Är det någon annan som är väldigt gråtmmild EFTER bröllopet...?
Efter ett års planerande o pysslande o väntande, följde en underbar dag, allt funkade(trots regn!)
Jag grät nästan inget under bröllopet , som jag väntat mig-jag är verkligen känslig ...MEN NU!!!!!
Nu svallar känslorna o jag fäller tårar till alla sånger o minnen o ord =)
Nästan som efter förlossningarna.
Konstigt.Det hade jag inte väntat mig.
Jag känner precis igen mig! Direkt efter bröllopet, när vi kommit hem på natten så grät jag supermycket. Alla spänningar som släppte, och en lite besvikelse över att den stora dagen redan var över.
Jag hade ett fantastiskt bröllop och allt, verkligen allt blev som planerat. Ändå så tycker jag såhär i efterhand att förberedelserna kanske var roligast!
Så nu går jag omkring med kli i fingrarna, för att göra tackkorten och fotoalbumen. Det sista pysslet med ett fantastiskt projekt!
Men, det är synd att det redan är över!
Ja, det blir så himla tomt. Jag njuter då jag får prata om dagen med alla för då återupplever man den. De va ju så fint.
Jag försökte verkligen suga ut allt, stanna upp o ta in men likaväl bara rusade timmarna iväg....
Skönt att inte vara ensam.
Jag tycker också att det är en lite sorglig känsla att inte riktigt passa in här bland alla BLIVANDE brudar... Och när inläggen på min tråd och bröllopsberättese tog slut...
Menmen, nu finns det ju möjlighet att ge istället för söka, goda råd!
Ja visst är det lite tomt... Blir lite gråtmild av att kolla på korten och filmen... Man har ju det kvar iaf...
Tomt för mig med... säljer av lite grejer nu; vaserna igår och vattenkarafferna idag... känns konstigt detta. Vad ska jag hitta på nu liksom.
N&N
He he, jo du ska vara kvar här förstår du väl?!...
Tror det är vanligt efter nåt så stort som ett bröllop. Man är på helspänn hela tiden innan och under och när allting "släpper" kommer tårarna fram.
Det är samma som att man blir förkyld precis när man går på semester eller efter stora tentor eller andra prestationer. När trycket släpper kommer allt fram o man slappnar av helt o immunförsvaret sänks...
Kul att du har så många känslor knutna till minnena från bröllopet!! 
*nickar*instämmande...Gråter av allt nästan,sååå lycklig är jag,OCH MIN MAN!!
Jag känner också igen mig! Gifte mig i lördags. Det känns så tomt nu på något vis. Bröllopet har varit ett så roligt projekt, planeringen har nästan blivit som en livsstil... haha Vi har träffat så fantastiskt trevliga människor under planeringen; restaurangpersonal, tårtdesignern, florist, guldsmed mfl.
och nu är det över. Sorgligt 
Känner hur spänningarna och stressen släpper. Jag har blivit förkyld och jag tror aldrig jag varit så trött förut som jag är den här veckan.
Karisma (070707
Jag kan inte svara på gråt efter vigseln för vi gifter oss nästa år men jag kände igen mig direkt när det gäller förlossningar.
Har inte fällt en tår när mina två kom till världen men så fort jag ser en förlossning på TV så kommer tårarna. Knasigt
Hej!
Här har ni en till som gifte sig 070707, och som också bara vill gråta hela tiden...
TS, tack för att du skrev det här inlägget, för jag började nästan undra vad det var för FEL på mig. Nygift - jag borde
väl inte gråta nu...
Jag tycker också att allt gick väldigt fort den dagen, att jag inte hann med riktigt känslomässigt. Kanske är det nu som alla känslorna kommer i stället. Jag är också annars en superkänslig person, och klarar inte av att se bröllop på TV, men på mitt eget föll inte en enda tår. Och jag som var orolig för att jag skulle storgråta...
Sen blev starten för oss också extremt stressig, vilket kanske också bidrar till att alla känslorna kommer nu i stället... Vi åkte i god tid men fastnade först länge i en bilkö. Vi hade marginal, så det skulle ordna sig, men min blivande blev så stressad så att vi körde vilse. Vi försökte förtvivlat nå prästen via mobilen, men täckningen var för dålig, så det var bara att hoppas att prästen väntade på oss. Tack och lov gjorde han det, men vigseln började 30 minuter för sent - gissa vilken pärs det var innan vi kom fram! ;) *puh*
B M
En sak som jag verkligen älskade med att fixa och planera inför bröllopet var att man var en sån lyx-konsument... Jag har aldrig förr känt mig så "mäktig" som konsument i förhållande till de ställen där vi köpte och beställde saker på. Inte så att jag utnyttjade det för att vara otrevlig på nåt vis- Utan bara att jag kände att jag hade rätt att få som jag ville ha det då vi blev stora kunder av exempelvis tårta, blommor etc. Jag gillade det, att vara i den ställningen när alla blev tvugna att ta mig på allvar. Saknar det lite nu, när man är vanlig dödlig igen...
