äktenskapsförord problem PANIK!!!

Ojoj många svar.
Jag har inte hunnit läsa riktigt alla.
Måste bara klargöra lite.
Det är gemensamma barn
Jag har varit väldigt noga med att berätta för min sambo att jag absolut inte vill ha hennes pengar utan bara en garanti för att jag slipper flytta.
Jag har också varit väldigt noga med att säga att hon ska prata med människorna hon ska ärva ifrån så att dom "riktar" arvet till henne i testamentet. Även att om hon tycker att det känns jobbigt att prata med dom om det så gör jag gärna det.
Jag är mycket bestämd om att rätt ska vara rätt och har inget intresse av att bli försörjd eller ha samma levnadsstandard som innan separationen.
För tillfället är det inte aktuellt med att bryta upp men jag tror inte att det blir något äktenskap av heller på ett tag.
Jag känner mej lite kränkt av att bli framställd som en solochvårare när sambon vet hur noga jag är med att allt ska gå rätt till och skötas snyggt.
Dom 400 000 var kanske lite dumt att ta upp i sammanhanget egentligen då dom är hennes och är "skitpengar" i sammanhanget.

Förresten så Hade jag inte en tanke på hennes arv innan hon tog upp det.
Glömde att betona att vi nu mer för lika mycket pengar till hushållet.

tackar för allt intresse förresten.

Vi har inga stora tillgångar när vi går in i vårt äktenskap men kommer at skriva ett äktenskapsförord där vi skyddar vår arv från vår föräldrar. Vi är rörande överens om att de pengar som vi sparar och tjnar under vårt äktenskap är gemensamma tillgångar, även så arv FÖRUTOM vid skillsmässa. Tråkigt att tänka på sådant här men det är när man är de bästaste vänner/par som man ska tänka på sådant här

Ja du har fel. Sorry det var nog inte vad du ville höra men hennes arv = hennes pengar. Bostaden skulle ni kunna skriva in i förordet men att du skulle "komma undan" att betala för hennes del om ni köpt den gemensamt är inte realistiskt.

att du känner dig kränkt etc har ju tydligen inte med pengarna att göra utan det faktum att hon vill skydda det som är sitt eget. Tänk efter hur DU skulle vilja ha det. Tänk om det var ditt arv som du kanske blev tvungen att dela 50-50 vid en skilsmässa... skulle du gilla det?

Ett par jag känner "kan" inte skilja sig pga att kvinnan då kommer tvingas lämna över 50% av allt hon äger- inklusive bostadsrätt- då de aldrig skrev något äktenskapsförord. Inte särskilt kul. Mannen är inte heller villig att "avsäga" sig pengarna eller dylikt.
Så visst kan man TRO att allt kommer bli så fint och att man aaaaaldrig skulle kunna bli osams trots en skilsmässa/separation men tyvärr, i många fall blir det inte så.

Jocelyn

Rent juridiskt sett så kan hon förstås göra vad som helst men...
Är det man kan göra och det man ska göra jämt?
Exemplet om kvinnan som inte kan skilja sig för att hon skulle bli av med 50 % stämmer bara på mej på så sätt att jag inte skulle ha råd att skilja mej heller.
Jag gör inte anspråk på 50%.

Det verkar lite konstigt för mig att man kan lova varandra evig trohet och " i nöd och lust" samtidigt inte vill göra ett skapandes grand när det gäller att underlätta för den man älskar i en separation (självklart om man förutsätter att man älskar varandra innan äktenskapet).
Det är väldigt lätt att utgå från att den andra parten är den som vill separera och ta "alla" pengar, men tänk om det är man själv är den som sviker och gör illa...
Självklart så kan man ju rent juridiskt sett göra nästan vad som helst men kan man det moraliskt?
Finns det verkligen inte någon som har skiljt sig och faktiskt försökt att inte skinna den människan som man varit gift med? Kan man inte skilja sig och ha respekt och förståelse för den andre?

Hoppsan halva meningen försvann...
Själva frågan var förstås:
Är det man kan göra och det man ska göra jämt samma sak?

Förbannat..
Jag låter ju ganska mer än acceptabelt naiv när jag skrev så här:
"Det verkar lite konstigt för mig att man kan lova varandra evig trohet och " i nöd och lust" samtidigt inte vill göra ett skapandes grand när det gäller att underlätta för den man älskar i en separation".
Självklart så menar jag att borde väl vara så när man skriver äktenskapsförord?
Intressant tanke att man annars måste försätta sig i ett hat-tillstånd och mot motparten och försöka att teoretiskt ta allt man har rätt till juridiskt.

