E-tuna!

Det är skillnad på att gnälla och på att beklaga sig...tycker jag.
Gnäll är för mig när man upprepade gånger, år in o år ut, pratar om samma sak utan minsta konstruktiv idé eller plan för att göra situationen bättre...

Att beklaga sig är att bolla bekymmer för att man har intentionen att ta till sig för en förbättring, en strategi för hur man på lämpligaste sett går vidare...

Idag är du verkligen både terapeutisk, analytisk och pedagogisk! :) Läste även tråden om billiga bröllopstidningar...
Hur har ni det då? Tittar gubben din på burken?

Alla är vi som vi är!
MEN alla måste också anpassa sig, eller hur!

Ingen skulle någonsin tolerera vad som helst från mig, hantera besvikelse el dyligt och vara nöjd med uttrycket "ja,ja hon är ju som hon är"
OCH- det tycker jag ingen ska behöva göra heller!!! Har jag brister som påverkar min omgivning så vill jag verkligen inte att nära o kära nöjer sig med "hon är ju som hon är..."

Konstruktiv kritik tar jag mer än gärna emot...jag förutsätter att jag har lika många brister som någon annan och då är det min förbenade skyldighet att se över dom och göra något åt dom bristerna...klarar jag det inte själv så måste jag be om hjälp och stöd...

Ojdå...är det så illa!!!???

Nu ska jag tagga ner på rollen som pedagog och terapeut!

Usch ja...ibland ger jag mig in i trådar och lämnar kommentarer som både trådstarten, diverse åhörare och jag själv kunde vara utan...Ibland blir jag bara så upprörd och då slår impulsiviteten till...Ibland säger jag till mig själv att "Nu får du banne mig hålla...truten!"

Ja förresten...gubben tittar på TV...textTV faktiskt...

Nu eldar du upp mig, E-tuna. Bäst vi byter samtalsämne innan jag blir sömnlös inatt :) Jag menar, jag blir så irriterad när jag läser det du skriver för du har ju precis rätt! Men å andra sidan är inte allt svart och vitt. Skulle jag lämna honom för detta lilla dilemma som jag vetat om sedan jag träffade honom skulle jag bli av med en kär livskamrat, en far till mina barn, mitt hem, mitt liv och allt som hör till för ett nytt liv utan garantier, med barn varannan vecka, kanske ensamhet och eländes elände :) Är man kär så är man! Jag har hela tiden vetat att han är den rätta för mig och med ett visst mått av egen envishet uthärdar man perioder av sjukdom för kärlekens skull! Kan inte tänka mig hur det skulle vara om det inte var vi. Kanske skulle det vara bättre, kanske sämre, men jag har bestämt mig! Som jag brukar säga till min gubbe - någon ska ju ta hand om dig också! :)

Men visst är det så att en blick, ett vänligt ord eller en flaska vin med hem efter jobbet kan göra en hel dag eller en hel helg! Vilken energi och kraft man får! Men jag har fått flera såna idag utan att ta åt mig, så det måste vara bröllopsnerver. För tillfället har jag nämligen mycket lättare att ta åt mig det som inte är bra.

Usch...nu gick Anneli igång igen...inte bra för blodtrycket!

Nämen roffan...hur tolkade du mig igentligen???
Skulle aldrig föreslå att du skulle lämna honom!!!
Mitt otydliga förslag var att prata och tala om för honom att han också får anstränga sig, faktiskt...

eländes elände....du är ju rolig ...och gullig!

Ja du, det vore i så fall inte första gången han skulle utsättas för "skäll från detta tjatiga fruntimmer"... :) Han har dock lagt sig till med en hemsk min som han tar till när han tycker att jag är på honom och jag hatar den och han vet det, så därför har jag fått se den hur många gånger som helst senaste veckan. Onödigt och barnsligt är det! Jag tycker att detta borde vara de lyckligaste dagarna i mitt liv, men han fokuserar enbart på sin egen hälsa just nu. Förståeligt, dock...