Bröstförstoring (5)
Vi fortsätter väl att stötta varandra tjejer?
Vi fortsätter väl att stötta varandra tjejer?
Nancy pancy:
Kom ihåg att det är mycket värt för oss andra att du vågar "lätta på trycket" och sätta ord på din oro/ångest. Det gör att ex jag också känner att jag vågar skriva om min. Jag vill inte sitta och klaga inför min sambo eftersom jag fått lov att låna till min operation. Men de tunga känslorna är jobbiga att bära själv. Genom att få skriva av sig så känner man sig lite lättar om hjärtat och man känner framförallt att man inte är ensam. Jag trodde att jag var ensam i världen om att inte gilla "de nya" men ex har famousfairy visat att det inte alls är så eftersom hon också uttrycker det i sina inlägg ibland. Så skönt att kunna bubbla fritt!!!!
Tack tjejer!
bröstkaramellen + Nancy pancy
TACK tjejer! Ni är goa.. Å väldigt uppskattade ni med ska ni veta! Kul att några tycker att man ska stanna här i alla fall... Med tanke på att jag är singel, vilket inte är så poppis här på BRÖLLOPStorget... *skratt*
*KRAM* på er!
JAAA, det är nog oerhört viktigt och bra att alla pratar så öppet om allt, både positiva och negativa saker. Dels så är det ju skönt att få prata och få stöd men det ger även andra stöd, insikt och förståelse.... Det är verkligen en bra tråd det här och goa tjejer som hänger här! :)
Hur mjuka bröst kan man förvänta sig?
Försvinner någonsin känslan att man har något instoppat i sig? Alltså, kommer dom kännas någelunda naturliga?
Gokväll!
Inte så roligt att läsa massa om att man vill ta ur sina inplantat när man inte ens har satt i sina.. Hoppas jag slipper känna så. Det är ju ett så pass stort ingrepp att man borde tänka över det nogrannt innan man gör det.. :)
var är alla positiva tjejer? ;)
dannie:
Jag förstår att det låter konstigt om man inte varit i den situationen, men jag kan lova att vi alla har tänkt igenom ingreppet under lång tid innan det genomfördes. I mitt fall har känslan funnits där i flera år, varav 3 års förberedelsetid då jag hela tiden haft en operation som sista utväg ifall brösten bara skulle försvinna mer och mer - vilket de tyvärr gjorde. Så därför valde jag operation. Men hur mycket man än läst och funderat så kan man inte förbereda sig fullt ut på hur det kommer att kännas efteråt. Och man kan inte peka på en bild och få exakt det resultatet, vilket också kan innebära en stor besvikelse då man kanske känner att ens "gamla" bröst var finare. Att de "nya" egentligen inte är som man trott, dock större. Det är klart att det blir en chock för både kropp och psyke ibland. Men kanske kommer vi alla att gilla våra "boobisar" om ett halvår, eller så kanske någon av oss faktiskt plockar ut inplantaten. Det är en chansning man tar, och risken finns alltid att man inte blir nöjd.
Sedan finns också risken för komplikationer (tänker på dig Rat *kram*) som kan göra att det känns extra kämpigt. Därför är det UNDERBART att få prata av sig härinne. Kanske skrämmer det att höra att alla inte är helt positiva utan att några blir deppiga efteråt men det kan också göra hela diskussionen mer nyanserad. Läketiden är lång och det är svårt att förstå hur man ska kunna fungera "som vanligt" igen. Men när man läser inlägg från de som hängt här betydligt längre än mig så förstår man att man kommer dit - någon gång. Jag minns fortfarande inlägget där någon (var det Swing eller SysterYster kanske?) som berättade att "idag kände jag inte längre den där konstiga känslan när jag stänger bagageluckan på bilen" Och det var efter lång tid vill jag minnas.
För övrigt....
...har jag roat mig med lite bröst-terapi. Jag har kollat igenom alla "efter-bilder" på Victoriakliniken och konstaterat att 8 av 10 faktiskt har en bröstvårta som verkar sitta lite högre än den andra. Så nu känner jag mig lite mer normal
Hoppas att mina blir hyfsat lika i slutändan i alla fall.
