När märker man av att man är...GRAVID???

Jo förresten maken blev såklart också besviken. Tror han egentligen vill lika mycket som jag (fast jag inte riktigt insett det) men han vill föröka få mig (oss) att inte fixera oss alltför mycket på detta. Och jag tror det känns snnorlunda för honom än för mig eftersom det är i min kropp som allt händer. Så själv lever man ju med att "känna efter" varje dag, men för honom blir det ju mer aktuellt att tänka på detta runt ÄL och sedan runt mens. Så det är nog lättare för honom att "koppla bort" däremellan. Vilket såklart är bra, för det räcker så himla väl med min egen fixering...

Iallafall så blev han ledsen såklart och besviken han med, men han tröstade ändå. Och jag tror nånstans att han egentligen blir allra mest ledsen över att JAG blev så ledsen.

Jaja eftersom man är en sådan "hur-ska.vi-lösa-probelemet-nudå-person" både han och jag så slutade det hela med att vi helt enkelt satt och försökte plöja igenom vad vår sjukförsäkring egentligen täcker här. Och tjejer! Jag måste säga att det är en djungel! Särskilt när man som svensk inte alls är van vid att man måste kolla upp saker detaljerat... Hm.
Vi har iallafall båda konstaterat att vår försäkring inte täcker ev IVF behandlingar. Så om detta skulle bli aktuellt i framtiden så måste vi byta försäkring. Men det kan vi ändå inte göra förrän om ett år (man kan bara göra det en gång per år). Jaja, vi hoppas ju att det ska gå vägen innan dess ändå.

Och nu har jag ställt in mig på rosenrot denna omgång!
Som maken sa "du tänker verkligen som en vetenskapsman(kvinna!): man måste alltid ändra något i protokollet när man kört fast!"

Ja, så är det ju. Annars känns det ju bara ännu mer hopplöst.

och nu känner jag definitvt av mensmagen....buhuuuu :(

Men vågar inte in på toa för att titta än.

Ska på möte snart så jag tar det nog efter mötet så jag inte är helt deppig då.

Sedan kan jag ju alltid hålla låg profil under resten av dagen och deppa.

Har sagt till mig själv att jag minsann ska tillåta mig att vara riktigt deppig ett par dagar typ under helgen, om det känns så. Sedan ska jag peppa upp mig och ladda inför nästa ÄL.

Ska t o m se om maken kan tänka sig lite rosenrot! Har sett någonstans att det är bra även för män????

nu ska jag på möte....

tittar definitivt in här senare!

Ja, nu är iallafall inget att hoppas på längre för nu har syndafloden börjat forsa.... :(

Jahaja, egentligen är det knäppt men jag känner nästan en liten lättnad ändå. Alltså jag är såklart ledsen för att det inte blev något denna gången heller, men jag är lättad över att mensen är här nu så man slipper gå runt och hoppas på något som man logiskt vet inte kommer hända. Är lättare att släppa på och vara deppig lite och sedan se framåt när man har klara fakta. Jämfört med att man går och hoppas fast alla tecekn pekar på att man inte alls ska hoppas.

Och det känns faktiskt skönt att den kom en fredag så man kan gå hem tidigt och sedan ta det lugnt i helgen och bara vara lite sådär smånere. Och eftersom jag fått så ont vid mens nu så är det också skönt att man är ledig så man kan gå och lägga sig när så behövs.

Ja ser ni, jag har redan börjat se ljuset i tunneln...!

Pirr!

Jag är sååååååååååååååååååå himla ledsen för dig med! Jag förstår verkligen hur hemskt det måste kännas. Skickar varma kramar till dig och hoppas att de kan hjälpa ågot iallafall.

Victory,

jag förstår verkligen ert dilemma. Hoppas som sagt att det kommer gå bra för er och jag tycker det låter så bra att ni kämpar på!!!!!
Men jag tror nog det är bra om du "taggar ner lite" med detta inför din man om han nu känner sådan ångest inför detta. Även om det är skitsvårt och även om du bara låtsas att du inte bryr dig, så tror jag det är bra att försöka.

Och så håller jag med vem det nu var som skrev att ni brde kunna få proffshjälp med insemination etc. För om han verkligen har en officiell diagnos och ni vet att era problem bottnar i medicinering så borde det inte vara så svårt. Åtminstone borde ni kunna söka proffshjälp ang hur ni på bästa sätt ska försöka att klara ut detta. Typ någon form av "fertilitetsutredning" fast inte med tyngdpunkten på just fertilitet kasnke? Hoppas du förstår vad jag menar?

Önskar er iallafall all lycka till!

Och som sagt försök att "ta det lugnt med mannen" och häng istället här och spy ut din frustration och dina tankar och frågor istället!!!! Vi tål det! Jag lovar! :)

Och tack igen FruLLan!!!!!!!!
*kramas tillbkas* :)

Hoppas du kan sova gott pirr!
Och att det känns bättre imorgon.

Och så får vi väl helt enkelt cykla vidare då. Känns iallafall skönt att man har så bra sällskpa på cykelturen! :)

Sov gott!

Å koko!!!!!!!!

Du verkar verkligen vara så otroligt stark!!!!
Själv har man deppat ihop för att man fick mens. Känns ju plötsligt som en fis i rymden.

Jag är så glad för att du har fått göra din titt-op så att du fått veta vilka problem du/ni har framför er. Låter kasnke konstigt att jag är glad för det, men vad jag menar är ju att jag är glad att ni nu känner till vad som är fel och jag hoppas därmed att ni kan få bästa tänkbara hjälp!!!!!! För innan man känner till problemen kan man ju heller inte lösa dem.

Låter ändå otroligt bra att ena äggstocken var okej! Lovar ju gott inför framtiden. Och även här känns det tur att du fick hjäkp nu så att inte även den hann gå åt fanders.

Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag beundrar dig och din inre styrka! jag tycker det känns otroligt härligt att se att trots vad du går igenom så verkar du inte alls ha förlorat gnistan. Visst fattar jag att det måste gå upp och ner även för dig. men det känns som om du har en grundspririt som är beundrans- och avundsvärd! Jag hoppas att jag har bara hälften av den för då tror jag att jag kan skatta mig lycklig.

Vill bara säga att hur det än går med allt, du vet naturlig väg, IVF eller annan lösning så är jag säker på att ni en dag kommer bli fantastiska föräldrar!!

Hoppas du mår bättre igen när du vaknar och inte har så ont.

Tusen och tusen kramar!!!!!!!!!!!!!!!!!! :)