Om en fru vill ha ett äktenskapsförord där hon skyddar sitt arv från sin potentielle skurk till blivande man, och han inte vill ha ett som täcker hans, då ska hon självklart att ta allt hon kan av honom bara för att hon får, eller?

Allt jag skriver blir tyvärr väldigt fragmentarist eftersom jag hela tiden blir störd av folk i telefon.

Alltså du behöver ju sätta dig in i den lagliga biten av detta. För även om du tycker att det rent moraliskt borde räcka med ditt ord osv osv så gör det inte det.

Det exempel jag tog upp är från Verkligheten och kvinnan köpte sin bostadsrätt INNAN hon gifte sig. Hon har även sparkapital på x antal hundratusen. Detta delas vid en skilsmässa 50-50 eftersom inget förord finns! Hänger du med?

Att du tycker nu att man ska "underlätta" för den andre vid en separation kanske är en åsikt du inte längre har om din fru typ är otrogen eller liknande. Åsikter har en tendens att ändras och kärlek kan lätt bli mindre kärleksfullt när man separerar. Oavsett vad man lovat!

Du tror väl inte att folk tågar till altaret med intentionen att ligga med andra, såra, misshandla eller bete sig allmänt svinigt mot sin partner? Likväl händer det.

Iom ÄF så har man en möjlighet att hindra framtida problem. Det är inte säkert att ni skiljer er. Din sambo kan ju även bli sjuk eller gå bort. INGEN planerar för sådant. Men det händer det med.

Visst kan man tycka att man rent moraliskt står över juridiska bestämmelser men så fungerar det ju inte i praktiken. Ett äktenskapsförord get åtminstone en möjlighet att gå från ett äktenskap utan att gräla om just ekonomin.

Vi kommer naturligtvis ha ÄF. Liksom vi nu har samboavtal. Aldrig att jag vill hamna i en situation då jag är utlämnad till någons välvilja...eller illvilja!

Juridik handlar inte om känslor, den tar faktiskt inte minsta lilla hänsyn till "vad man borde göra moraliskt" heller vid separation.

I USA är det vanligare med en annan sorts äktenskapsförord, men där är det bra mycket mer pengar inblandade. Där får den andra maken mer pengar för varje år som går innan de separerar...
tex kan man skriva att om de varit gifta 5 år får hon 5 miljoner, 10 år = 10 miljoner osv. FÅr man barn är det värt ett par extra miljoner. Den sorten finns knappast i Sverige.

Äktenskapsförord skriver man dels för att skydda ena partens tillgångar, men oxå för att kunna få ett "snyggt" avslut. Slippa årslånga strider om vad saker är värda och valsa genom domstolssystemet.
Den dagen man kommer hem och hittar sin partner i säng med någon annan är man nog inte så mycket för att uppföra sig som en vuxen och dela allt på ett bra sätt, då vill man nog ha allt som hämd å plåster på såren. Tror du inte?

Du kommer ju knappast att gå ur ett äktenskap med henne med mindre än du steg in i det??!

Ni kommer ju att dela lika på allt uom hennes framtida arv som hon i verkligheten inte ens äger än! Hon kommer inte att ta ett öre av något som är ditt så jag fattar inte vad du trasslar om.

Men vänd på det, om hon är otrogen mot dig och bestämmer sig för att lämna dig, om hon haft en älskare i 2 år...tycker du då att hon ska lämna ifrån sig halva sitt arv till dig som straff? Eller? Och om du ändå kan hävda att du aldrig skulle ge dig efter hennes pengar hur arg och sårad du än var, varför ska du promt ha möjligheten då?

Om du ändå inte vill ha hennes pengar så finns det ju ingen anledning att inte skriva på?

Hon kommer ju som sagt var inte att ta ett öre av dina pengar, så varför ska du då ha hälften av henns??

Hm... Vänta med giftemål är mitt råd. De här sakerna kan verkligen förpesta ett förhållande och se till att reda ut det innan ni blir äkta makar.

Vad tragiskt att ni båda känner ett ganska realistiskt hot att nån av er i framtiden lämnar den andra och börjar ett nytt liv... Den oron kanske är lite väl påtaglig hos er? För egen del är jag så klart medveten om att det kan hända mellan mig och min pojkvän, när som helst egentligen. Men den oron är liksom bara lite svagt i bakhuvudet och inget jag verkligen tänker på eller planerar runt om. Hellre vara glad och njuta av det jag har idag! Om det en dag tar slut så var jag åtminstone lycklig när det varade och OM vi blir kära i andra får vi ta de problemen då.