Kram!!!
dannie:
Jag hoppas verkligen att du slipper känna att du vill ta ur dina implantat för det är ingen kul känsla. Det är jättejobbigt och man håller på att gå under av de onda tankarna. Man har lagt ut mycket pengar och det har tagit mycket på krafterna, även innan operationen. Jag tyckte jag var förberedd och påläst innan operationen och jag visste om att man kan må dåligt efteråt. Jag hade aldrig trott att jag skulle må och känna såhär.
Alla är olika känsliga och jag är väldigt känslig och jag mår otroligt bra av att få prata av mig!
bröstkaramellen:
Det är klart att jag förmodligen inte riktigt förstår, har ju inte varit i situationen själv, men jag är en väldigt positiv människa. Tycker det är jättebra med forum där man kan skriva av sej, kanske jag som behöver det efter min operation..
Jag har tänk på min operation i ungefär 4-5 år men de e först nu jag kan betala så mycket pengar som det kostar. Visst finns det en chans att jag blir missnöjd, men som jag känner just nu kan det inte bli mycket värre än vad det är.
Jo jag har läst denna tråden och läst gamla inlägg från bland annat Rat och Swing och SysterYster, väldigt kloka tjejer som har hjälpt mej mycket. Jag blev väldigt berörd av Rats inlägg om hennes komplikationer och blev samtidigt rädd av att sådana saker kan hända mej.
Jag har läst mycket så jag vet man att man kan bli deprimerad efter en operation, klart att allting inte är perfekt en vecka efter operationen. Man måste ju vara realistisk. Kroppen behöver tid till att läka. Och ta bort inplantaten innan man ens "satt in dom" känns ju bara konstigt. Man måste ju ge kroppen en chans.
Tycker samtidigt att vi måste vara realistiska, gör det verkligen något om det skiljer 1-1,5 cm på bröstvårtorna? Den enda som märker det, tror jag, är du själv. Tror det är farligt när man blir för koncentrerad på att allting ska vara perfekt. Vad glad för det man får. Och jag kan lova att även om brösten varit helt "perfekta" så hade vi endå hittat något fel på dom.. Vi är ju så självkritiska.
Nancy pancy
Det där med känslan av brösten är nog väldigt individuellt... Om jag klämde lite på mina så kändes de ju väldigt naturliga eftersom mitt naturliga bröst var över implantatet men visst kan man ändå alltid känna att det finns något där inne... Helt naturligt kommer det aldrig att kännas. Jag gillade inte den känslan alls men andra reagerar inte ens på den utan tycker att brösten känns som deras egna....
bröstkaramellen
Vad bra.. *hihi* Faktum är att typ alla naturliga bröst oxå har bröstvårtorna på olika höjder men av någon anledning så syns det alltid mer när man har implantat. Asymterin finns ju redan där innan men syns inte lika mycket samt att man nog är mer uppmärksam på just opererade bröst. Min svåger avskyr silikonbröst, bla pga att han tycker att de ser "skelögda" ut... Men sanningen är ju att naturliga bröst oxå är det... *s* Underligt det där!
dannie
Förstår att det kanske inte känns så kul men jag tror oxå att en mer nyansierad debatt är bra... Det här är tjejer som hängt här sedan lång innan sin operation, som haft frågor och funderingar osv... Vi har följts åt, pratat och stöttat... Nu har de opererat sig och jag tycker att det är oerhört viktigt att de ska få vara öppna och ärliga gällande sina känslor och tankar, oavsett vad de må vara. Det är värt mycket att kunna få stöd av andra som kanske kan förstå och slippa känna sig så ensam. dessutom tror jag att det är bra även för de som ska operera sig, så de ser sanningen för vad den är, utan för den delen bli utsatt för plastikoperationsmotståndarnas (långt ord) påhopp. Det är inte så rosenrött alltid!