Efter en diskussion med en bitter väninna, som just gjort slut efter åtta år med sin kille som hon träffade när hon var sexton,har jag börjat fundera. Är det verkligen som hon menade att förhållanden där paret träffats i tonåren har en mindre chans att hålla? Jag träffade min m2b när vi var sexton... Vad är era erfarenheter? Jag behöver lite stöd 
Det här ämnet har ju stötts och blötts tidigare här på BT...
Jag tänker såhär. När det gäller par som träffades i tonåren så är det ju för det första rätt så ovanligt att det ens håller tills de inte är tonåringar längre... Anledningen till att många är skeptiska till par som träffats unga är att när man är 16-17 år så är man inte "färdig" som person, ens vuxenpersonlighet har precis börjat formas. De flesta som träffas när de är så unga utvecklas åt olika håll och det leder till att förhållandet tar slut. Några få utvecklas åt samma håll och passar lika bra ihop som 26- 36- och 46-åringar som de gjorde som 16-åringar. De fortsätter att utvecklas både som personer och som par. Är ni fortfarande påväg åt samma håll efter åtta år kan jag bara säga grattis!
Jag tror det handlar om vad man gjort INNAN man träffade sin partner...
Har man aldrig varit med nån annan kan nog tankarna på gräset på andra sidan bli för stora.
Det bästa är nog att prova sig fram lite innan man binder sig...Nu menar jag inte bara sexuellt om nån tolkar det så.
Däremot så är generaliseringar just generaliseringar och bara för att nån säger en sak behöver det inte stämma i ert fall.
Jag tycker det är vackert med par som håller ihop från unga år.
En kompis föräldrar träffades när de var 14 och 16 år och sitter fortfarande och ser helt nykära ut när jag ser dem... De är 50+ Att det ska ta slut för att man träffades tidigt är en lika liten garanti som att det ska hålla för att man träffas sent.
Relax och njut av det du har...
jag tror att det beror på individerna i säg om det håller eller inte..mina föräldrar träffades i fjärde klass dem är gifta nu och firar silverbröllop nästa år.
jag träffade min m2b när jag var 18 och han 22 jag är inte orolig.
Känner flera par i 40-årsåldern som varit par sen unga och även sambons föräldrar så det går visst. 
När jag var 18½ träffade jag min nuvarande man. Han var 19½. Nu har vi varit tillsammans i nästan 11 år och vi gifte oss i september i år.
Visst kan det vara svårare att hålla ihop om man träffas som unga då man kan utvecklas åt olika håll, men det kan man säkerligen göra även om man träffas som 25-åringar.
Lyssna inte så mycket på vad andra säger. Det är bara du som känner hur ert förhållande är. All lycka på vägen!
Vi träffades 18 och 21.. det är väl inte saaa purungt, men vi har iaf firat 14 ar nu 
Sen kan man väl se det som..
träffas ung, håller 8 år.. slut vid kanske 26 år
träffas äldre runt 30 slut efter åtta år, 38år
Det låter ju kortare när man är ung.. tror inte det är någon större skillnad på åren.. allt är ju relativt.
Låt varandra växa! Vi var 18 och 19 (inte jätteungt) när vi blev tillsammans. Ingen hade några större erfarenheter av förhållanden sedan tidigare.
Under åren som gått har vi stött och blött vårat förhållande. Det har varit kriser och man har ifrågasatt förhållandet rejält. Men det har också gjort att vi har kunnat växa. Jag känner att jag har utvecklats och hittat mig själv och sedan tagit ställning till att "Jo, faktiskt passar vi ihop ännu." Min sambo är inte den samme som han var när vi blev tillsammans men jag tror jag älskar honom mer nu än då. Givetvis har vi påverkat varandra i vår utveckling...
Sen har jag haft en period där jag frågade mig själv: Vill jag verkligen ha honom (tryggheten) eller vågar jag bara inte göra slut(otryggheten). Detta höll på knäcka mig tills jag vädrade med min vännina och sambo och kom fram till att jag triggat upp detta inom mig eftersom det var en "förbjuden" tanke...
Nu känns allt såå bra och vårt komma äktenskap känns genomtänkt!
Upp och ner går det ju alltid och folk förändras när man blir äldre också inte bara som ung. jag tvivlar på att min man kommer vara lika dan som 20-åring 30-åring 40-åring osv.. det är ju en del av livet och sker inte bara som ung
Jag och min man träffades för 13 år sen då jag var 16 och han var 18. Vi gifte oss i somras och det var underbart. Vi är fortfarande lika kära som vi var då!
