2008 Sommarbröllop - Originalen tuffar vidare

Norrsken - Det är ifrån någon Bert-bok jag har fått det, tror jag. Det var någoting i stil med "How walks it" och "Do you shark?"

Vi tog bort släkten, eller, det mesta av den. Fast nu vill min sambo ändå bjuda en farbror och kusin, dock har han egentligen bara den släkten, så det kan väl vara okej tycker jag. Jag har ju en hel hög och man känner inte ens hälften så bra. Fast visst kan jag tänka att jag skulle vilja ha med moster och morbror (som jag har mest kontakt med i släktväg och som alltid är med på såna här typer av familjesammankomster, men då blir det helt plötsligt sådär 10 personer till med kusiner och så)om nu sambon ska ha med sin farbror. Vi får väl se vad budgeten säger - om det inte går, så tror jag att vi tar en middag med familjen lite senare - alltså min sida då, eftersom de är så många fler. På det stora hela känner jag nog ändå att jag hellre lägger pengarna på festen, och sparar in så mkt det går på det övriga - klänningen,ringen och blommorna.

Ina - Det är väl värst första gången, sen vänjer du dig nog!

Lucy - Helt okej ju! Jag vacklar fortfarande mellan att beställa färdigtryckta och att göra själv. Ack och suck - ständigt dessa val!

Nej - ibland hatar jag valmöjligheter, och ibland gör jag det inte. Det beror på humöret. Just nu tycker jag att det vore bra om allt bara liksom blev ordnat. Praktiskt. Om en månad tycker jag förmodligen att det vore trist att inte göra rubbet själv.

Japp - nu har jag nog kommit fram till att det ändå är roligare att göra egna inbjudningskort, då blir de lite mer speciella *himlar med ögonen åt mig själv*.

Nu tror jag jag surfar av datorn och går och äter Chorizosar med älsklingen istället.

brud nästa år - Blir alltid lika imponerad av de som lyckas hålla saker hemliga! Jag är så dålig på det, och kan inte hålla mig ens en sekund vare sig det gäller bröllop eller någonting annat. Ändå är det ju trevligt med överraskningar, så på det viset gillar jag ju det ändå.

På tal om överraskningar så skrev min sambo ett sms och lovade en överraskning när jag kommer hem ikväll.. Får hoppas att jag kommer hem, det är tydligen übertaskigt väglag ditut.

Hur gör man bäst för att klara av att säga nej? Till jobb t.ex. Det är så jobbigt att känna att man inte kan göra det, fast man inuti känner att man verkligen borde.. Snacka om ekorrhjul. Norrsken - Jag håller också tummarna för jobbet i Sthlm! Då blir jag sååååååååå avis, men hoppas på att sambon hivar iväg alla sina ansökningar under kvällen. (Kanske är det som är överraskningen)

Norrsken - Lyckopiller? Från hälsokosten?
Precis, ungefär som att man har två små figurer på axlarna. När jag är på mitt vantrivseljobb, så känner jag verkligen att jag bara mår dåligt, men sen när de ringer och frågar så känner jag mig bara tvungen ändå att säga ja. Well. Dagens jobb väntar nu, och avsopning av bilen.

Tjejer, förresten, om ni inte redan gjort det när ni kör iväg: Borsta bort snön från taket på bilen!!! Såg på vägen hem en bil där föraren inte hade gjort det. Bilen bromsade in och gissa vad som la sig på framrutan?? Gick inte precis att få bort med vindrutetorkaren, och inte precis enkelt att stanna mitt i en korsning för att gå ut och sopa av rutan. Alltså. SOPA BILEN!

Norrsken - Aha, Rosenrot! Jag har också testat det, har inte alls fungerat. Och jag ville verkligen att det skulle göra det (så jag tänkte, att om det nu inte funkar, så kan det funka för att jag så gärna vill det). Däremot har jag tidigare ätit Fluoxetin, som är antidepressiv medicin, och det fungerade väldigt bra. Jag fick absolut inte såna här dippar som jag får nu, jag funderar på varför jag slutade, för nu är det ju sju gånger värre. Emellan dipparna fungerar det ju bra, men, tja.. Jag har iaf fått tid hos en läkare nästa fredag, så då kan jag kanske få hjälp med det där.

Roligt med en nykomling till!! Välkommen hit, Ensöderböna! Och sprid gärna lite ljus från Sthlm! *längtar tillbaka och hoppas också på flytt*

Gissa om jag har varit på stan idag och inhandlat alldeles för mycket "göraprovkortsmaterial". Fatta hur mycket pengar som går åt till bara provkorten!!! Jag vill helst inte tänka på det, för då inser jag direkt att det förmodligen hade blivit mycket billigare att beställa själv. Tre bra argument för att ändå köpa det följer här: 1. Det går att använda till andra saker. 2. Det är ju viktigt att man får det precis som man vill ha det! 3. Det är roligt och får mig att inte börja tänka dåliga tankar.

Och överraskningen - tror ni det blev någon?? Nej. Inte. Här har man längtat hela dagen, och stått ut på jobbet, och vad får man? Ingenting. Det låg en falukorv i kylen när jag kom hem, och ett tag undrade jag om min kära sambo blivit galen, men det visade sig att han slutat jobbet för sent. Detta gör att det alltså inte är någonting man kan köpa i en vanlig affär, så vi kan utesluta choklad eller annat godis. Gissningar? Blommor kanske? Fast jag har fått två buketter bara i år, och det är väldigt mycket för att vara min sambo.

Lucy - Jag har just varit inne i en sån period. Fast sen när jag nu har sovit dåligt och sådär, har jag legat på natten och funderat, och kommit på lite nya idéer. Så ta det bara lugnt, så kommer det nog tillbaka ska du se!

Lucy - Men tänk på att du kan använda materialet till annat!