råd om bidrag till bröllop

jocelyn
och jag menade aldrig att du sagt att man skulle vara mindre självständig. Jag ville bara påpeka hur JAG känner i denna fråga. Jag accepterar helt och hållet hur du/ni känner, som jag skrev ovan, och tycker inte att det på något sätt är konstigt att man vill betala för sig själv osv. Men i mitt fall och en del andras så betyder det så mycket för föräldrarna (vilket de säkert gör för era med) att få hjälpa till just med bröllopet, så jag låter dem göra det därför att det gör dem glada. Och det gör mig glad med, jag kan ju lägga mina små slantar på annat istället då (som att laga bilden tex.....)

Jag tycker att det är beundransvärt att en del, som du, har den inställning du har: att det är DITT (erat) bröllop och därför DINA pengar som ska gå åt. Men för min del låter jag föräldrarna betala därför att de så gärna vill. Men jag bestämmer all planering osv.

laga BILEN ska det stå....

Jag kan utan problem förstå ditt resonemang.

Tycker det låter skönt att ni "slapp" föräldrarnas inblandning i planeringen, något som jag skulle oroa mig för om jag skulle ta emot en större pengagåva. För det är nog vissa föräldrar därute som gärna väver in sina egna idealbilder och drömmar i barnens bröllop och att det såklart är deras "rätt" när de bidragit.

Vilket i och för sig kan förstås till viss del det med...

(herregu, nu är jag på allas sida helt plötsligt)

Jag tycker pengar är knepigt...Det är nog mest bestämmanderätten och det här att slippa känna att man "borde" göra en massa saker av tacksamhet som lockar mest när jag väljer att inte bli sponsrad.

JOcelyn

Visst är mina föräldrar med och planerar, de kommer med idéer och så. Men jag är klar och tydlig: Det är mitt bröllop och jag bestämmer. Mamma gjorde nämligen tabben att bjuda två gäster "åt" mig innan inbjudningskorten gick ut. De skulle bjudas, och är nära vänner till mina föräldrar, men efter det sa jag åt henne att hon inte får göra så: För tänk om jag ändrat mig?

Hon har även köpt lite saker som vi kan använda oss av, givetvis har hon tänkt att vi ska ha dem, men jag känner fortfarande att jag kan säga nej om jag vill. Man måste vara hård, helt enkelt. Det är ju en gåva hon ger, att betala, och den gåvan måste jag ju som mottagare få använda som jag vill.

Lilltass:
"Jag tycker egentligen inte att det handlar om att vara vuxen och faktiskt kunna betala själv. Det handlar snarare om en av de viktigaste dagarna i ens liv och som förälder unnar man väl sina barn det bästa de kan få. Om det är någon gång jag skulle ta emot en sådan summa av mina föräldrar så är det just till mitt bröllop"

Precis så menar jag också, men du lyckades nog lägga fram det bättre än mig...
När det gäller det här med att lägga sig i så är mina föräldrar jättenoga med att inte lägga sig i, det är en gåva de vill ge, en gåva UTAN förutsättningar eller villkor. Jag brukar aldrig sätta villkor när jag ger gåvor, då är nog "sponsring" ett bättre ord. Vi skulle helt klart klara av att betala vårt bröllop själva, vi har båda bra inkomster, men på så kort tid så skulle det inte bli det bröllopet vi vill ha, och därför vill mina föräldrar skjuta till, plus att de själva känner att de vill.

Lilltass:
Har inte läst alla svar du redan fått, men själv tycker jag att man får förutsätta att man INTE får några pengar, och sen vara glad OM man får dem ändå. Nu fick ju vi i pricnicp hela vårt bröllop betalt om man säger så, eftersom vi fick ett par större penningsummor som present. Däremot så bidrog varken min far eller mina svärföräldrar med ett enda öre, trots att svärföräldrarna betalade hela bröllopet när min mans syster gifte sig härom året. Inte vet jag varför de gjorde sån skillnad på det, men å andra sidan bryr jag mig heller inte så mycket om det. Vi bestämde oss ju för att ha ett bröllop som vi själva kände kostade oss lagom mycket o så blev det. Dessutom var vi supernöjda!

