekt synkroniserad men... världen är inte perfekt.*

  • Gemma

    Lapinette, hej! Kul att du är tillbaka. Maken vet om dig nu. Han tycker att det är coolt att jag skriver till nån i liknande situation. För det får man väl säga att det är..?
    Jag mår förträffligt, tack!

    Hur mår du och dina ben efter den gångna helgen? Är du bra på slalom? Åker din man som ett jehu, en gud eller en kissnödig älg (som min man)? Men jag var lite stygg sist för jag åker väl helt OK... vi var i Jurabergen förra vintern och mannen har alltså bara åkt EN gång i sitt liv, när han var tio. Men jag sa åt honom att inte vara så pjoskig... till saken hör att jag har fobi för stolliftar så jag var skitnervös på vägen upp. Han trodde nog att jag var rädd för åkningen. döm om hans förvåning när jag, lyckligt nere på marken, satte iväg nerför en röd backe, hyfsat rutinerat och självsäkert. För honom såg jag väl antagligen jätteproffsig ut.
    Tror att han välte (inte ramlade utan just välte) åtminstone tio gånger. Men han var lycklig ändå och tittade på mig med en ny sorts blick, en mix av kärlek och beundran. Så vi får nog åka skidor fler gånger, trots att jag är så frusen av mig.

    Idag... Firade att det är måndag genom att gå på ett hejdundrande aerobicspass på Stureplan kl 12. Känner mig mer motiverad än på länge att komma i form. Soffliggande och tröstätna godispåsar (ett måste när man blir arbetslös!) har satt sina spår. Och sen försökte jag reda upp alla struliga abonemmang, lån och adressändringsgrejer. Det är sååååå krångligt nu när 1. jag precis har flyttat 2. vi precis har bytt bank 3. har tagit ett lån för första gången i våra liv (för att köpa lgh) 4. en viss person bor i Kina 5. jag är på väg dit och 6. vi har blivit av med min inkomst... mmm... nu flyttar jag alltså för sjätte gången på två år. Börjar känna mig lite matt. Det blir ju liksom en massa extrajobb varje gång. Men kul och spännande är det!

    B åkte i morse klockan 5. vi bråkade rätt mycket hela helgen men det blev som vanligt bra ändå. Vi bråkar över huvud taget en hel del men vi är aldrig grymma eller elaka, det är bara rätt tröttsamt och så blir vi lite ledsna för att vi ägnar vår dyrbara tid till nåt som inte direkt är upplyftande. Men ibland måste det få bli så. Och i morse när jag vaknade hörde jag klonket av en jiffypåse på mattan. Där fanns två supersöta blombroscher som han köpt i min favvoaffär i Shanghai och postat för typ två veckor sen.

    Apropå lavinen - såhär står det i DN idag:

    "En 19-årig man från Västsverige dödades i en lavin i franska Alperna på måndagen.
    Svensken ingick i en grupp med fyra svenskar och två holländare som åkte off pist i djup pudersnö, trots kraftiga lavinvarningar.

    Gruppen åkte skidor i skidorten Val dIsere när 19-åringen begravdes i snömassorna. Två av hans vänner lyckades ta sig ta sig loss ur snön och kalla på hjälp.

    (...)

    Frankrikes motsvarighet till SMHI har utfärdat den högsta graden av lavinvarning efter kraftiga snöfall de senaste dagarna.
    Hittill i år har 45 personer dött i franska Alperna och Pyrenéerna, mot 25 förra året."

    Så det var ju bara en person. Men tråkigt ändå naturligtvis.

    Lapinette... jag tycker att det blir supermysigt att träffa dig live! Och jag är såklart inte ett dugg glamourös i verkligheten ;) Man sitter ju trots allt här och fantiserar en stor del av tiden... för att det är så härligt, smidigt, enkelt och underhållsfritt att drömma.

    Var är du nu? Cannes? eller på kickoff i Sverige?

    Kramar. G

  • Gemma

    Correction: ok, jag är kanske liiiite glamourös... ibland. Men oftast inte.

  • Gemma

    Izunia -är du malmöit? Jag träffade min man i Malmö. vi bodde båda där. Det var för åtta år sen.. sen stannade vi kvar i fem år.

  • Gemma

    Izunia! Japp, jag är Kungsholmsbo.

    Och... känner mig lite elak mot min man för det där med älgen, det var ju trots allt modigt att åka röd backe efter att bara ha stått på skidor en enda gång. Minns också första gången jag presenterade honom för min 180 cm höga häst och tvingade honom att hoppa små hinder. "Jag lovar, det är jätteroligt!" Har ni utsatt era män för liknande övningar eller är det bara jag..?

    Lapinette, är du intresserad av att stanna i Cannes? Förstår annars om du inte har tid och tålamod att sätta dig in i det sociala livet, men om du seriöst ska bo där är det nog en annan sak. Verkar supersvårt sånt där. Klart, BT löser ju knappast ett långsiktigt problem.. får försöka hålla mig i skinnet i Kina. Och börja umgås med svensk-communityn där. Finns garanterat en sån i Cannes också och kanske rentav en och annan individ som delar dina intressen och värderingar...

    Kramar: G

  • Gemma

    Lapinette, urkul med surprise-resan! Är det kick-off eller i regi av din blivande?

    Ja, blind-date, men bara halvblind eftersom vi känner varann rättså bra redan (känns det i alla fall som).

  • Gemma

    Lapinette - du flyger och flänger fram och tillbaka. Det är väl ändå nån sorts uppoffring... men med din sköna attityd KÄNNS det antagligen bara som en bonus ;

    Måste också tillfoga att samtliga "uppoffringar" som jag listat, till syvende och sidst har varit urbra för mig själv. Och det är väl det som utmärker en bra relation - att den får en att utvecklas positivt?

  • Gemma

    Lapinette - pratar du franska? Apropå att lyssna, nåt tradigare än sextimmars-middagarna med hela hans familj, när jag inte förstod ett ord, har jag aldrig varit med om. Jag tvingades lära mig franska för att inte dö av tristess. Att lyssna utan att förstå är en rätt ostimulerande upplevelse.

    Kommer din man från sydfrankrike förresten? Pratar han provencalska? Min stammar från Normande och därför är han 190 cm lång, hela hans familj är långa och typ blonda och blåögda (utom han och brorsan). Men han är alltså född en timme söder om Paris (med TGV). Det är där man pratar "riksfranska".

Svar på tråden Bilder från vårt bröllop