När märker man av att man är...GRAVID???

Tycker tyvärr att det är alltför sällsynt med sådan där bra konstruktiv kritik som gör att man faktiskt kan förbättra sig. Oftast är det ju "allmänt gnäll" man får höra och oftast säger folk inte ens till personen det gäller när de är missnöjda över något. Jag vet inte ifall det är en typiskt svensk sak men tycker det är vanligare bland svenskar att "mesa sig" och hellre snacka skit bakom ryggen än att gå och prata direkt med personen ifråga och ta upp vad man inte gillar. Tyvärr.

Me no like...

Jodå Frejis jag tror på 11000 fakiskt. Och mer! :)

Ja det är kanske lite "skådespel" detta med disputation. Om man med detta menar att de flesta faktiskt redan är "godkända" när de går upp. Eller snarare deras arbete är godkänt.
Men jag tycker det är kul att man får chans att verkligen presentera vad man gjort, och jag tycker att OM det är en bra opponent så blir det oftast en riktigt bra diskussion också! Som kan vara itnressant för andra att höra.
Jag gillar att det är som i Sverige, dvs att diskussionen är inför ublik och att vem som helst får komma o lyssna!
Här i USA är det inte alls så. Här är bara presentationen inför publik och sedan förs själva "försvaret" i enskilt rum. trist! De har ju inte ehller ngn opponent utan "endast" kommitté.

Jaja, nu ska jag sluta jiddra om detta som säkert ändå bara är intressant för Frejis och ev Storasyrran. :)

Och visst håller jag med om att det kan vara svårt att ge konstruktiv kritik. Men jag tycker att man borde träna mer på sådant. Särskilt om man är t ex chef. Ingår inte sådant i t ex ledarskapsutbildningar????? Hm? Kanske inte. Eller också är många chefer bara usla på att träna på just denna sak?? (på tal om dåliga chefer som ju var på tapeten tidigare med tanke på Ciccis).

Men jag tycker att om man inte kan ge någon form av konstruktiv kritik så är det ju helt onödigt att ge negativ kritik alls!!!!!För ingen blir ju direkt bättre eller känner sig peppad att försöka ändra på sig själv eller arbetssätt eller vad det nu rä, bara för att man får höra att man gjort ett dåligt jobb. Näe!! Snarare blir resultatet det motsatta. Att man blir fly förbannad och skiter i vad personen sagt, eller superledsen och känner sig värdelös. Och inget av detta brukar leda till någon förbättring/förändring?

Så jag tycker att om man verklige inte kan kommma på något kostruktivt att säga är det bättre att hålla tyst.

Haha! Innan jag släpper detta måste jag även säga att jag tycker att många också är alldeles för dåliga på att ge positiv kritik också! Särskilt på arbetsplatser.

Typ: jag vet att du slitit jättehårt med detta och jag tycker du du gjort en kanonjobb.

Sådant hör man ju inte så ofta Inte på de ställen jag jobbat iallafall. Tyvärr.Nu snackar jag om chefer då, inte kollegor emellan. För alla ställen jag jobbat på har folk varit jättebra på att peppa varandra. :)

Min nuvarande arbetsplats är ett undantag. Inte från det sistnämnda men från det försa, dvs här har min chef verkligen inte svårt för att ge positiv kritik. Det gillar jag!

Nu ska jag inte heller pladdra mer utan göra klart det sista här för att sedan åka hemåt.

Ikväll blir det TV-kväll!!!!!
Både 24 OCH Prison Break!!!!!
My God! Hoppas man inte får hjärtattack på kuppen. ;)

Syrran!

Vad bra att du var och kollade dig!!! Låter ju super att du ska få hjälp! Då kommer det säkert att hända något! :)
Själv ska jag ringa o boka tid idag har jag tänkt.
Blev inte av igår.

Ang hus och lägenhet så är det jättekonstigt för båda jag och mannen är inte särskilt sugna på hus. Fast att vi båda växt upp i just hus. Jag älskar visserligen att odla så vår balkong i Stockholm var mer som en mini-koloni-trädgård ;) men jag är inte så mycket för att klippa gräs och buskar etc etc. Så någon stor trädgård tror jag itne jag skulle vilja ha.
Ibland vore det självklart härligt med hus, men jag tror att vi är för "bekväma" av oss helt enkelt. Känns så läskigt att ha hela ansvaret för allting. För ingen av oss är händig alls, och då kan det ju bli rätt dyrt om saker o ting måste fixas. och då snackar jag inte typ målning, tapetsering, etc, utan de stora sakerna som lägga om taket, byta värmepanna, ev rör- eller elfel som måste åtgärdas (om detta skulle behövas). Så nä, bostadsrätt är nog perfekt för oss. Visserligen måste man betala avgift varje månad men det "måste" man ju även om man bor i hus för just "olyckor", om man inte tjänar så mycket att man tror man klarar sådana oförutsedda utgifter på lönen.

Jag skulle gärna kunna tänka mig ett typ radhus eller liknande, i "bostadsrättsform".
Visst kan det bli problem med grannar eller förening eller så. Men är man van att bo i flerbostadshus och tycker det fungerar bra så är det ju itne direkt "värre" med ett radhus eller så?

Izzie, självklart ska du söka!!!! :)
Inget snack! Vad som händer sedan får du ju se, och skulle du få jobbet och även bli gravid så finns det alltid lösningar!

Grattis förresten! Måste kännas kul att vara en som kan söka ett sådant jobb! :)

Det där med insyn är så lustigt!!!

Jag är uppvuxen i villa (jag det har ju Page redan berättat!!) och där var noll insyn för tomten gränade mot litet skogsområde. Men jag har aldrig brytt mig om ifall folk ser mig eller vad jag gör faktiskt! Knasigt kanske, men jag bryr mig verkligen inte!
Har alltid sprungit omkring naken eller halvnaken hemma mellan badrum och sovrum, och andra rum med för den delen. Särskilt morogn och kväll då när man liksom är i av- eller påklädartagen. I lägenheten i Stockholm hade vi fönster åt två håll (mot skog o mot gata) men de åt gatan var det självklart insyn från huset mittemot. Så min man tyckte ofta det var "onödigt" att springa runt utan kläder eftersom de i det huset skulle kunnat se mig.
Men jag tyckte han var såååå fjantig! För om de ser mig bryr jag mig inte om. Och om de inte gillar vad de ser kan de titta bort eller in i någon annans fönster! :)

Förresten har jag insett att det nästan är "bättre" med att bo i ett flerbostadshus med många potentiella fönster för de utanför att glo in i. För av någon anledning "försvinner" ens egna fönster in i mängden då på något vis. Iallafall så tycker jag det själv. Jag menar jag såg ju självklart också in i fönstren i huset mitt emot oss (vi hade ju lika bra insyn hos dem som de in till oss) men eftersom det handlade om många fönster i flera hus så hade man på något sätt "noll koll" eftersom det bara blev en massa fönster helt enkelt.
Tror man verkligen måste titta in i ett eller ett par fönster specifikt för att verkligen "se" något som skulle kunna vara "intressant".

Hehe! Här på Manhattan finns det verklgien flera som har tubkikare!!!! :) Så det är inte alls bara på film det är så.

Fast vi har som tur var inget stort högt hus på andra sidan oss. Det är inte insynen så mycket som man helst slipper här, utan det att höga hus tar bort allt dagsljus och det är ju trist att ha en mörk lägenhet...
Men huset på andra sidan är lägre än vad vi bor så det är bra! Ser istället ner på deras takterasser vilket är rätt trevligt för det är nästan det grönaste här på Manhattan ifall man inte bor nära någon park.