Marskatt

Jag förstår hur du menar, men samtidigt, om någon nu tänkt ge en större summa men inte vet att man behöver veta det än utan tänker att "det kommer nog upp så småningom", och denna summa nu skulle betyda att man kunde göra på ett annat sätt än man tänkt tidigare för att man då haft mindre pengar, bör man inte kunna fråga då? Nu blev det en väldigt lång mening.... ;)

MrsMoreira

Jag tänker lite som du.
Jag har fått många bra förslag härinne på vårt lilla dilemma. Många tycker att vi ska bli glada om vi får nån summa och sedan använda den till en bröllopsresa. Problemet med det är att jag och min kille inte har något direkt behov av att åka på någon bröllopsresa. Vi använder hellre de eventuella pengarna till bröllopsfesten som är mycket viktigare för oss.

Så att få pengar i efterhand är väl trevligt men om vi får välja skulle jag mycket hellre lägga dem pengarna på vårt bröllop.

Jag förstår vad ni menar. Själv skulle jag ha svårt för att direkt be om/fråga efter ekonomiskt bidrag till mitt bröllop, men kanske hinta om att "hoppsan, det är ju väldigt dyrt med bröllop o för att inte tala om festen!"

Vi har sagt till våra föräldrar att vi inte vill ha några presenter, men att om de vill får de ge ett bidrag. Vi förväntar oss inga stora summor. Hellre att de ger ett pengabidrag än köper dyra vaser eller annat.

Jag tycker ni ska vara glada om dina föräldrar vill bidra (men dubbelkolla att de verkligen kan det ekonomiskt), men säg inget till din killes föräldrar om det (de kanske inte har möjlighet.

lilltass:
Förstår varför du frågar, det är inte helt lätt.

Mina råd till dig är:
1. Planera ett bröllop som ni själva kan betala. Då är ni inte "beroende" av några bidrag. Får ni oväntade sådana finns det alltid hål att stoppa pengarna i!

2. Fråga inte din sambos föräldrar om ev pengar. Om de vill/kan har de själva möjlighet att ta upp det.

3. Berätta inte vilken summa som dina föräldrar bidrar med. Då kan din sambos föräldrar känna sig pressade att bidra med samma och det är aldrig kul att känna sig pressad. Om de frågar så säg att dina föräldrar bidrar till din klänning, håruppsättning etc.

Så har vi löst det!

Hej igen!

Jag vet att det kanske inte är väsentligt men det är så många som har antytt att hans föräldrar inte har möjlighet till att bidra och att de då skulle tycka att det va jobbigt att mina föräldrar hjälpte till.
Vill bara klargöra (om det spelar någon roll) att både mina föräldrar och hans föräldrar har det väldigt bra ekonomiskt ställt och den summan som mina föräldrar bidrar med är säkerligen inget problem för dem.

lilltass
Jag står på mig: Det finns sätt att få reda på detta utan att fråga rakt ut. Be dem om hjälp med planering av någon del av bröllopet, ta med dem när ni ska köpa någonting eller så. De kommer garanterat erbjuda sig att betala om de har tänkt att hjälpa till. Kommer sponsring på tal så kan du berätta vad dina föräldrar bidrar med, om det verkar vettigt i sammanhanget. Men självklart gör du detta på ett snyggt sätt, det är jag övertygad om.

MrsMoreira
Håller med. Om de har det ekonomiskt bra ställt så vill de säkert bidra. Fråga på ett fint sätt, precis som du skrev ovan. Men skippa eventuellt att tala om vad dina föräldrar bidrar med (om de inte frågar rätt ut förstås) Beloppet får de avgöra själva.

Tänk så här: en dag har du kanske egna barn och då hjäper du dem i ett liknande läge. Allt kommer tillbaka till en. Det handlar inte om osjälvständighet, utan om att ge och ta vid olika tidpunkter i livet (efter förutsättningar förstås).