HJÄLP!

Det är en svår situation du har. Själv har jag två barn sedan tidigare. Vi har haft det hur struligt som helst med umgänget. Nu är det visserligen så att mitt ex inte direkt har varit intresserad av barnen. Det har snarare handlat om att han inte velat ha barnen. Till dig vill jag bara säga att din sambo säkert är för upptagen av allt bråk och tjafs kring sonen. du upplebver det som om han är mesig men man känner så starkt för sina barn att man inte vill bråka runt dem. Det är lättare att jamsa med när exet byter tider än att hålla på och strida. Han har en jättejobbig sits nu och behöver ditt stöd hur mycket som helst. Tyvärr kanske du inte märker det men han har fullt upp med umgängestjafse, så han har svåert att visa dig sin uppskattning. Stå på dig och låt det gå, det tar tid men ni kommer att få en lugnare tid snart. Hoppas jag.

Men jag vet inte om jag orkar mycket längre.. Som när vi snackade om semestern och jag frågade om vi ändå sticker till Spanien även om sonen kanske inte får följa med.. Då säger han att ja, vi får se, det blir ju inte lika skoj utan honom.. Nähä, men jag då?!?! Får han inte det mysigt med mig då?? Så han började föreslå motorcykelsemester och sådant istället, men det vägrar jag.. Då får han åka själv.. Jag har åkt med på mc:n någon gång men sitter och är livrädd, han respekterar inte att jag är rädd utan gör ändå farliga omkörningar och kör stundtals mycket fort... Aldrig att jag åker på motorcykelsemester med honom..

Det verkar tyvärr som att du är negativt inställd redan. Ger man sig in i ett förhållande där det finns barn är spelreglerna helt annorlunda än annars. Barnen har vet man att man har hela tiden men ett förhållande är utbytbart. Du måste köpa läget som det är för det är faktiskt så att hans son fanns före dig. Du måste vara säker på hur du vill ha det. Är det rätt man du har träffat så måste du låta tiden ha sin gång.

karres 76: Nä, jag visste inte faktiskt vad det skulle innebära med en uppslitande vårdnadstvist där mamma och pappa inte kan prata med varandra.... Det kan nog ingen föreställa sig hur det ska bli.. Hade det varit så att umgänget fungerat smärtfritt hade det inte varit några problem... Denna konflikten kommer vara flera år till.... Det är inget man kan förutse.. När jag och min sambo träffades hade han ingen kontakt med sonen p.g.a. att mamman vägrade lämna ut honom...

jo, barn kommer ju i första hand MEN..... Så finns det ju de som anväder det emot folk och utnyttjar läget för att förstöra.... Och som TS skriver så är det ju det som hänt här....
Och dessutom så är det ju superviktigt att ens förhållande fungerar för mår föräldrar dåligt så påverkar det barnen, då de ser sådant.... Så Ts, måste vara lyhörd, visst, men inte till vilket pris som helst Hon måste också ställa krav!!! hennes sambo måste ta tag i han NUVARANDE förhållande och vårda det samtidigt som ställa krav på hans Fd.... För att just kunna vara en bra far, partner och förebild. Inget lätt uppgift, men för att få saker och ting att fungera!

Och jag känner att jag kämpar och kämpar men det enda han säger när jag mår dåligt är att jag inte har några förpliktelser att jag inte behöver lägga ner ngn tid på konflikten.. Men hur lätt är det?

Jag pratade med honom precis och frågade om vi inte kan ta en promenad vid stranden när han kommer hem... Då sa han att han ahr några timmar kvar på jobbet... Så sa jag att jag skrivit ett brev till honom som han får läsa när han kommer hem.. Då blev han nyfiken och undrade vad det gällde och så berättade jag lite. Då suckade han bara och sa "åh, jag förstår inte dig, jag tycker inte det är något problem med vår relation, men du skyller hela tiden på mig..."

Usch nu gråter jag igen...

Förstår att detta är jobbigt. Har själv separerat från min dotters pappa, och det är inte lätt för någon part när det plötsligt finns nya med i bilden.

