råd om bidrag till bröllop

Eller för stolt det låter lite fel.. Ser inget fel i att man tar emot bidrag till bröllopet. Men jag skulle känns som att dom inte tror att jag kan bekosta det själv. Det har nog med att jag vill visa alla att titta jag kan själv. När jag var yngre så tyckte alla att jag behövde hjälp med det mesta och jag tog mer än gärna emot den.

Men inte längre jag kan stå på mina två ben själv och visar det gärna..

Vi fick inte en krona av våra förälldrar när vi gift oss. Men min mamma gav mig naglarna i julklapp. Ett presentkort. Och hon betalade våra kläder i bröllopspresent a:5000:- resten fick vi stå för själva. Både min svärmor och svärfar ( dom är skilda) Är täta....Ett par mille på kontot var..(skulle man ha) Dom frågade inte ens om vi behövde hjälp. Vi räknade inte med det heller. Min mammas pengar kom som en glad överraskning den dagen jag skulle åka och hämta kläderna.

Vi hade planerat att betala allt själva, trots att jag bara har mager doktorandlön och han studiebidrag. Men efter ett tag erbjöd sig mi mormor att betala min klänning, och mina föräldrar har sagt att de kan inhandla all alkohol under en tysklandsresa. Så vi får nog bidrag på totalt ca 8000 kr och vi lägger totalt ca 30000 utöver det skulle jag tro. Men vi hade klarat av att ta de kostnaderna också, så nu kanske vi får lite pengar över till en bröllopsresa istället!

Min fästmans föräldrar har inte alls så mycket pengar som mina har, så de bidrar med andra saker istället, de ar ordnat en fin bil billigt, jag ska låna smycken av min svärmor och lite såna saker.

Men jag håller med om att om dina svärföräldrar, TS, får reda på efter bröllopet att dina föräldrar bidrog, så kanske de känner sig lite dumma. Ni kanske kan be din fästmans syskon prata lite med sina föräldrar, och hinta lite om det hela? Då blir det ingen press på svärisarna, och de behöver inte känna att de inte kan tacka nej. Bara en tanke!

Har inte läst hela tråden, men jag skulle inte fråga. Om hans föräldrar vill bidra med något lär de ju berätta det. Jag tycker att ni ska planera bröllopet som ni vill ha det utifrån er ekonomi och om de senare säger att de vill bidra med något så blir det ju bara en possitiv överaskning.

Om ni frågar dem kanske de känner att de måste bidra fast de egentligen inte vill eller har råd att bidra ekonomiskt.

hur man gör är väl upp till var och en men se upp med att en del föräldrar anser att när de är med och betalar får de också vara med och bestämma! Det kan innebära allt från mat till vem som ska bjudas in! Och det är ju svårt med sånt i många fall men det blir ännu krångligare om man sitter i fällan att både vilja få bestämma och samtidigt vara ekonomiskt beroende av dem!

Håller med september22; Fråga inte! Låt det bli en glad överraskning istället. Kanske ni får ett bidrag senare som ni kan använda till bröllopsresa? Inte brukar man väl gå och fråga om man får gåvor av annat slag?

På så sätt står ni ju på egna ben. Ni har beslutat er att gifta er och har gjort en egen budget och den kan ni stå för och får tycka och göra som ni vill. Vem vet: min pappa brukar vara jätte-hemlig med sådant där.. får minsann ingenting till alla mina vilda planer, men sedan när jag har genomfört det och kämpat hårt för att få ihop det DÅ dundrar han till och skänker en slant eller 2. På så sätt har jag lärt mig att alltid klara mig och själv och samtidigt uppskatta en gåva.

Jag har så svårt att förstå att så många inte har familjer som är "villiga" att ställa upp och hjälpa sina "barn" utan att få något tillbaka just då, i form av att bestämma mat och vilka som ska bjudas osv. Det handlar väl om att ge och ta, jag hjälper mina föräldrar på andra sätt än med ekonomi just nu, när de blir äldre så kanske jag får ställa upp och hjälpa dem ekonomiskt, är det inte så man gör för varann i en riktig familj? Jag kanske är naiv... Hoppas ni lyckas komma på ett sätt att ta reda på om de vill vara med, men mitt tips är att din sambo bara frågar rakt ut om de har någon möjlighet att bidra med något, vad som helst, så får du se vad de säger. Då lämnar du ju dörren öppen för både ekonomisk hjälp och praktisk hjälp, det är ju inte så pinsamt.

Melindaa:

Jag vet inte om jag skulle kalla dig naiv utan snarare är det väl så att du har en väldigt stark uppfattning av vad du anser är "en riktig familj". Men en riktig familj finns i många olika varianter så ja, det är en smula naivt att tro att alla är stöpta i en och samma form.

Ditt påhopp på mig är onödigt -och emot reglerna- men det förstår du nog.

"En barsk ton"

Jag säger MIN personliga åsikt och försöker enbart påtala det faktum att alla resonerar inte som DU.
Du behöver inte tycka som jag gör!

"Alla kan inte ha det lika bra som er tyvärr"

Detta är ett märkligt uttalande. Vad är det nu du blev irriterad över? Att vi inte vill ha 2/3 sponsring av våra familjer? Stör det dig?
Du förstår säkert att man får jobba för det man har och att det sällan spontanregnar miljoner över folk.

"som att du ser ner på människor som behöver hjälp"

Även detta ett felaktigt och otrevligt uttalande!
Jag ser inte ner på någon här, det motverkar hela syftet med BT. Du kunde inte förstå hur inte "alla" hade det enligt "tredjedelsmetoden" vad gäller ekonomin för bröllopet och nu är vi många med mig som har förklarat oss kring detta men dessa förklaringar duger inte för dig av någon anledning.
Det var ju tråkigt.

Jag hoppas du kan komma till insikt om att folk är olika, att familjer är olika och att långt ifrån alla brudpar väljer att få sitt bröllop sponsrat. Ekonomi är ett känsligt kapitel men du kan hålla inne med spydigheterna, för de avslöjar bara mindre smickrande saker om dig.

Jocelyn:

Ojojoj, undrar just vem som är otrevlig och påhoppande nu??
Att jag tycker du har en barsk ton är knappast ett påhopp, då har du inte medverkat i många debatter....
Vi delar inte varandras åsikt, det är inte hela världen, jag respekterar din, men du verkar inte respektera min, därav fortsatte jag den här diskussionen, men nu slutar den här, punkt!

OMG. Du är inte lite....****