Förstår ditt dilemma, Viktualia (jag är ju inte med i "den andra tråden", så jag vågar mig inte på några smeknamn :D), jag är själv väldigt glad att jag hunnit jobba några år (7) efter utbildningen och känner att jag har en trygg bas att stå på och ett bra kontaktnät.
Samtidigt känner jag ingen som ångrat att de skaffade barn, bara de som ångrar att de väntat på "rätt tillfälle"...
Söstra mi - eftersom jag är så mycket YNGRE än vad du är :D så har jag inte hunnit med mer än 7 år ännu... Känner mest shit, har jag redan jobbat i SJU ÅR!!! :)
viktualia & Lapinette - Vi kom fram till att vi vill leva tillsammans, vi vill ha barn någon gång, vi har alla förutsättningar och alla våra vänner börjar skaffa barn, så det var bara att inse att "det är dags", även om vi båda tycker det är läskigt... :)
Ååååh, vad skönt, Mindre, håller tummarna extra hårt för dig nu! Lycka till med skumpandet! :D
Nä, jag skulle hemskt gärna vilja vara hemma i ett år, tror jag nu iaf. :) Men min sambo kommer garanterat vilja vara hemma också, och flera av mina manliga vänner har berättat att de inte knutit an till barnet ordentligt förrän de var pappalediga och verkligen fick umgås med barnet på egen hand. Men jag vet inte. Det får bli som det känns rätt när den dagen kommer!
Bra jobbat mindre!! :D
Ska ringa CvL-kliniken nu... Gulp. :)
Äh, hade inget batteri i mobilen, får vänta en halvtimme och ladda...
Mitt i prick, mindre - jag fick inte mycket vettigt gjort alls igår och ligger efter som f*n... Jobbigt att jobba ikapp 2 dagar på en... Eftersom jag tidrapporterar varje timme är det svårt att maska också. Plus att samvetet inte pallar för det.
Toodles!
snartis - nä, det passar ju inte alla yrken. Om du drar in 2 miljoner på en halvdag finns ju ingen anledning att du ska jobba resten av dagen, typ. :)
Men jag tror att många av min kunds anställda t ex skulle bli MYCKET effektivare om de blev tvungna att redovisa vad de egentligen gjorde på dagarna...
Jag har flera gånger köpt klassiska sagoböcker (sagor jag uppskattade som liten), fint inbundna, i doppresent. Skriv gärna något i pärmen också så blir det än mer personligt.
Haha, vad olika man är, kan inte minnas att jag varken hade eller ville ha smycken när jag var liten. Däremot var jag sjukt avis på min kompis som konfirmerades och då fick en massa smycken! :D
FruL - nej, vinflaskan ger du inte bort den dricker du upp! :D Okej då, kanske inte just nu...
