Glamour, mon amour!

Skäl till att jag inte vill ha barn:

1. Vill inte älska någon mer än jag älskar min man, eller att han ska älska någon mer än han älskar mig.

2. Vill inte vara "mamma" för min man.

3. Vill inte ha den där äckligt beskäftiga föräldrarösten.

4. Vill inte få hängbuk (ytligt jag vet, men dock...)

5. Vill kunna umgås ostört med min man och mina vänner.

6. Vill kunna ha min tid och mina tankar i fred.

7. Vill inte ha kladd i hela huset och över mig själv.

8. Vill inte barnsäkra mitt liv.

9. Vill inte ha bil.

10. Vill slippa oroa mig.

11. Vill inte ha extra utgifter.

12. Vill inte behöva fixa barnvakt så fort jag ska göra nåt kul utan bara följa mina impulser. Älskar att inte planera!

13. Vill inte vara tvungen att förvandla mig till ett moraliskt föredöme för en annan individ.

Oj, den här listan blev mycket längre.

Till pluslistan vill jag lägga nåt som jag tror är ett av huvudskälen till att så många skaffar barn: Man får status som förälder. Man betraktas som vuxen, tar upp mer utrymme, låter mer och ställer enorma krav på att omgivningen ska anpassa sig. Vilket omgivningen ofta gör. Man är inte längre en person utan en del i ett helt imperium. "Undan, här kommer vi!" liksom.

Helt klart ett plus!

Lapinette: Tack, jag lägger genast till dina ocyniska punkter till mina mer cyniska. För jag håller med dig till 100 procent.

Nu ska jag gå och dricka oerhört starkt kaffe, i stora mängder. För att jag kan (dvs inte är gravid).

Kram: G.

Lapinette, yes, jag förstod att det var pluslistan ;)

Lapinette, det var så kul... när min väninna, hon som jag var hos igår, fått sin nya lilla dotter, skickade hon ett SMS: "I natt fick jag urgullig liten flicka, nu sitter vi och firar med opastöriserad ost, parmaskinka och dricker en massa vin - jaaaaa!"

Trodde att män kunde få barn hela livet..?

Izunia, nä men allvarligt, jag vet verkligen inte hur det står till med manlig fortplantning. KAN de få barn hela livet, vet du?

Åttio... ett desperat försök att göra sig odödlig i sista sekunden kanske? Eller ett biologiskt experiment?

Roslagsbrud: Det dumma med barn är att man så lätt kan förutse negativa konsekvenser, däremot VET man ju liksom inte hur en ännu inte upplevd sorts kärlek känns.

Å andra sidan sa jag likadant innan jag träffade min man, att jag aldrig skulle gifta mig eller flytta ihop, och så flyttade vi ihop dag ett! Och började prata bröllop efter ett par månader! Att det sedan tog sju år att komma till skott är en annan sak...

Kram, G