Men!!! Du ska ALDRIG kräva av din sambo att du ska gå före barnen. Det låter kanske hårt, men det är tyvärr sant. Inleder man ett förhållande där det redan finns barn så måste man tyvärr finna sig i ganska ofta att komma i andra hand.
Däremot ska inte din sambos ex gå före er!

Min pojkvän hade svårt för det i början. Han tyckte att jag la för mycket tid på min dotter när jag och han träffades tex. Men vi fick sätta oss och prata igenom det ordentligt, och efter det har det aldrig varit några problem. Jag sa till honom att min dotter ALLTID kommer i första hand. oavsett vad det gäller. Han visste ju redan innerst inne att det var så, och nu är det aödrig några problem.

Det är bara att "gilla läget". Kan man inte acceptera det så kan det bli svårt att fortsätta förhållandet.

Jag håller med. Barnen måste gå först om man är i en sådan relation, där man själv inte är modern/mamman. MEN INTE EXET! Jag gillar inte att han tycker att ni inte har problem. För om du inte mår bra av hans beteende, har han också problem. Han borde vara ödmjuk och även ta hänsyn till dina känslor...

Bra gjort med brevet!

Jag kräver inte att jag ska komma i första hand, men när jag inte ens kommer i andra hand då.. Och när han säger att semestern inte blir lika skoj om sonen inte är med, var hamnar jag då? det enda jag kräver är att han visar att han finns där för mig, att han älskar mig..

Anledningen till att allt är så jobbigt är också att de ligger i vårdnadstvist.. Och sen känner jag ibland att han älskade henne mer än vad han älskar mig.. Han friade till henne efter 4 månader och gjorde henne gravid efter 6 månader.. Till mig säger han att sådant kommer dröja, trots att han i samma mening kan säga att han alltid kommer älska mig och vill dela sitt liv med mig...

Men anledningen till att det kanske kommer dröja med dig med frieri och allt är garanterat att han vill vara helt säker denna gången. Så känner i alla fall jag. Har man gjort ett "misstag" (då menar jag inte barnen) en gång så är man mycket försiktigare i efterkommande förhållanden.

Och du ska inte jämföra kärlek... Det kan väl mycket väl vara så att han älskade henne vansinnigt mycket, men det är inget du kan påverka nu. Och vad spelar det för roll egentligen? Det är ju ni två som är tillsammans nu.
Kan det vara så att du är svartsjuk för att han har kontakt med sitt ex överhuvudtaget?

Han har inte mer kontakt med sitt ex mer än via sms när sonen ska hämtas och lämnas eller om hon får ett ryck och ska skälla ut honom för någonting..

Jag har också kontakt (minimal men ädnå) med mitt ex.. Vi var förlovade i 4 år, men förlovade oss inte så snabbt som efter 4 månader...

jag tycker att det låter som att TS sambo missar att även TS blir drabbad av den här konflikten. hoppas att ni lyckas prata ordentligt om detta så att han förstår även din syn på saken. att han säger att han inte tycker att det finns några problem i er relation är ett tydligt tecken på att att ni behöver prata ordentligt. och tyvärr måste väl allt ske samtidigt, dina känslor kan ju inte vänta tills vårdnadstvisten är över......

skickar lite medmänsklig kraft till dig, för att orka hantera en så tung och besvärlig situation!!!

*cyberkramar*

men sen kommer det ljuspunkter ibland, perioder som dert är kanonbra mellan oss.. Usch allt är så kaos i hjärnan... Men jag ska sova hos mina föräldrar i helgen, de bor några mil bort och jag ska ha konfirmander där nere i helgen, tidigt både lördag och söndag så då passar jag på att utnyttja sängplatsen hos dem.. ska bli skönt att komma iväg lite faktiskt..

Min sambo har nu kommit hem och bråken fortsätter.. Han hävdar att vi inte har några problem i vår relation. När jag då frågar honom hur jag kan må dåligt så frågar han vad det är jag mår dåligt av.. Sen fnyser han lite på näsan..

Jag föreslog parrådgivning men hans kommentar var "när ska vi hinna det" bla bla...

puffar upp

puffar en sista gång