E-tuna!

Sådär, vet faktiskt inte... Ingenting känns kul :(

Nämen...vad är det???
Har det hänt något?

Nä, ingenting. Det är kanske det som är problemet.

Hmmm...vad är det du vill ska hända?
Vill du ha mer stöttning av gubben, vill du att han tar mera initiativ, vill du att ni tillsammans gör annat än att bara fokusera på bröllop eller vill du göra något kul själv???

Kan det vara så att du är så inne i bröllopsplanerna och känner dig övergiven?
Kan det vara nerver inför dagen D som flåsar dig i hälarna...

Du har nog rätt i allt utom att vi ska fokusera på annat än bröllopet. Det gör jag själv. Vore kul om han märkte när jag kommer hem :(

du...du känner dig övergiven och lite nonchalerad...ingen kul känsla!!!
Funderar du någonsin på vad just du betyder för honom (utan att blanda in vad han betyder för dig)?

Känner du dig tagen för given???

Ja, typ hela tiden. Han säger att han älskar mig, men ibland tror jag mer att det är beroende än kärlek. Kärlek måste man underhålla, den är inte gratis och självklar. Tror dock inte att det är en kris, jag bara tröttnar på att inget någonsin är RIKTIGT bra, om du förstår. Jag vill ha det som jag vill ha det - NU! (Ja, jag är tvilling :) )

Jag vet precis hur du känner dig!
Du har helt rätt i att kärlek behöver vårdas...och ibland vill man ta avstånd och ändå veta att den andre står kvar och vårdar den!
Vad man säger och vad man visar går inte alltid ihop...det betyder föga att munnen vittnar men inget annat tyder på det!!!
Urjobbigt...det är inte bara tvillingarna som lider av det där kan jag lova...

Nä, menar verkligen inte att gnälla, jag gifter mig ju med honom om fem dagar och det skulle jag väl inte göra om det inte vore för någon anledning, men jag blir så trött på att ge ibland. Jag vill ha uppskattning för det jag gör och för den jag är utan att be om det. Har tyvärr helt fel taktik, jag vet, för jag tenderar att bli likadan tillbaka och det spär bara på bekymren... Vet att han är som han är efter att ha fått höra allt av hans mamma och är bästa vän med hans ex som levt med honom i tio år... :)