2008 Sommarbröllop, tråd 3!

Pämis känn dig inte stressad. Jag är nog en av de första som gifter sig på 2008-året och jag har fortfarande inte bokat lokal och kyrka ännu :)

Apropå kyrka och lokal... Jag och min älskling ska iväg och titta på en lokal på söndag. Vi har inte bokat tid eller nåt utan tänkte mest åka dit och titta på omgivningarna och ta en fika för att se om det tilltalar oss. Jag har dessutom hittat en kyrka som vi skulle kunna tänka oss, men den ligger alldeles för långt ifrån stället vi ska titta på. Men vid den kyrkan ligger en massa släktingar begravda och den visade sig vara JÄTTE fin!! Vi får se hur det blir... Bäst att inte låsa sig fast vid en massa planer i huvudet som sen kanske visar sig inte vara genomförbara....

Wow snitte! Frisyren.... Oj, den har jag inte tänkt på ännu. Men om du har som jag ett bråkigt hår så förstår jag att du börjar nu. Det borde jag nog också göra. Själv står jag i valet och kvalet om jag ska låta min ena tärna göra uppsättningen eftersom det är hon som brukar klippa mig, eller om det är att lägga för stort ansvar på henne på den stora dagen. Hon säger att hon vill, men vad tar man sig till om man inte blir nöjd. Vill ju inte direkt bråka med sin bästa kompis...

Btw Pämis... Bor också i Stockholm och är halvamerikanska :) Mitt amerikanska påbrå gör det väldans svårt att sätta gränser och vara rimlig heheh

Pämis vi ska åka och titta på Krägga som ligger mot Bålstahållet till. Från hemsidan är det inte jätte lätt att få en uppfattning om hur det ser ut, men det verkar som om man kan få vara med och påverka utformningen av mottagningen väldigt mycket och att de är väldigt flexibla (har ingen aning om det verkligen stämmer :)). Så vi åker ut och tittar och försöker känna oss för om det är något vi kan tänka oss.

Pämis: Och ja jag har tänkt mer än en gång att jag skulle börja prenumerera på amerikanska bröllopstidningar. Jag har haft en prenumeration på Modern Bride en gång i tiden :) Är väl kanske mest irriterad på att visa saker absolut inte går att uppbringa inom Sveriges gränser och det kan blir så fruktansvärt dyrt om jag ska beställa allt från USA.

Vilken del av dig är det som har rötterna i USA, mamma eller pappa?

För mig är det viktigare att få gifta mig i kyrkan än vad det är för mig m2b. Jag är nog mer religiös än han. Han var helt inställd på att gifta sig borgerligt i Stadshuset först, men det var helt otänkbart för mig. Det har inte varit enkla diskussioner kring troende eller inte och hädar man om den ena inte är troende fast den andra är etc etc. Så som det ser ut just nu så blir det i kyrkan, men jag ser fram emot samtalet med prästen innan för att kunna ventilera våra funderingar.

Och jag hoppas att jag inte trampade någon på tårna nu.

Om du menar med aktiv=gå i kyrkan regelbundet så är jag inte aktiv. Men precis på samma sätt som att jag inte firar mors dag för att jag inte tycker att man ska hedra sin mamma en dag om året utan alla dagar om året, så tycker jag inte att det är kyrkan i sig som är det viktiga utan huruvida man har gud med sig.

Det där låter ju ganska pompöst och uppstyltat så jag ska försöka förklara hur jag menar. För mig känns det som om (och nu är jag beredd på blixtar i huvudet) att vissa går i kyrkan för att man då har "klarat av" den religiösa delen av sitt liv och så kan man lägga det åt sidan sen. Och jag tror inte att gud (eller vad han/hon/den/det än heter) tycker att jag är mindre troende bara för att jag inte kliver in i kyrkan med regelbundenhet. (Precis som min mamma inte tror att jag inte älskar henne bara för att jag inte uppvaktar henne på mors dag) Utan det viktiga med religionen för mig är att jag funderar över och ifrågasätter vem jag är, vad jag gör, hur jag gör det, hur jag uppträder mot andra, vad jag gör för att förbättra tillvaron för andra och liknande. Hoppas att du förstod hur jag menade...

