Glamour, mon amour!
Akta er vilken våning vi KANSKE ska hyra!
Kram, G
Akta er vilken våning vi KANSKE ska hyra!
Kram, G
Lapinette, hur var vinet, chokladen och det myckna umgänget? Låter som om dina vänner har en fin och DYR våning! Härligt, så kan du njuta av deras utsvävningar.
Grattis till Ellinor!!! Sånt kommer betyda jättemycket för era franska vänner som bemödat sig om att ta sig ända hit. Vi hade ju en svensk - fransk kvinna i stadshuset som vigde oss, tillsammans med en annan dam. Det var super! Vi berättade inget för vännerna, det kom som en överraskning när Maria öppnade munnen och avdramatiserade det lite pompöst franska, med sin klingande stockholmska.
Kram, G
Roslagsbrud, japp, jag och min man har två syskon var men de är inte fullt så egoistiska och missunnsamma som din syster!
Att syskon och deras respektive är avundsjuka i samband med bröllop verkar f ö vara mer regel än undantag, själv höll jag på att få tokspel på min mellanbror som gjorde allt för att flytta strålkastarljuset till den egna familjen. Först bråkade han om att vi inte ville ha med barn på festen, då ändrade vi reglerna och sa att närmaste familjens barn var välkomna (plus ammande spädisar). Sen bråkade han om att man ev. skulle vara tvungen att dela rum med andra på slottet (så att alla skulle få plats), då ändrade vi reglerna till ett par per rum. I slutändan ångrade ändå HAN sig och sa att han inte ville ha med barnen, plus att de trots allt bokade eget rum i stan.
Han hade också synpunkter på fler saker, typ info på hemsidan, men då hade jag kapitullerat och bestämt mig för att inte bry mig.
Sens moral: Le ljuvt och säg: "Jag ska fundera på det", men försök strunta i vad din syster säger och gör som du själv vill. Ofta menar folk egentligen inget illa, de begriper bara inte bättre och blir JÄTTEförvånade när man påpekar hur illa de bär sig åt.
Vill också påpeka att - på själva dagen var allt gnabb som bortblåst och vi hade hur kul som helst, allihop.
Please, försök ignorera henne - den här dagen handlar om DIG, inte henne!
Lycka till!
Och jag är i gengäld värsta pynt-freaket, inte en högtid får passera utan att jag pyntar järnet. Detta år firar jag med mamma och pappa i skåne, de har ljuvligt designer-pynt från sextiotalet, parat med mina barndomssynder och en del nyinköpt.
Jag är lite yngre än ni, 32. Men framför allt är jag sladdis med två äldre bröder, och ingen ålder i världen kan ändra på detta faktum ;)
Lapinette: Jag trivs såååå bra här, vill bara att det löser sig med lägenhet. Jobbigt sånt. Berättar gärna mer när vi ses nästa gång.
Roslagsbrud: Fick sån lust att köpa tulpaner. De finns i Kina också! Fast inte lika fina som i Sverige.
Vi har för närvarande två olika lägenheter här som vi är intresserade av, men just nu håller värdarna på och tjafar, den ena vill höja priset, den andra sticker på affärsresa till Hongkong så fort vi vill ses så... vet inte om det blir nåt av dem tyvärr. Men bägge är gamla lägenheteter, tjugotal. Superfina om än en smula opraktiska. Tills vidare trivs vi OK där vi är! Skönt att allt fungerar, att avloppet inte stinker, att det är hyfsat tyst, att det inte är enkelglas och dålig uppvärmning när det är nollgradigt ute, att propparna inte går, att det inte är överdrivet mycket mögel i huset, att det inte är vattenskador hela tiden, kort och gott - att vi slipper de flesta onda kinasyndrom.
Igår promenerade vi säkert en mil i den tjugogradiga värmen, träffade ett trevligt par på ett café här i närheten, han är mäklare och hon designar jeans för gravida, bägge är från Australien. Tjejen hade den absolut enormaste diamantring jag någonsin sett, allså verkligen superblaffig! Jag brukar inte bry mig men den här var svår att ignorera. Shit ja, det väckte nåt jag inte visste att jag hade i mig.
Sen gick vi till mitt favvogym och tecknade helårskontrakt, båda två. Idag ska vi dit och träna som medlemmar för första gången. Farligt är att gymet ligger i stans lyxigaste shoppingcenter... efter kontraktsskrivningen gick vi in i Hérmes, som är en av mannens favoritbutiker (fast bara i teorin, aldrig i praktiken). Jag har alltid varit skeptisk till Hermes, avfärdat det som tantigt, men mannen lät mig i alla fall välja fritt bland deras sjalar, och då smälte jag som vax.
"Jag litar på att du bär den fel", sa han sen. Menade väl att jag ska göra den lite mer rock n' roll, alltså få den att kännas "jag". En trevlig utmaning!
Krönte kvällen med att dela en hel flaska Veuve Cliquot! Så nu har jag värsta fettsuget, sitter i myskläder och tvättar en maskin, det regnar och den här dagen lär nog gå på lågvarv. Tänkte träna lite, sen SKULLE vi ha haft ett möte med en landlord men det gick ju i stöpet. Skit också. Varför blir man oundvikligen så jäkla emotionell så fort det handlar om bostäder??? Please om någon har ett motmedel, I need it fast!
