Lapinette, din stackare, har du nån bra DVD att trösta dig med? Eller är det nåt bra på TV? Själv kollar jag på CCTV9 för jag är inne i en period när allt ska vara kinesiskt. Och det är den enda kanalen som är på kinesiska med engelsk text. Och... visst är det en liten guldkant på dåligt-måendet i den nya lägenheten, eller?
Utvandraren: Jag HATAR att vara bakis. Har lyckats bli det åtskilliga gånger på sistone och ångrat mig bittert varje gång. Värst blir effekten om jag blandar rödvin och sprit (drinkar). Försöker undvika rödvin utom i små mängder och håller mig till champagne eller vitt vin om möjligt. Min nödlösning är cola light med is och citron, känns på nåt märkligt vis både lyxigt och lite lagom omoraliskt, läs: kul.
Middagen blev en succé, de älskade vår mat. Kvällen gick som sagt väl, jag hade ju övat franska som en tok veckan innan, men alltså... i ärlighetens namn har jag haft trevligare. Var lite nervös och kände att det handlade en del om att, uhm, "perform". Ja, som någon sorts uppvisning för pappa chefen med stora penningpungen. Näe, jag kommer aldrig anpassa mig till den här livegna livsstilen fullt ut, är för trotsig för det. Kämpar på så gått det går men lyckas aldrig smälta in och bli sådär slipad och behagfull, i bästa fall underhållande och originell, i värsta fall konstig och lite läskig. Tur att man tillbringar 99% av tiden med folk som tycker att man funkar fint som man är.
Trollis, fasicken vad trist. antagligen gick de där jobben till någons kompis kompis. I kina funkar precis ALLT med hjälp av "guangxi", relations. Och det är precis likadant i Sverige, fast mycket mer dolt. Inom en snar framtid blir det en perfect match mellan dig + jobbet! Och under tiden finns ju en massa träd att titta på, det är fördelen med Sverige, de tar aldrig slut. Själv var jag på ett märkligt humör när jag vaknade, låg och tänkte på middagen igår kväll med min sköna amerikansk-syrianska väninna, hon målade upp fantastiska bilder av gränder och kryddmarknader i Damaskus och deras gamla villa (som har två trädgårdar och utsikt över en kanal). Vi bestämde lite löst att vi ska åka dit tillsammans nu i februari, då är det chinese new year och vi har hela fem veckors semester. Hon talade också entusiastiskt om att vi skulle till Beirut och Dubai, för mig lät det långt och dyrt tills jag kom hem och kollade på kartan och insåg att de flesta arabiska länder är pyttesmå och ligger kant i kant. Hoppas, det vore fantastiskt. Hennes familj låter otroligt skön, pappan hasar omkring i sån där lång nattskjorta hela dagarna och hennes bröder är gifta med amerikanskor och bor i Seattle, men pendlar mellan saudiarabien, Syrien och asien. Tycker så mycket om min väninna som pratar urbra kinesiska, naturligtvis flytande arabiska och amerikanska (mamman var amerikanska), dessutom har hon jobbat som fransklärare i Schweitz! Nu varvar hon heltidsstudier med ett internship som skribent på amerikanska handelskammarens tidning. Och hon är bara tjugofyra... coolt. V iktigast ändå är att vi har så himla trevligt ihop. Och jag hoppas verkligen få en introduktion till den arabiska världen genom henne, det lilla jag känner till nu är övervägande deprimerande rapporter som jag fått genom västerländska media. Bara maten verkar ju otroligt cool! Helt andra smaker och upplevelser.
Sitter f ö och sniffar på mina blåbärsdoftande fingrar, gick och fick en manikyr för första gången i mitt liv, naturligtvis inte alls lika bra som när jag själv gör den ;) men rysligt trevligt eftersom manikyristen var urstyv på att lära mig kinesiska.
Stålis, om du läser det här: "jiao wai mai" (fjärde tonen genomgående) betyder "call outside sold" alltså "ringa efter takeaway". Något jag praktiserat ofta och gärna på senare tid. Japp, när jag inte trodde att jag kunde sjunka längre ner i lättjans träsk har jag alltså börjat sluta laga mat och RINGA efter den. Vad säger ni om det, girls?
Nu ska jag plugga lite till för jag ska bli bäst i världen på kinesiska. Kram, G