det låter som en problem som kan bli stort..
mitt råd är att verkligen prata igenom det!
hur länge kan han vänta? hur långt (när) i framtiden kan du tänka dig att skaffa barn? osv...
för om du bara kommer med förhalanden och han inte riktigt vet varför, så kommer han tröttna en dag.. o det kan ju vara ödestigert för ert förhållande!
Prata igenom det, kompromissa..
Hoppas det löser sig!!
hm... du säger att din man är 2 år äldre o han har gjort mycke mer än dig (eller, att d känns så)
min blivande är 9 år äldre (jag e 22 o han e 31) men jag måste ha tur som känner att vi e på samma nivå..
iofs vill han väldigt gärna ha barn nu, eller för längesen egentligen.. och jag har alltid tyckt att det var för tidigt!!
Jag menar, jag e ju inte vuxen! jag känner mig inte alls vuxen, eller mogen alls! hur ska d då gå me ett barn???
Det är först nu jag insett, att jag aldrig kommer bli vuxen heller *S* inte i mitt huvud iaf..
Så nu ska vi gifta oss till sommaren och p-pillrena lades i soporna för 3 veckor sen..
Försöker absolut INTE övertala dig att skaffa barn!!! menar bara att d kan gå fortare än du tror att, va ska jag säga.. byta åsikt? eller känsla kanske e bättre ordval..
Försök o få honom att förstå det, och att ju mer press han sätter på dig desto mer frustrerad och stressad känner du dig.. försäkra honom att d kommer bli barn, nångång! att han inte får ha så bråttom=)
tror du d går? =)
ja herregud va jag har planerat min karriär o utbildning o allt!! men d va INNAN jag träffade honom *s*
Men jag slänger inte bort allt, är mitt inne i en utblidning och vet att jag kommer slutföra den även om det får bli ett mamma-ledigt år nånstans mitt i.
Ingenting hindrar en från en karriär med barn heller, inte för att d e min störta dröm i livet iofs.. (ska bli marinbiolog) vill helst bara ha ett jobb där jag kan pyssla me roliga saker=)
Jag hade ALDRIG trott för bara några år sen att jag skulle planera bröllop o bebis när jag e 22!! (har inte ens fyllt än, e bara 21 ju.. *gulp*)
Men trivs som fisken i vattnet, o d sjuka i allting.. är att det känns helt rätt!!
Trodde det skulle pirra i magen o man skulle sväva på moln o alt d där när vi bestämde att vi skulle gifta oss, men även om det kändes hur bra som helst, så kändes d helt naturligt!
Det var liksom nästa steg o d va helt okej o ta d seget, förstår du va jag menar?
Tror, att får du bara honom att förstå hur du känner så kommer och han inte stressar dig så löser sig allt
visst vill man ut o resa o allt d där.. man vill alltid ha d man inte kan få, e d inte så? *S*
Ne, men d löser sig, lycka till!!
haha, okej..
Men d låter lite som ni "bråkar" om detaljer, alltså, ska d ske denna månaden eller nästa liksom?
Som du säger behöver d inte handla om flera år, det kan ju gå snabbare, men knappast om han tjatar o pressar...
en fråga oxå.. pratade ni ngt om detta innan ni gifte er? hur resonerade ni då?
(kommer att logga av nu, men kikar in imorn bitti igen=) sov gott!
ja lite av ett försvar var det!
men egentligen spelar ju inget av d där ngn roll, d som betyder något är ju hur du KÄNNER...
är du helt enkelt inte redo så är du inte det! det borde räcka som argument tycker jag...
blev nyfiken, div 1 i vad? sitter själv som funktionär i handboll.. (som tur e kan man ju fortsätta me d ganska snabbt efter en graviditet, bara man har tid!!!)
Men som du säger så förändrar ju ett barn hela ens tillvaro, det är den största omställningen man kan tänka sig och säkert den störtsa utmaningen ett förhållande kommer att möta. Och om så en av parterna inte är helt redo kommer det med all säkerhet bli värre?
Nu babblar jag bara, har ju inga egna barn, kan man tänka mig..
Hur långt har du kvar av skolan?
skapandet? *S* hehe, ja.. vi försöker inte för tillfället, vill helst inte vara gravid med mage till bröllopet..
Men sen så! drömmen e ju såklart att berätta för alla på festen att vi väntar en liten... =) men d e ju en dröm! det kan man knappast räkna me *s*
Låter som ni får det på rätt köl iaf, ni får väl låna systerns dotter så får han se va d krävs att ha barn! haha, eller så blir han ännu mer sugen..
uppdatera mig!!
ne jag vet!!! d e värsta grejen o komma me på festen efter man precis gift sig=)
men d kommer säkert inte bli ¨så... alltå... bebisar e ju knappast kända för o ha tajming... hm...
men men..
hur går d me er diskussion? har du försökt prata?
härligt att du ser positivt på d hela=)
men ska berätta en rolig sak, vi har som sagt slutat med p-piller nu, vilket innebär att d teoretiskt sett skulle kunna bli en bebis när som helst (även om d anatgligen dröjer)
Men nu t d roliga, d e ju han som velat ha barn osv o nu när vi väl är utan skydd, då blir han så nervös så då kan han ändå inte "leverera" om du förstår va jag menar.. haha!
men men, så länge jag får mitt o d inte e ngn brådska me barn, så e jag nöjd!!
men d ironiska e ju att d e HAN som ville ha barn o nu så blir han så nervös av bara tanken! *s*
