Sista året! Sommarbröllop 2008 tuffar vidare.

2500.. .det är vad jag har per månad...

Ja, måste man så måste man

Hedebris: Imponerande att du klarar dig på det!

Alltså jag är fortfarande helt chockad över att pappa ringde och att vi pratade så länge Fick veta att min lillasyster (snart 16 år) är så djupt deprimerad att hon äter mediciner + sovtabletter, går hos psykologer, har inte varit i skolan sen nån gång i våras och inte får vara själv hemma. Usch, det gör mig så ont, önskar jag kunde skydda henne från sån smärta

Hedebris - Det är ju bra att du klarar dig på det! Jag har inte så himla mkt heller, tror ca.6000 ungefär är max från fk, men det är lite olika - vilket jag inte riktigt fattar alltid, men orkar inte engagera mig heller, vi klarar oss.

Pumpkin - Usch vad jobbigt.. Jag förstår verkligen känslan att inte kunna hjälpa. Hoppas du kan tala om för henne att du finns här iaf. Jag och min lillasyster har ju något av en motsatt relation, för mig betyder det absolut massor när hon skriver några rader ur en låt om vad jag betyder för henne. Det är otroligt värmande och jag blir skitledsen och får prestationsångest, men samtidigt är det skönt att veta.. Måste ju vara hemskt att vara syster.

Det är ju jobbigt eftersom man vet hur det känns att vara djupt, djupt nere i mörkret och inte ändå inte kunna göra mer än att finnas där. Ska maila henne sen så hon vet att jag finns här och att jag förstår och att hon alltid kan ringa/maila/smsa när HON vill det.

Pumpkin: Usch, jag vet hur du känner nu för din syster. Har en bror som mått dåligt och det var inte roligt. Man känner sig så hjälplös! Försök bara stötta o finnas till hans så gott det går. Om jag förstår rätt, så har ni inte en jättenära reltion du och din syster? Eftersom du inte visste detta menar jag (förlåt om jag har fel!!) Pratar du inte så mkt med din pappa heller? När du skrev lät du nästan lite förvånad över att ni pratat så länge... Förlåt om det är många frågor, du behöver såklart inte svara om du tycker att jag är för nyfiken.

Hedebris: Mkt imponerande att du klarar dig på det. Fast du o sambon kanske hjälps åt lite också?
Då kanske du har några bra ekonomiska tips till en som inte riktigt vet vart alla pengar tar vägen...

Englali: Du får fråga hur mkt du vill, inga problem! Min pappa är lite... hmm... speciell kan man säga. Vi har aldrig haft särskilt bra kontakt eftersom han inte har orkat vara vuxen nog att ta hand om alla sina tre barn, har lite lägligt "glömt" bort det första (jag). Han är jättesnäll (oftast) när jag är där (dvs sällan),  men annars så hörs vi väldigt sällan. Så ja, när han ringer och det inte är min födelsedag eller julafton/nyårsafton och vi dessutom pratar så länge, då blir jag förvånad. Men det kändes väldigt bra, vilket det oftast gör, förutom när han ska hålla på å dra dåliga skämt och så...
Eftersom kontakten med min pappa har varit så dålig så har inte jag och min syster haft så mycket kontakt heller, men när vi väl träffas så har vi jätteroligt tillsammans, trots åldersskillnaden. Jag vet att hon ser upp till mig väldigt mycket...

Vill du ha en "bra" sammanfattning av min och pappas relation så kan du läsa "Min pappa suger" i min blogg - andalusier.blogspot.com

Det som dock var annorlunda med det här samtalet var att han faktiskt erkände att han är hopplös, tanklös och inte alltid så smidig och att han faktiskt HAR gjort FEL många gånger. Det kändes förvånansvärt skönt att höra.

Ok... ja då förstår jag lite iaf tror jag.
Jag själv har då levt i en skyddad liten värld alltid och det var inte förräns jag kom upp på mellanstadiet/högstadiet egentlgien som jag förstod att inte allas mammor o pappor faktiskt lever ihop (jag vet hur knas det låter) men alla i min släkt och omgivning har det dr "perfekta" äktenskapet känns det som så jag var främmande för allt sådant.

Nu har dock en av mina närmaste vänninor en pappa som helt glömt bort henne sedan han "hämtade" en ny familj i Kina för 1,5 år sedan. Träffade en kvinna via nätet, åkte till Kina och gifte sig med henne för att hon skulle få komma hit och hennes barn och plötsligt så finns inte hans egna barn längre. Det suger!!

Själv har jag en pappa som är sååå överbeskyddande och nojjig. Kommer aldrig bli vuxen för honom Ringer han inte varje dag så ringer han absolut varannan, annars är det något som inte stämmer... haha! Han frågar alltid om han är tjatig eller jobbig för att han ringer jämt!

Hehe, så sött

Jag har haft det bra ändå, jag har haft mamma (som är min absolut bästa vän i hela världen), jag har haft mina morföräldrar och min morbror osv, så jag har klarat mig alldeles utmärkt. Det var först när jag kom upp i tonåren, vid 15 kanske, som jag började bli arg och ledsen över hur han betedde sig. Men det kanske finns hopp!

Pumkin: Jag tror säkert du har haft det bra ändå. Det låter ju verkligen som det iaf!

Tja.. det finns kanske hopp, om han är beredd att ändra sig och du beredd att ge honom en chans till det. Men, han får ju inte göra dig besviken hur många gånger som helst, det finns gränser.

Haha, ja pappa är för rolig! I går ringde han klockan 06.50 på morgonen (jag går aldrig upp innan 07.00) och låter jättestressad. "Hej, skulle bara ringa och säga grattis så du inte tror att jag har glömt din födelsedag..." Ehh.. jo, det är ju säkert det första jag tänker på, på min födelsedag när jag vaknar. Att han glömt mig! Haha, om han inte ringt frammåt 7 på kvällen så kanske jag hade börjat undra