Tråkigheter efter möhippa

Verkar inte vara mycket till vän tycker jag...

Jag tror med all säkerhet att nåt ligger bakom, om man annars är så nära vänner så avstår man ju inte dennes bröllop.

Nyfiken....

Vänskap är inget man kan tvinga fram.
Prioriterade hon inte möhippan är det hennes val. Vuxna människor kan inte kräva och ifrågasätta vänskap så. Skulle aldrig få för mig att ringa och ifrågasätta varför någon inte kom på hela min möhippa.

Kanske stördes hon av att du ringde och höll på och ifrågasatte. Om någon skulle ringa til mig på det sättet skulle jag tycke att det var påfluget.

Vill inte trycka ner dig men vill bara säga: Vänskap är en gåva ingen skyldighet!

Låter som hon har något inom sig som trycker sig.. är ni något som kan ha hänt mellan er? eller vet du något annat i hhens liv som kan ha hänt?

oj har läst tråden, undrar hur det har gått?

Jag förstår att du är besviken, skulle nog känna likadant.
Hoppas ändå att det finns en bra förklaring så det inte är det att ni inte var tillräckligt bra vänner.....(konstig mening)
Jag är nyfiken på hur det går.
Lycka till!

Hej! Snällt av alla att ge mej tips å idéer på vad detta märkliga beteende kunde bero på. Efter jag sms.at åringt henne i 3 dagar så ringde hon upp mej. Det visade senj att jag helt enkelt missuppfatted hur bra vänner vi egentligen var. Jag räknade henne som ganska nära vän medans jag för henne vara var en flyktig bekant. Och om man räknar någon som när vän så är det ju klart att man blir besviken om personen bara dyker upp en knapp timme på ens möhippa. Men samtidigt så är det ju oxå förståligt att bara dyka upp en snabbis på en flyktig bekants möhippa.

Så det är lungt.Det enda som jag tycker är tråkigt nu är att hon inte vill komma på bröllopet. Men då hin viasde sej vara en ganska försummbar vän så bryr jag mej inte ett dugg. Har ganska mkt annat att tänka på nu- 2 veckor kvar!

Kram till alla!

Jag förstår om det känns tråkigt, men jag tycker ändå det är lite märkligt att du anser att ni är/var jättenära vänner och hon anser att ni bara är flyktigt bekanta??

Jag råkade ut för exakt samma sak!
En av mina bästa vänner, dök upp klockan fem, åt, körde och åkte hem. Till de övriga hade hon sagt att hon var sjuk, till mig sa hon att hon inte gillade aktiviteten. Jag har inte svarat när hon har ringt. Och om hon kommer på bröllopet kvittar mig, nu vet jag vilka som är mina RIKTIGA vänner!!

...för mig känns såna här situationer som att man skulle behöva tänka" Det finns säkert en orsak" och sen inte lägga mer värderingar i det...det måste bli DU som bestämmer om denna vän ska fortsätta finnas i dit liv, ivilken utsträckning och på vilken nivå. Kräv inget av henne- det kommer säkerligen bara nya, andra och kanske olika anledningar och svar...

Att man blir besviken, ledsen och fundersam är helt förståeligt...

Jag vet också hur det är och känner för dig.

Min tärna tackade nej till Möhippan med motiveringen att hon inte hade råd. Det var lugnt då. Men sen så ringde hon torsdagen före bröllopet och sa att hon inte kunde komma pga samma anledning. Det vat stressigt när hon ringde och jag sa att det får du ringa och prata om sen. Hon hade vetat om bröllopet först av alla. Planerat och kommit med tipps. Hon viste att jag inte ville ha några presenter och med kontakter skulle hon kunna resa gratis till och från bröllopet. Hon fick låna pengar om hon ville. Men nej. Det är inte vad en riktig vän gör.

Senare fick jag höra att hon åkt utomlands med en ny pojkvän och det var därför hon inte "kunde" komma. Hon är inte någon jag umgås med i dag om jag säger så.

Jag förstår verkligen att du känner dig besviken! Mina systrar hade fixat en kanon-möhippa som delar av mina bekanta dissade. Kul, för jag fick två hippor men trist att de inte gillade min syrras planering.
Och jag har en kompis som bor 3 km från där festen ska vara men inte vill komma för hennes kille fyller 30 på tordagen och de ska åka bort men när hon tackade nej hade de inte ens bokat resan...
Jag är dock glad för de vänner som har prioriterat mig, och har tacka dem ordentligt!

