Yrsel, illamående, ångest m.m!!? (Långt)

Hej Vackra
Jag känner så väl igen mig i dig och din situation. Det låter som när jag får panikångest (obervera att det är en "lekmanna diagnos") En känsla av att bli trängd och få panik utan att riktigt veta varför. Men det är jättehemskt.

Dock finns det hjälp att få. Jag tycker att Jocelyns förslag med att kontakta "öppen psyk" är jättebra. De är otroligt duktiga och hjälper dig med att få kontakt med ev läkare och terapeut. Jag har bara goda erfarenheter av dem. Läkaren kan ju också sjukskriva dig om det behövs, men som du säger så kan det ju vara svårt om det är en utbildning på endast en termin. Men ibland så måste man ju sätta hälsan i främsta rummet.

Skulle det nu vara panikångest så kan man få hjälp med det av både medicin och terapi, och förbättringen kommer relativt fort.

Stor kram till dig. Jag känner så med dig.
/Hallonsylt

Studenthälsan /studenthälsovård finns på de flesta högskolor runt om i landet och är en slags allmän hjälp när man mår dåligt. De kan i vissa fall erbjuda läkare och/eller psykologkontakter alternativt remittera dig vidare.

Psykiatrisk öppenvård är till för vuxna -dvs över 18 år- med någon form av psykiskt problem eller dåligt mående. Det är som en vårdcentral men specialiserad på "själen"/psyket.

Man ringer upp dem och beskriver sina problem, får en tid och får träffa läkare. Läkaren kan vara allmänläkare eller psykiater -med specialistkompetens i psykiatri- och är till för att ställa diagnos. Utefter diagnosen kan man besluta om lämplig vård. Det kan vara medicin, terapi, samtalskontakt eller en blandning.

All vård som sker i landstingets regi eller hos läkare anslutna till försäkringskassan har fastställda avgifter. Man får vid första besöket ett högkostnadskort som man stämplar i och när man uppnått en viss gräns -900 kr fn. i Sthlm- så får man frikort och behöver inte betala mer.

Läkemedel omfattas av högskostnadsskydd och följer en rabattrappa som du kan läsa mer om på apotekets hemsida eller fråga om på ditt apotek. Kostnaden för medicin är aldrig mer än 1800 kr/år. Man kan även delbetala summan.

Hoppas att du får hjälp snart!

Sänder en stor kram till dig vackra. Jag vet hur det känns, har varit i din situation för inte så länge sedan.
Mitt enda råd är att inte tänka på allt praktiskt runt om, som skolan med mera. Sådant löser sig alltid. Fokusera på dig själv och ta en dag i taget.....

Klotjohanna--> Tack för din kram..

"Mitt enda råd är att inte tänka på allt praktiskt runt om, som skolan med mera. Sådant löser sig alltid. Fokusera på dig själv och ta en dag i taget....."

Men hur ska jag göra med skolan då? Jag känner och vill gärna fixa iordning allt detta jobbiga inom mig, men det känns som om jag inte precis kommer att fixa det tills innan skolan imorgon t.ex... Och jag har sån panik nu för att denna dagen snart är slut och jag måste lägga mig och då går tiden så fort att det är morgon strax och skolan "ska" börja om inte allt för länge..

Jag har haft sån jäkla panik för allt idag!! Och jag vet inte vad jag ska ta mig till!!! Och nu började jag och min man bråka och tjafsa. Och då mår jag ju ÄNNU sämre för att HAN mår dåligt över nåt JAG gör.. och stackaren försöker att hjälpa mig, men jag mår så jäkla dåligt och kan inte ta till mig av det han säger nu.. Och jag säger det till han men han försöker och försöker ändå.. Jag vet inte vad jag ska göra nu asså!!!!!!!!!!!!!!!!! Hjälp mig snälla.. någon! Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Och det känns som att jag bara skadar min älskade, så det bästa för hans skull kanske är att det inte "ska" vara vi två längre... :(:(:(

Men jag älskar han så mycket och för mitt egna ego så vill jag för allt i världen fortsätta vara med honom!! Han är såå underbar och jag bara skadar honom.. och jag försöker säga till img själv att OM jag verkligen älskar honom (vilket jag absolut gör!) så borde jag ta tag i detta och fixa det för HANS skull om jag inte klarar det för min egna del... och även om jag tänker så Så lyckas jag inte!!!! Jag vet inet hur jag ska göra!!! Vet inte hur jag ska lyckas... :(:(:(:(:(:(:(:(:(

Ta och ring det där samtalet till öppenpsyk nu. Du har absolut inget att förlora men ALLT att vinna!

