När märker man av att man är...GRAVID???

Shit sweet, få mig inte att börja diskutera tidig anknytning här! Så jäkla torr vill jag inte verka!

Om man väljer att tro på Darwinisterna så stämmer det ganska bra med det du sa. Vi välutvecklade hjärnor som går på två ben har blivit så mäktiga att våra känslor styr hormonerna (tänker på mjölkproduktion vid adoption). Frågan blir väl här vad som kommer först; är det ägget eller hönan?

Så om man inte anknyter till barnet genast vad kan det bero på om man ska följa den biologiska linjen? Hormonellt fel? Int vet ja!!

Och så har vi också exemplen om djurarter som tar hand om andra djurarter. Typ en tik som ammar kattungar. Vad skulle Darwin säga om det??

Det är väl klart att de svarta männen är snygga! De var väl de mest lämpade som kom till USA i samband med slavhandeln! Hahaha, nu lägger jag av med det!

Häftigt det med att det första barnet liknar pappan! Jag är det enda barnet och har alltid varit jättelik min pappa!

"Blandrasbarn" är av någon anledning de vackraste barnen. Man kanske får det bästa från båda sidorna. Jag hoppas bara att vårt barn inte ärver min näsa. Och min negativa läggning!

Nej, jag håller med att det är OT så jag lovar sluta nu! Men det är intressant.
Ett sista ord från mig bara: vetenskap är väl lika med att generalisera. Annars vore det nästan omöjligt att bedriva studier om man inte kunde förlita sig på sina urvalsgrupper.
Angående arv kontra miljö så är det väl 50/50. Tvillingstudier!!!

Oj, vad jag blir sugen på en feministisk diskussion. Eller snarare genusdiskussion. *kniper ihop läpparna*

Jag är humanist så jag borde verkligen inte diskutera biologi, kan inte ett smack om det. Föruton den psykologiska delan av saken.

Hmmm, om man kisar lite så kan det vara liiite relevant här i barnverkstan:
Den psykologiska forskningen tyder på att barn föds med en grundläggande personlighet men att med hjälp av miljön så kan den personligheten anpassas till att fungera i samhället. Samt att som vuxen individ så gör man nästan alltid ett val på hur man vill vara/bete sig.

Jag tex måste vara född lat och negativ och jag anser inte att min uppväxtmiljö har hjälpt mig att ändra de personlighetsdragen. Men som en vuxen (hahaha) ansvarsfull (ännu mer hahaha) individ försöker jag att dämpa just de sidorna av mig. Man vill ju inte förpesta ens umgänge!!

Jag tror att manligt och kvinnligt beteende formas i stort sätt av samhällets normer på vad som är manligt och vad som anser som kvinnligt. Tänker exempelvis på modets omväxling. Vilken man idag skulle ses som manlig om han hade 1700-tals kläder?

Men samtidigt så tror jag också att en liten skillnad är medfödd. Förutom det uppenbara så klart! Här har jag i åtanke alla människor som känner att de inte trivs i sin kropp. Transsexuella alltså. De känner ju verkligen att de är i fel kropp.

Alltså det finns både gender och genus! Tycker jag i alla fall.

Vad tycker du?

(Vad vi kommer att bannas här!)

Vi borde kunna vara med androgyna än vad vi är i dag. Frågan är om man verkligen vill det?

Att gråta ses i västvärlden som kvinnligt beteende medan studier visar på att småpojkar faktiskt gråter mer än vad nyfödda flickor gör. Någonstans där på vägen ändras det ju så det måste vara en samhällelig produkt. Trots detta så visar ju studien att det finns en lite biologisk skillnad mellan könen; pojkarna gråter mer!

Personligen så tror jag att vi drar oss längre och längre bort från biologiska förutsättningar men det går ALDRIG att ta bort djuret från oss. I dagens samhälle är man och kvinna alltmer lika (pappadagar, sånna gummilappar som gör det lätt att öppna burkar osv, vi klarar oss ganska bra utan det motsatta könet (tänker då på överlevnad och inte reproduktion så klart). Jag vill att könen ska vara olika (om man räknar bort vissa saker som är helt orättvisa), de skapar en bra och hel individ. Tintomara plus Tintomara lika med trist!