Jag vet ju inte exakt vad du sa till henne när du frågade varför hon inte var med resten av dagen men det kan ju också vara så att du har sårat henne när du ifrågasatte att hon inte deltog mer. När du ringde lät du kanske (oavsiktligt?) mer besviken än glad över att hon i alla fall kom den lilla tiden?

Jag tycker hennes svar låter litet fräckt det här med att hon faktiskt avsatte en HEL timme för din skull...
men kan det vara så att du (oavsiktligt?) lät mer besviken än glad över den lilla tiden hon var med? Ifall du hade en anklagande ton snarare än bara intresserad av henne och varför hon inte kunde komma, kanske hon i stället undrar varför du gör så stor sak av att hon inte var med mer, och tar då avstånd.

Det är tråkigt när småsaker kan förstöra en vänskap, och det går inte alltid att säga vems fel det är. Ej heller att det är kört. Jag kan mycket väl tänka mig att hon också blev trampad på tårna när du hörde ut henne, och om det är så att ni båda kräver en ursäkt av varandra för att kunna förbättra vänskapen så kanske ni båda ska ge en.

Jag vill bara ta följande exempel:
På min frus möhippa var det en som skulle kommit men inte dök upp. Men vi vet att hon dels har flera sjukdomar som kräver mycket tid, dels är väldigt stressad över uppsatser och hemtentor m.m. och att hon egentligen är väldigt rejäl. Utan den vetskapen hade vi tyckt att det var otroligt dålig stil, men vi vet att hon genomgående är så stressad (i alla fall hela våren nu) och att det inte bara är en dålig ursäkt.
På min svensexa var det en som inte var med förrän på kvällen (fast han hade i och för sig inte lovat det heller). På dagen hade han tydligen hjälpt till i föräldrarnas trädgård. Men det är bara han som vet hur viktigt det var - det avgör inte jag.
Ibland ska man kanske inte försöka förstå varför någon gör si eller så, fast det är svårt. Det kan mycket väl vara så att hon är konstig, men det kan lika gärna vara så att ni båda har sårat varandra.

Jag tycker det var schysst av henne att dyka upp, även om det bara var en timme. Jag tycker nog du har fått lite bridezilla-vibbar här...

Det där ang priset för möhippan och hennes ekonomi kan du inte lägga dig i. Hon kanske har andra stora utgifter just nu?? Eller så tycker hon att 500 på en kväll är för mkt pengar. Jag tackade nej till en möhippa för att det hade kostat 1000, tyckte det var på tok för mkt. Det var sommarlov o jag var student o jobbade inte utan hängde på landet. 1000 spänn då var en förmögenhet.

Och idag skulle jag tveka lite över att lägga 500 på en kväll... jag är lite sparsam av mig (planerar själv bröllop!)

Tyvärr förstår jag nästan hennes reaktion att strunta i bröllopet... Jag tror hon tog illa vid sig över att du ifrågasatte henne. Hon kände sig nog "påhoppad" och tyckte inte hon gjort nåt som förtjänade det. Att punga ut mer pengar för kläder, present osv kändes säkert inget kul längre (för bröllopet)

Så jag tycker du gjorde fel som ringde upp henne o ställde henne mot väggen. Hon har inte gjort nåt fel. Det finns inget "möhippetvång" och alla spenderar det de tycker en kväll är värd. Det har ingen annan med att göra.

Träffa henne, försök lappa ihop vänskapen men PRESSA henne INTE att komma på bröllop!

jagärsåkär, mycket bra inlägg, instämmer verkligen.

Har en liten reflektion, tycker att många verkar bli så besvikna på sina vänner i samband med bröllop. Självklart så ställer man upp för sina vänner, men det måste på något sätt vara kravlöst tycker jag. Vänskap med krav är inte riktig vänskap för mig.

När det gäller släkt och familj tycker jag att det finns en liten skillnad där. Jag går på många släktsammankomster även om jag inte har jättelust, men det förväntas av mig. Jag uteblev t.ex. från en av mina bästa vänners 30:års fest förra sommaren. Jag mådde verkligen inte bra just då, men hade väl egentligen ingen bättre ursäkt än att jag inte riktigt förmådde gå på fest. Tycker att det är så med vänner, ibland orkar man inte riktigt och då måste det få vara okej. Däremot tror jag att jag skulle ha gått om min syster fyllt 30, hade krävts en helt annan ursäkt för att utebli då.

Är det bara jag som har den här uppfattningen om vänskap, att den måste vara frivillig.

Sen är det en annan sak att svika sina vänner och att inte ställa upp. Men jag tycker inte att man ställer upp genom att gå på en väns möhippa, det gör man för att det är roligt. Känns det bara inte roligt kan det vara bättre att låta bli.