Du fixar det här!

Jag ska ringa dit nu.
Men om man är hemma- måste man kontakta csn för det på en gång då??

Om du vill kunna få CSN senare utan problem är det definitivt värt att kolla upp det med CSN och Försäkringskassan. Jag stötte på en massa problem efter att jag själv blivit deprimerad och inte kunde plugga under en period, men inte visste om att man bör sjukskriva sig. Eftersom jag aldrig sjukskrev mig vet jag däremot tyvärr inte hur det fungerar som student...

Lycka till!

vackra
Hur är det med dig nu?
Har du någon som du kan prata om dina problem med?
Det finns inget jag kan säga som kan få dig att må bättre men jag sänder dig en bamse kram.
Kommer att sitta framför dartor nu, ifall du vill skriva till någon.
Lycka till

Hej allihopa!

Idag ringde jag till ungdomsmottagningen för att få lite hjälp därifrån, och fick numret till psykolog avdelningen. Där fick jag berätta hur det var och hur jag kände mig osv. och dom tog mina personuppgifter.. och sen sa dom att jag fick sitta i en kö fram tills jag fick en tid.. Hon var jättesnäll och gullig men så sa hon att det var typ flera månaders väntetid innan man fick hjälp.. hon ville gärna hjälpa mig men hon visste inte riktigt hur jag skulle få hjälp snabbare.. eller jag fick ett nummer till en telefonrådgivning, men den var endast öppen på fredagar! :( Grr... dåligt.

Men iallafall.. vi la på och så började jag gråta. Som jag även sa till hon i telefon- man måste verkligen gå till den yttersta gränsen (självmordförsök) för att få hjälp på en gång!
Jag har inga såna direkta tankar men det jag menade var att om jag ska få hjälp nu så är man ju typ tvungen att gå till det yttersta fr att få hjälp! SÅ idiotiskt! Men jag har ju lite förståelse också att det är så... men iallafall...

efter ett tag så ringde min lärare (som jag hade försökt nå tidigare idag), och jag berättade att jag kontaktat psykolog och sa hur dåligt jag mår m.m.. Och han var väldigt förstående! Jag går en utbildning som friskvårdsterapeut nu och där kan det komma upp väldigt mycket gamla "kroppsminnen" om man varit med om mycket.. vilket jag har... så min lärare sa att det första jag måste tänka på är mig själv! Och jag sa hur mycket jag vill gå klart utbildningen men att jag inte fixar detta just nu.. och så berättade jag problemen med csn som kan uppstå om jag avbryter studierna osv...

Och då sa han att det löser sig ändå! Att jag inte skulle tänka på skolan just nu. Så han sa att vi skulle höras av i nästa vecka och se hur jag känner mig då. Mår jag "okej" så ska vi sätta upp ett "eget" schema där jag går vissa av kurserna endast på helgerna! :) och så pratade han om en massa grejer vi kunde göra så att jag fixar hela utbildningen utan att behöva gå just nu i skolan och UTAN att behöva känna att jag kommit efter eller nåt!! :D:D Han sa, vilket jag absolut hållermed om, att jag måste först komma i balans i mig själv innan jag kan få andra att må bra och komma i baland (massagen, kroppsbalanseringen m.m)!!

Jag är så glad över att han verkligen bryr sig om mig och vill komma på bästa sättet fr att jag ska fixa allting!! Och han skulle inte kontakta csn för att säga nåt som kan göra att jag får ev. ekonomiska problem!!!!! Jag är så glad för det! Känns som om EN tung sten har lättat från mitt hjärta iallafall! En väldigt jobbig och aktuell sten! :)

Och sen så ringde ungdomsmottagningen upp mig igen och sa att dom hade pratat om mig och det jag har varit med om litegrann, och dom tyckte jag hade varit med om så extremt mycket och hänt så mycket så dom sa att jag skulle kontakta vuxen psykiatrin för där skulle jag få bättre och lättare hjälp.
Och det kändes ändå så bra att dom ringde upp mig redan samma dag och hade diskuterat om detta så jag får hjälp så fort som möjligt!! Känns lite lättare och positivare nu.. skönt..

Tack alla för era stöd och kramar! Känner mig inte så ensam! Jag uppdaterar er om vad som händer...

Massor av kramar till er! *KRAM*