Men när det kommer till att gifta sig - det gör man i kyrkan (ja jag vet - det går stick i stäv med just det jag skrev, men det är bara så jag känner), men det är samma som med dopet och konfirmationen.

Ojoj... läste just igenom det här och insåg att jag framställer mig själv som väldans präktig heheheh. Fruktansvärt svårt att få det att låta lättsamt.

Jag personligen tycker att alla får göra som dom vill. Mig spelar det ingen roll om man inte är kristen och gifter sig i kyrkan, med tanke på att min blivande absolut inte är troende :) Men det är inte så att jag aktivt springer runt och tänker på gud hela tiden heller och jag kan verkligen förstå folk som vill gifta sig i kyrkan av traditioner.

Ska inte göra tråden till guds vara eller inte vara utan jag respekterar att alla har sin tro eller sitt förhållande till tro/icketro och jag tycker att allt är lika ok. Min pappa tror ju att vi är ett försök av aliens och min mamma identifierar sig mer med hinduismen så jag är väl ett barn fött ur totalt flumflum *s*

Egentligen har jag väl blivit mer "troende" efter att jag träffat min m2b med tanke på att vi har "nästanträffats" flera gånger tidigare i vårt liv och till sist hittade vi varandra via nätet :) Kändes ju som om Någon oavsett om det kallas för ödet/gud/aliens har varit med och bestämt....

Jag tycker att oavsett om man vill gifta sig i kyrkan, utanför kyrkan, borgerligt, på en strand etc etc ska det kännas rätt för båda. Jag är för alla alternativen oavsett av vilket skälet är. Jag skulle inte sitta och blänga på folk som gifter sig i kyrkan för att det är en tradition och man tycker att det är lite mer högtidligt där oavsett om man är troende eller ej. Om min blivande skulle tycka att det var jobbigt att gifta sig i kyrkan just för att han absolut inte tror på något så skulle vi väl bli tvungna att kompromissa på något sätt och kanske hitta något annat ställe som funkade för båda.

Nu blidde det ett sånt där långt svar igen :) Förlåt alla....

Brud 2008: Åh tack! Glad att man kan hjälpa till :) Tror egentligen att många här på BT har många egna åsikter men många blir så påhoppade av folk om man inte tycker som strömmen så jag tror hellre att man låter bli. Med det menar jag inte att fler här inne tror på gud, utan att så fort man har en åsikt som går mot strömmen så blir man så fruktansvärt attackerad av folk. Min enda åsikt egentligen kring bröllopet är att man verkligen funderar på vad som är viktigt för en och vad man gör bara för att man ska göra så :) Det är därför jag verkligen ifrågasätter mina amerikanska gener angående överdådiga amerikanska bröllop :) Precis som för Pämis så är det nog min blivande som står för rimligheten och jag för rena idiotin hehehe

Det är ganska häftigt att ha nästanträffats tidigare. Det visade sig att min fd bästkompis (nu var det ett tag sen) har varit tränare med min älskling. Och vi har varit bjuda på samma fester, där jag valt att stanna hemma och min älskling har gått så då träffades vi inte heller. Att man till sist då träffades via nätet känns helt sjukt egentligen - framför allt när man sitter och konstaterar hur många gemensamma punkter man har.

Hur har ni nästanträffats tidigare då?

En helt annan sak. Vi satt igår och funderade på vem vi ska ha som toastmaster/madame och upptäckte att vi har verkligen ingen i vår bekantskapskrets som verkligen skulle passa. Min bror är en sån där som verkligen kan underhålla, men han bokstavligen HATAR att prata inför folk på fester. Den som vi hade tänkt oss från början är en kille som vi inte har så mycket kontakt med längre och därför känns det inte rätt att fråga honom längre. Vi har verkligen ingen aning om vem vi ska fråga... Knepig situation.