Män, yngre, äldre eller jämnåriga: Jag träffade alltså min man på ett disco för snart åtta år sen... vi kystes och flyttade ihop omgående, vi var som två pusselbitar direkt. Känner mig overkligt lyckligt lottad varje dag. Tror knappt att sånt finns... fortfarande. Min är två år äldre än jag, men innan vi blev ihop, dejtade jag en man som var dubbelt så gammal som jag (jag var 23, han 45). Har även varit ihop med flera killar som är yngre än jag. Så är nog rätt openminded, hehe.
Påsk... att hitta chokladägg i den här stan är omöjligt, det närmaste jag kommit påskdekorationer är sexleksaker med rosa fjädrar (don't ask)... tänkte försöka baka ett traditionellt ungerskt påskbröd på måndag som kompensation för att jag drar hem på onsdag till vackra, vackra skåne.
Njut av era män, bröllopsplaner och allt annat! Kram, G
Kaisa, Izunia, Brudjuni era småttingar, (Kaisa, jag är sjuttitrea), kul att ha er här!
Och att kovända från journalistik till sjuksköterska är fantastiskt häftigt. berätta gärna mer om hur du kom till DET beslutet! Själv graviterar jag sakta tillbaka till journalistiken, har ju försörjt mig på skrivande sen jag var tonåring så det har blivit en del av min natur, att vilja omfatta starka intryck i skrift. Och då kan man ju lika gärna få pröjs för det ;)
Måndag morgon, bilarna har tutkonsert utanför fönstret, ska till coola Taican Lane och luncha med min nya väninna som är designer... bland annat gjorde hon min fantastiska, broderade och swarowski-kristallbeströdda brudväska! Fast på den tiden var jag bara kund, inte kompis. Till råga på allt en sur kund som klagade på luften i Shanghai och nästan anklagade henne för att bo i ett så miljöovänligt land, när hon ursprungligen kommer från Danmark... hon mindes mig mycket väl, med stor munterhet dessutom! Så nu ska vi luncha. Jag älskar folk som vet att ta en på rätt sätt ;)
Kramar, G
"...att vilja omfatta starka intryck i skrift..."
Okej, jag ska nog ligga lågt med mina ambitioner här, som jag sa till Lapinette när vi fikade - det är så SKÖNT att ha ett forum där jag är HELT befriad från alla former av prestationskrav, tihi.
Lapinette (akta dig förresten lilla chokladkanin, i helgen lever du farligt), jag kommer åter till stockholm ungefär på tisdag nästa vecka, efter en helg i Skåne. Stannar sen i cirka tre veckor. Såklart att du och O ska bo i Lund! Det är ju underbart där. Bara femtiofem minuter med flyget från Sturup till Stockholm, om du skulle längta dit.
Nu ska jag baka ut mitt ungerska påskbröd (hittade färsk jäst på Carrefour, YES!) och överraska min man, för det är det absolut bästa han vet! Kramar, G
Roslagsbrud - the handiest! Kram, G
Hej era små sagogryn,
Nu är jag åter i Skåne. Trodde aldrig det men... det känns som ett nerköp. I Shanghai är sommaren på väg, här är det nån sorts blaskig senvinter och HÖSTLÖV på träden. Vaknade klockan sju i morse och var törstig, visualiserade genast hur jag gick till dricksvattenautomaten i vardagsrummet och med en elegant knapptryckning fick vad jag ville (vatten), istället fick jag trava hela långa vägen till köket och skruva på kranen. Sen låg jag i sängen en lång stund och saknade mina morgonljud i Shanghai... bilarnas tut, ilskna cyklister som plingar för att fotgängarna inte flyttar sig tillräckligt fort från trottoaren, tai chi-musiken som sipprar från parken där pensionärerna mjukar upp sina leder. istället fick jag hålla tillgodo med sjuttisju sorters fåglar.
Ja, jag saknar min ljudmatta. Betyder kanske att jag är kines nu?
Roslagsbrud, det är så bra att ha en nisch när man skriver. Intressant också att du och jag håller på med samma yrke, men med så olika utgångslägen. Visar onekligen på jobbets spännvidd.
När jag började skriva kändes det självklart att jag skulle bli rockjournalist. På den tiden var vi dessutom väldigt få tjejer som skrev om musik på ett någorlunda initierat sätt, därför gick det skitlätt att komma in på alla de ledande medierna. När jag, efter en periods bortavaro, ville komma igen som allmänreporter, var det betydligt tyngre konkurrens. Inte omöjligt men helt klart jobbigare. Min nya nisch får såklart bli att jag är - kines. Blir spännande att se hur jag lyckas!
Lapinette, tror du behöver sova och ta det lite lugnt. En viss stress hör till planeringen men du verkar köra väldigt hårt på alla fronter, med träning, resor osv. Sånt sliter. Ligg på soffan, drick te och var oförskämt slapp om du har möjlighet. Du måste ju hålla hela loppet så att säga! Jag är nog tillbaka till Stockholm på tisdag nästa vecka. När kommer du?
Kramar, G