hur ofta...?

Kan du inte ta upp det då??? Jag menar, ta ett allvarligt samtal om vad han egentligen känner och vad ni kan göra för att lösa det så att båda är nöjda med sexlivet... Kommunikation är "A och O"... Han var ju arg när han slängde ur sig detta så det lät säkert värre än det var men det kan ju även ligga ngt bakom det och enda lösningen (tror jag) är att prata om det och försöka hitta en lösning. Sedan får man inte sluta prata utan fortsätta prata och utveckla sexlivet och prata om vad man gillar och vad man kanske inte gillade osv osv...

På så sätt får han kanske det han vill ha sexuellt och du behöver inte känna dig dålig eller må dåligt över vad han sa...

Det är liksom ett sätt för er båda att gå vidare..

Om ni hittar på lite andra saker kommer nog både han och du få ut mer av sexet och du kommer kunna känna dig säker igen och veta att han är nöjd med det han har...

Men det kräver att man är fullkomligt öppen och ärlig och hela tiden har kommunikation mellan varandra...

Ni måste ju göra någonting nu när ni hamnat i en situation som gör er båda olyckliga.

Jag och exet pratade sex väääldigt ofta... Vi pratade om fantasier, vad vi skulle vilja testa och vad vi tyckte om "ditt och datt" när vi testade det osv... På så sätt hade vi ett väldigt spännande och givande sexliv. Det bästa sex vi båda haft, från första gången till sista gången...

Tyvärr stämde inte personkemin på alla andra plan och man kan ju inte bygga en framtid enbart på fantastiskt sex...men jag lärde mig mkt om hur viktig kommunikation är även för sexlivet... Å även att man "leker" lite, testar nya saker osv...inte fastnar i rutin och slentrian...

Jo nu har vi pratat och det känns mycket bättre. Jag vet att vårt problem bygger mycket på att vi kommunicerar för dåligt och det ska det bli ändring på!

Ibland kommer man in i nån sorts rutin när saker bara rullar på utan variation och det är då det känns tråkigt eftersom ingen av oss tar upp vad vi tycker förutom då vi grälar och då blir det hårda ord. Så istället får det bli raka och klara besked lite då och då istället för att vänta tills någon blir riktigt irriterad.

Jag och min man har varit gifta i 4 år och vi gör sådär 1 gång var eller varannan dag. Ibland kan det gå lite längre emellan och ibland kanske mer än 1 gång per dag. Fortfarande sker det ofta väldigt spontant och att planera sex skulle nog inte funka särskilt bra för mig... Men självklart har man ju så mycket omkring sig att stå i som tar tid och energi. Sex kan faktiskt bidra till att göra en betydligt mindre stressad och vara en viktig avkoppling att få. 10 minuter om dan?

confetti

Vad bra att ni pratat.. Hoppas att det känns bättre inför framtiden nu?! Önskar er verkligen lycka till. Glöm nu inte bort att kommunicera och jobba aktivt på att inte hamna i rutin... Man måste faktiskt jobba på en relation, även sexlivet (även om det är bra)...

Förstår ju att du vet det redan, ville bara påminna dig.. *hihi*

Nu när jag trodde allt var bra igen hände det nåt igår. Min kille var lite nere märkte jag och jag med men det berodde antagligen på att han var det. Tillslut så kom det fram att han tyckte att saker och ting kändes jobbiga, att han hade svårt att tänka framåt med mig(med vilken tjej som helst iochförsig), att han kanske inte var redo att stadga sig osv. En slags ångest från hans sida.

Jag försökte prata med honom men blev tillslut så himla ledsen och grät floder för jag vet ju inte ens om vi kommer att vara tillsammans. Vi har varit ihop i 2 1/2 år nu och han har känt så den senaste tiden nån gång ibland.

Han pratade också om att han var lite sugen på att resa bort själv och komma underfund med vem han var och såna saker. Han ville framstå som att han är en ensamvarg men samtidigt är han rädd att aldrig hitta en så bra tjej som jag(!?)

