Efter en diskussion med en bitter väninna, som just gjort slut efter åtta år med sin kille som hon träffade när hon var sexton,har jag börjat fundera. Är det verkligen som hon menade att förhållanden där paret träffats i tonåren har en mindre chans att hålla? Jag träffade min m2b när vi var sexton... Vad är era erfarenheter? Jag behöver lite stöd 
Rent generellt så tror jag att s.k tonårsförhållanden har svårare att hålla just för att det händer så mycket i just den perioden av ens liv. Låt säga att man blir tillsammans när man är 14. Då har man ju nästan per automatik en hel hög turbulenta perioder framför sig, man ska göra klart skolan, hitta sitt första jobb, kanske skaffa sig en högre utbildning (i värsta fall på annan ort 100 mil ifrån sin flickvän/pojkvän etc). Mitt i allt detta ska man dessutom försöka staka ut någon slags identitet, göra sig oberoende från sina föräldrar och allt vad det nu kan vara. Nu behöver ju inget av det här innebära att det tar slut, men faktum kvarstår att man troligtvis är betydligt mer stabil när man är 25.
Samtidigt.. har man da klarat av DEN perioden tillsammans borde man kanske klara sig bättre??
DET är mycket möjligt! :D
Vill för övrigt passa på att önska trådstartaren lycka till!
Mirri: försök att inte oroa dig. Det finns verkligen inget som säger att det tar slut per automatik bara för att man träffas tidigt. Som allting annat så hänger det mest på vem man är som individ.
För min del var det tvärtom kan man säga: eftersom jag och min före detta träffades unga (16 o 17 år) var vi tillsammans FÖR länge. Med det menar jag att vi är mycket lyckligare båda två nu när vi inte är tillsammans, eftersom vi inte passade ihop som par, men att vi ändå var tillsammans i tio år eftersom ingen av oss hade någon erfarenhet av andra förhållanden och därmed inget att jämföra med. Hade vi haft något att jämföra med hade vi kanske insett lite tidigare att vårt förhållande inte var så himla bra.
Det jag försöker säga är att det finns alla varianter och om ditt förhållande är bra finns det ingen anledning att det ska ta slut!
Lycka till!
Tack till alla för era svar. Jag tror min m2b och jag kommer vara tillsammans länge än. Om vi så småningom inte längre passar ihop antar jag att vi båda kommer märka det. Som det är nu har vi ett stabilt och tryggt förhållande. Vårt förhållande är inte det samma som det var när vi var 16 me vad kan man förvänta sig efter 7 år. Han är fortfarande min älskling och min bästa vän.
Vi träffades när vi var 17 resp. 19 och vi firade 10 år tillsammans nu för nån månad sen. Klart att det har varit lite upp och ner ibland, men aldrig tvivlat på att det är vi resten av livet, vi har liksom hittat "rätt" och så har det alltid kännts!
Hej,
träffade min fästman när jag var 18 och han var 20. Vi har varit tillsammans i fyra år.
Tror att det är svårt att få ett livslångt förhållande oavsett ålder. Finns ju så många andra orsaker till att förhållanden tar slut..men visst förstår jag att de flesta förhållanden som inletts i unga år tar slut. Inte många av mina kompisar är tillsammans med sina pojkvänner från gymnasietiden.
kan få liknande tankar att "det är dömt att ta slut" osv. Dessa tankar dyker upp när jag lyssnat och låtit mig påverkas för mycket av andras åsikter om vad som är rätt och fel. För folk har väldigt många åsikter..
Men när det bara är vi två så känner jag vilken lycka jag har som har hittat det vi har tillsammans! Så mitt råd är sluta tänka på andra, njut av det ni har och gå din egen väg!
Jag vet många äldre par som träffades i tonåren och sen håller ihop hela livet. Mina föräldrar till exempel!
Vi träffades oxå unga. Jag var nyss fyllda 17 och han nyss fyllda 16. Då bodde vi dessutom 35 mil från varandra så vi pendlade så fort vi hade råd.
Efter studenten flyttade jag upp till honom och vi bodde på 15kvm i nästan 2 år innan vi skaffade oss en 3:a (han skulle gå klart gymnasiet).
Nu är vi gifta, letar hus och kärare än någonsin. Vi har vuxit tillsammans - både som ett par och som individer och jag har inga som helst tvivel på att det kommer vara vi resten av livet heller.
Sedan vet en som träffade en man när hon var 45, de levde ihop ca 2 år innan de gifte sig och sedan skilde de sig 6 månader senare.
Min syster har varit tillsammans med sin kille 9 el. 10 år (hon är 27).
Min lillebror (22 år) och hans tjej firade sin 5 års dag tillsammans genom att förlova sig.
Det jag vill säga är att åldern är ingen garanti för att ett förhållande ska hålla utan låter man varandra utvecklas så är chansen större att förhållandet klarar sig oavsett om man är 15 eller 45.
jag och min sambo blev tillsammans när jag var 15 och han 17. 12 år senare är vi fortfarande lika förälskade och gifter oss nu till sommaren.
