hur tänker ni andra som ska gifta er? är ni övertygade om att ni kommer lyckas? Struntar ni i statistiken? Känns det inte märkligt att lägga kanske 100 000 kr på något som i värsta fall kommer kännas konstigt om 10 år? Jag hoppas och tror att vårt äktenskap håller, annars skulle jag inte gifta mig, men jag lever ju i verkligheten...
Googlade lite och hittade på SCB:s hemsida en mening om att vart tredje äktenskap slutar i skilsmässa (hur de har räknat vet jag inte och det spelar ju stor roll när det gäller statistik). På en annan sajt stod det att var fjärde äktenskap slutar i skilsmässa de nio första åren. Lite ljusare utsikter med andra ord!
Mbrud:
Vad duktig du är! Jag sökte också på SCB.se, men hittade ingenting...
Ja, 25% är ju betydligt bättre än 50%. Jag undrar hur en sådan här siffra påverkar oss? Kanske stärker den folks kämpaglöd att stanna och jobba på förhållandet, eller kanske gör den att det är lättare att man slinker ur ett halvbra äktenskap. Eller kanske påverkar det inte alls...
Ejlis: Ja, vi här på BT kan väl förbättra statistiken ytterligare?!? 
Vår innersta önskan är väl trots allt när vi gifter oss att det ska hålla för evigt eller?
Jag är gift för andra gången och borde nog vara tyst i frågan, men man får väl hoppas att alla som står där och lovar evig trohet verkligen tror det i sina hjärtan.
Det har jag gjort båda gångerna.
När mitt första äktenskap gick i kras var jag den som verkligen ville skiljas, men jag har nog aldrig kännt en så stor sorg.
Mitt livs nederlag, ett misslyckande, hur kunde det bli så här vi som var så lyckliga? Livet kom i mellan, i fatt oss... Nu vet jag bättre att vårda kärleken, att vara vi mot världen.
Jag hoppas från botten av mitt hjärta att det vi har är för alltid.
Låt inte tunga småbarnsår, dålig ekonomi eller vad det nu är bli kilen i mellan er utan klistret som håller er samman!
Berner:
Tack!
Nu är vi också gifta och ser med spänning och glädje fram mot vår framtid tillsammans. Vi har inte varit tillsammans så länge- 1,5 år- men vi är fullkomligt övertygade om att vi kommer att leva tillsammans tills döden skiljer oss åt. Självklart vet ingen av oss vad som händer i framtiden, men vi har bestämt oss för att lösa det tillsammans. Det är vårt löfte- att alltid kämpa tillsammans och ha viljan att vara med varandra. Även kärleken kan svikta ibland- kanske- men då har vi fortfarande kvar viljan och vårt löfte att stanna tillsammans och hitta tillbaka till det som är vi. Vi har båda haft tidigare partners och tillsammans känner vi som om vi äntligen hittat vad vi alltid sökt efter. Om vi tidigare kunde kämpa så med de som inte var rätt- tänk vad vi ska kunna kämpa för oss!
Jag är så lycklig över att vara gift med min kära man och honom ska jag vara med. Alltid.
Kan inte låta bli att rekomendera boken "Kärlekens fem språk" av Gary Chapman. Den är lättläst, jag läste den 2 ggr på 8 dagar när jag köpt den och har nu läst den 4-5 gånger. Han ger även praktiska, konkreta råd. Jag hr själv haft hjälp av den. Tex så väntade jag länge på att få blommor av min man, då pojkvän. Det tog ett år innan jag fick första buketten, trots att han eg. är romantisk. Gary säger att du måste tala om för honom/henne vad du villha eller hur du vill att han ska göra. Hur ska de annars veta? Så till slut berättade jag det för honom. Först köpte han blommor i kruka, och det var inte riktigt det jag tänkt =). När jag till slut fick min bukett började jag gråta. Inte ens jag visste att jag ville ha blommor så mycket förräns jag blev i hop med honom.
I boken förklarar han även varför en del vill ha blommor och andra hellre vill gå ut på middag eller bli masserade. Hon eller han kanske tycker att det bara är bortkastade pengar att köpa blommor och choklad ( en berätelse i boken handlar om ett par där hon är på väg att lämna mannen just för detta), men om personen inser att partnern behöver det för att känna sig älskad så blir situationen annorlunda.
50% av äktenskapen håller.
Tänk inte negativit, tänkt positivt!!!
Eller fler... (se mina tidigare inlägg)
alltså, jag går såklart in i det hela med inställningen att det kommer hålla. spruckna äktenskap kanske händer andra men inte mig :) men det är klart att allt kan hända. å andra sidan kan vi båda dö imorgon, det finns alltid saker som kan gå snett, men det känns inte som om man kan sitta och tänka "tänk om" hela tiden, då lever man ju inte... så tänker jag.
Jag tycker det vore intressantare att veta vilken TYP av äktenskap som spricker. Är det struliga äktenskap med dålig kommunikation? Är det äktenskapen där de gifte sig efter ett år tillsammans? Är det högutbildade? Lågutbildade? Är det studenter? Är det rika? Fattiga?
Jag tror inte att det är slumpartat vilkan som "drabbas" av skilsmässa. Personligen tror jag det är bra att ha varit ihop ganska länge innan man gifter sig om man vill undvika skilsmässa. Men jag kanske har fel statistiskt sätt?
Skilsmässa behöver inte vara av 100% ondo heller.
Det har du rätt i alla skillsmässor är inte av ondo.
Varför stanna kvar olycklig om man känner att det inte kan repareras?
När jag tog steget till skilsmässa var det ju för att komma ur en relation som vi startade som unga och så blev vi vuxna och gifta sig ska man ju...
Vi hade flera lyckliga år och fick två barn, men var tog livet vägen? Jag ville mer med mitt liv. Inte förrän jag mötte min nuvarande man kan jag säga att jag varit så toklycklig. Vi glömmer inte att bara vara vi. Visst har vi bekymmer som alla andra med egna och bonus tonåringar och allt vad det innebär så kan det kännas tufft ibland, men det är ändå vi nu.
Intressant läsning på www.scb.se :
www.scb.se/templates/pressinfo____184249.asp
Apropå skillnaden i antalet separationer mellan sambor och äkta makar:
"Separationer är vanligare i sambofamiljer än när föräldrarna är gifta."
"Antalet barn som upplever en separation mellan föräldrarna har minskat sedan år 1999. Nästan 3 av 4 barn i åldrarna 0-17 år bor med båda sina föräldrar. Andelen varierar med barnets ålder och för olika grupper av barn. Barn med unga mammor bor oftare skilda från en förälder."
