hur tänker ni andra som ska gifta er? är ni övertygade om att ni kommer lyckas? Struntar ni i statistiken? Känns det inte märkligt att lägga kanske 100 000 kr på något som i värsta fall kommer kännas konstigt om 10 år? Jag hoppas och tror att vårt äktenskap håller, annars skulle jag inte gifta mig, men jag lever ju i verkligheten...
Jag har ett visdomsord från vår präst á la 2000-talet...
"Vad framtiden har att överraska oss med vet vi inte...Vad vi däremot vet är att vi står här idag och har viljan, intentionen och förhoppningen om att leva med varandra och det är tillräckligt!
Så- istället för att säga tills döden skiljer oss åt så skulle jag vilja säga tills livet skiljer oss åt"
så bra!!!
jag tror inte alla präster är så moderna, men jag gillar det.
men det skulle väl kännas märkligt... "tills livet skiljer oss åt"
Då låter det ju som om man tror att man kommer att misslyckas från början!
snart fru G:
jag tycker inte det låter som att man tror man misslyckas. då skulle man ju inte gifta sig alls. jag tycker det tyder på att man har insikt; man tror inte man är unik, utan inser att man kan hamna i vilken av 50%-högarna som helst...
Ja, visst finns det ytrymme för olika tolkningar- som allt annat...
Vi valde att se det som att : Visst kan saker och ting hända- det är inget vi vill, det är inget vi hoppas på, det är inget vi tror- och faktum är att ett äktenskap är ingen större garanti för att livet inte brister i bitar...och det är ju egentligen inte det man vill heller för tänk vad hemskt det skulle vara att vara fånge i sitt äktenskap om man faktiskt inte vill vara med längre.
Intentionen är ju densamma men omständigheterna kan förändras ...
Man kan ju som sagt inte veta vad som händer imorgon men har man inte intentionen och önskan om något så är det ju bara att sluta leva direkt. Låta bli att skaffa barn, köpa boende, utbilda sig lika väl som att gifta sig.
Man måste leva sina drömmar och innerligt hoppas att de håller, vara tacksam för varje sekund man får av den. Sedan kan olycka, sjukdom, ändrad livsstil och ja vad som helst komma och byta spår på livet. Då får man ta itu med det då och göra det bästa av den situationen. Men man måste ju leva medan man lever.
Vi hoppas och önskar att vi får bli gamla och lyckliga tillsammans, se tillbaka på ett långt liv hand i hand.
Kram
jag vill ändå tro att man går in i äktenskapet för att det ska hålla ända tills döden. Sedan är jag givetvisvis medveten om att det finns risk att det inte blir så, eftersom man inget vet om framtiden.
Men att nämna dessa vägar vid denna vackra stund tycker jag personligen inte passar sig
tur man gör som man vill...
mitt inlägg ovan var till katarina98....
Ja, det är väl tur 