Nån som hänger med i vad jag menar? Vet inte om jag kan förklara det så tydligt...
Hej alla gråtande brudar! Jag gick in här för att leta efter just en sådan här tråd- till oss som gråter. När vi gick från festen på bröllopsnatten började jag storgråta, klockan var 03.00 och alla gästerna 75pers dansade fortfarande som galningar. Vigseln var fantastisk. Förmiddagen var lite tressig men annars var allting perfekt. MEN ändå så bara gråter jag. Jag känner att jag inte ens hann förstå att jag var bruden, att jag gifter mig men världens bästa man och att alla mina när och kära var där. Klart att jag är glad att han har blivit min man men det har jag ju vetat i flera år. Tomheten och att allting gick så fort tar över. Jag förstord ingenting!!! När jag tittar så foto inser jag att jag var snyggare än jag någonsing kommer bli, allting var perfekt och jag ser så lycklig ut men det känns inte som om jag var där. Känns som livet tar slut liksom... Man ska inte glömma att alla är olika, jag är känslig och har en "låg" sida och alla reagerar olika. KRAM OCH OMTANKE TILL ER
Hej alla!
Vi ska gifta oss alldeles själva den 30:e september, festen hålls på nyårsaftonen och vi har så smått funderat på att ha en ceremoni då med och "förnya löftena" så att familj och vänner får se. När jag läser detta känns det så bra! Då får man en chans att hinna ikapp och vara i nuet... Kanske något att fundera på?
Hej Karisma, Elinal och alla andra!
Jag skrev ett långt svar om det här (mitt första på BT) eftersom jag upplevde ungefär samma sak under vårt bröllop i lördags. Det blev dock så långt till slut att det fick en egen tråd som nu heter "Bröllop utan känsla". Läs gärna det och hör av er om ni har tips på hur man undviker detta...
Elinals mening "Jag känner att jag inte ens hann förstå att jag var bruden, att jag gifter mig men världens bästa man och att alla mina när och kära var där" beskriver precis vad jag kände!
Kramar
Hej Anaisa Nina! Jag läste din tråd och fastnade direkt. Jag känner igen mig. Idag känns det lite bättre faktiskt. Börjar inse att alla minns det som ett fint bröllop och att alla andra förstod att jag var bruden i alla fall. Det är liksom inte väldens mittpunkt. Tänk vad vi ska vara lyckliga som har någon att gifta oss med! Jag kan fortfarande inte titta på korten och presenterna för det känns bara sorligt. Igår provade jag däremot klänningen... phh vad jobbigt för det är verkligen superfin. Tyvärr hann jag inte fatta det för den var klar dagen innan bröllopet och jag hade knappt tid att beskåda den! Jag ska försöka bita i det sura äpplet och titta på bilder och presenter nu för jag kan inte smita från mina känslor, det måste bearbetas hur svårt det än må vara.
KRAMAR
Hej, Om man är känslig kan man inte ta till sig allting på ett bröllop för då bryter man ihop. Man tar till sig så mycket man kan sen får man ta det andra efteråt!KRAM
Ja, vi ska verkligen vara superlyckliga som har någon att dela våra liv med, usch vad rätt du har!! Ska nog sätta på "Till de ensamma" med Mauro Scocco och skämmas lite eller iallafall få lite persepektiv...
Du skriver att du är känslig (i ditt första inlägg) och kanske är du som jag och Blue Mountain lite "för" känslig. Oj nu ser jag att du skrev ungefär samma sak i den andra tråden... Klok mamma du har!
Det känns lite bättre för mig idag med... Nu kom förresten min man hem och jag visade honom ditt kloka inlägg. Tack för dina ord!
KRAM
Hej Anais Nina, Jag kan säga att det låter lätt men mina känslorna svänger verkligen hela tiden. Men som sagt de glada stunderna blir fler. Förresten, herregud vad den andra tråden som du startade spårade ur! Ingen kan i alla fall berätta för en hur man känner. Det spelar ingen roll vad andra tycker och tänker för det är hur DU känner som räknas. Som sagt jag har världens bästa man (vilket jag vetat i flera år) och jag är såå lycklig med honom. Därför tar tomheten över och det är ju inte så konstigt.... Strunta i vad som skrivs på den andra tråden. Det är DU och DINA känslor som räknas och är äkta. Det kan ingen ändra på även om dom inte tycker lika dant. STOR KRAM