Jag har ju verkligen tänkt att det ska vara han och jag och nu är jag helt förstörd, mest ledsen men också arg. Vad tror ni om det här? Innebär det här slutet för oss? Jag vill verkligen inte göra slut och han vet inte vad han vill men han älskar mig det vet jag.

Kan ju tillägga att jag inte är en sån tjej som brukar bestämma över min kille utan han får göra de saker han vill och ha de fritidsintressen har vill. Så jag är ingen som försöker styra över honom.

Usch vilken jobbig sits!
Jag är ingen expert på förhållanden men min spontana reaktion är att du inget kan göra.. Ge honom lite tid för att reda ut hur han vill ha det. Däremot om han drar ut på det, då skulle jag börja ställa krav för du ska inte behöva leva i ovisshet hur länge som helst för att han inte kan bestämma sig men eftersom du inte vill förlora honom så bör du nog ge honom lite tid och hoppas på det bästa...

Tror inte att du kan påverka situationen så mkt eftersom detta helt och hållet handlar om att han inte vet om han är redo, om han klarar att vara bunden osv...

Usch, skickar en stor *KRAM*

pickolina

Nu känns det mycket bättre och jag sade till honom att försöka ta en dag i taget istället för att stressa upp sig så över framtiden. Sedan kom han själv fram till att han antagligen är understimulerad. Han umgås knappt med några andra än mig och tränar ingenting. Jag både tränar tre dagar i veckan och umgås med kompisar och det gör mycket för humöret.

Sedan har han ett jobb han inte riktigt gillar men tjänar ändå bra så det är nog många faktorer som spelar in. Det är lite svårt att sätta sig in i hur han känner men jag har gjort ett bra försök och jag vet ju att han älskar mig och tycker om att vara med mig men det är klart att det kan bli enformigt när han knappt har något annat socialt umgänge.

Grejen är den att jag kan inte göra så mycket mer än jag gör nu. Jag försöker att ta upp saker så fort det är nåt jag undrar, känner, är irriterad över osv. Han har bestämt sig för att börja träna vilket är bra tycker jag för jag mår så bra själv av att träna och tänker att det kommer nog han med att göra.

Hans ångestattack har gått över nu men känner han så igen framöver så är det iallafall inget jag kan göra åt saken. Vi får se vad som händer men det ser lite ljusare ut nu iallafall.

Det jag har tjänat på av den här situationen är att jag har blivit mycket rakare som person och inte alls lika konflikträdd längre. Jag håller tummarna för oss iallafall och tycker att alla här är så snälla och kommer med råd och funderingar. Jättekramar.

Vad skönt. Jag håller oxå tummarna. Det är ju i vilket fall som helst positivt att du lärt dig något av detta, det har nog han oxå. Tror säkert att de saker du tar upp har påverkat honom och hans tankar/känslor. Jag tycker att det var riktigt bra och smart av dig att prata ut med honom och lugna ner honom genom att säga att han ska ta en dag i taget osv...

Skickar en stor *KRAM* på vägen...

pickolina

Alltså nu är vi sura på varandra igen och det beror på att jag har blivit helt konstig efter allt han har sagt nu. Så fort han inte kan sova så tror jag att det har med mig att göra eller så fort han inte är kelig så blir jag svår och på konstigt humör. Saken blev ju inte bättre av att han sade idag att det var delvis pga mig han inte kunde sova för att han låg och tänkte en massa.

Idag försökte jag krama honom i sängen på morgonen men han gick upp istället. Jag försökte också ge honom en kram för en liten stund sedan men han stod helt orörlig och ville inte!

Jag känner mig så sårad och ledsen. Vi bråkade igår för att han sa något förolämpande om hur jag såg ut i ett klädesplagg och jag blev så arg att jag slängde en tom liten burk på honom och då blev han jättearg men jag kände mig så förödmjukad.