Om ni båda är lite småoroliga nu trots att ni har varann... Njuter ni av det ni har idag då? Eller fokuserar ni för mkt på risker om att kärleken dör? Den risken måste vi alla människor leva med. Vi vet att vi själva en dag kommer dö! Att kärleken kanske dör innan vi gör det! Att inget varar för evigt, att solen kommer släckas en dag. Men njut medan den skiner, ta vara på det ni har idag! Sluta oroa er för eventuella tragedier i framtiden. Vänd på det: tänk om ingen av er nånsin blir kär i nån annan... Då slösade ni all oro på ingenting!!!

Gift er inte än! Det är inte dags än...

Och nu till de ekonomiska aspekterna: Jag tycker det är helt naturligt att man som äkta hälft ska få känna sig trygg ekonomiskt. Inte att man ska tjäna på sin partner om man skiljer sig men att man faktiskt kan ställa krav på trygghet vad gäller ens boende. Det är ju helt natuligt.

Du försörjde väl henne under några år, om jag förstår det rätt? Säg att hon är skyldig dig trygghet med ditt boende eftersom du inte kunde lägga undan pengar pga att du försörjde henne under studietiden osv. Att du älskar henne o litar på henne men behöver trygghet när det gäller boendet.

Du vill inte komma åt hennes eventuella miljoner utan bara trygga att du har nånstans att bo i framtiden. Det tycker jag alla äkta par borde känna. Så om kärleken tar slut KAN man gå skilda vägar och blir inte tvungna att stanna pga sitt hem.

Eller: bo billigare så att du kan köpa ut henne? Om det nu blir aktuellt.

jagärsåkär

Du är riktigt smart du

Det har inte varit många här som verkar förstå vad jag vill ha, men du ,"jagärsåkär", verkar iallafall inte tycka att jag är helt fel ute.

En sak jag har blivit lite rädd av när jag skrivit här är, att man möter en inställning som är lite "ta vad du kan, du är värd det, om något annat är du lurad". Är männinskor verkligen så cyniska??

Hänger den inställningen ihop med sin taxering eller är det något annat? Uppfostran? yrke?

Tack alla för all input.

Vad trist att du uppfattar folk här som "cyniska" när de kommit med massor av bra och handfasta råd till dig.

Jag har svarat efter en realistisk utgångspunkt och är inte cynisk. Du kan lika lite som andra människor styra exakt vad som ska hända i ditt liv, men du kan vara med och påverka på några plan.

Så nu när du fått råd här och hunnit tänka själv är det nog dags att ta nästa steg och prata med en jurist.

Om man är utlämnad till sin partners välvilja i en separation så är man tydligen väldigt illa ute.
Dom alternativ man har då är att skaffa en partner som har det lika bra ställt som en själv eller bli rik fort och skriva ett ÄF som nekar partnern till det man har som är av något värde.
Cyniskt?
Har du en lägenhet så ta den bry dig inte om din partner.
Bry dig inte om vilken relation dina barn växer upp i efter separationen.
Mitt är mitt ditt är ditt.
Cyniskt?
Det finns inget som heter moral i en skilsmässa... Din expartner kommer att blåsa dig vad du än gör, så blås först...
Cyniskt?

Gud vad hemskt.

När det diskuteras tårtor och diadem på andra avdelningarna så känns det som om människor är mer hoppfulla än här på ekonomiavdelningen.

Du måste faktiskt LÄSA vad folk skriver här istället för att tolka in en massa saker. Du har fått mycket bra råd; vänliga, informativa och respektfulla.

Vill du diskutera moralen kanske du ska starta en ny tråd om det ämnet?

Du kanske inte känner till någon som skilt sig eller hört talas om att även de bästa av vänner kan bli osams men så är det.

Det finns ingen som säger [citat]"ta vad du kan, du är värd det, om något annat är du lurad". [/citat] som du skriver ovan.

Även detta; [citat]Hänger den inställningen ihop med sin taxering eller är det något annat? Uppfostran? yrke?
[/citat] är obegripligt.

Vad är det du försöker säga? Att när svaren i tråden inte passade dig så är det fel på andras "taxering", "uppfostran" eller "yrke"? Jeeeeez.

En stor kram till att bussiga som delat med sig av tips och råd i den här frågan! Ni hjälper många!

Kanske kan ni vänliga själar hjälpa mig hur jag skall göra under denna tråden
www.brollopstorget.se/Forum-1-7/m2242036.html, tacksam för alla goda råd