Tjejkompis?

Andreas flicka skrev 2007-11-30 21:01:49 följande:

Jag menar alltså inte att det är osunt för en kille att av en slump inte ha tjejkompisar - det kan hända vem som helst, speciellt om han gått tekniskt gymnasium och universitet och helt enkelt inte träffar så många tjejer.

Det som är osunt är om en kille är oförmögen att vara vän med en tjej, trots att han träffar kvinnor som han har chans att lära känna. Det betyder ju i så fall att tjejer i första hand är sex för honom, att han inte ser tjejer som människor som han kan ha intellektuellt och emotionellt utbyte av.

Det du skriver i ditt förra inlägg tycker jag är helt galet faktiskt. Visst, om min sambo och jag har mycket att göra så är det klart att jag tycker han ska prioritera mig när han väl har tid, åtminstone för det mesta. Men om han har tid och lust att träffa en kompis en kväll så ser jag inte varför det skulle spela roll om vännen är manlig eller en kvinnlig. Han lär ju inte ha sex med kompisen oavsett. Och varför är det fel att lära känna nya människor? Ska man umgås med dagiskompisarna hela livet?

Du skrev förut något i stil med "varför andra tjejer när han har mig?". Menar du att du gör anspråk på att ha alla egenskaper som alla andra kvinnor i hela världen har? Jag tycker det är lika konstigt som om du skulle skriva samma sak om din väninna. "Jag förstår inte varför Anna umgås med Kajsa när jag finns."

Själv har jag flera killkompisar utöver sambon, en av dem är en av mina närmaste vänner. Han har massor egenskaper som sambon inte har, framför allt har han andra intressen och ett annat sätt att tänka. Det är sambon jag är kär i, men gud vad tråkigt om jag aldrig kunde diskutera, shoppa, skvallra, festa med nån annan än honom.

Jag tror däremot att många drar olika gränser för vad som är OK och inte OK att göra med killkompisar/tjejkompisar.
Exempelvis följande scenario: sambon är bortrest, en killkompis ringer och tycker vi ska se film. Jag åker dit, ser filmen, vi tar en öl och debatterar om hur svåra kvinnor är att förstå sig på framåt småtimmarna :p ... inte speciellt märkvärdigt, eller hur? Däremot skulle jag nog inte riktigt kunna se mig själv i samma sits med en tjejkompis.

ja för mig hade det inte varit ok. det här med tjej kompisar är svårt men det är klart att min man skulle få ha det. men skulle det visa sig att hon var förälskad i honom så hoppas jag att han själv skulle avsluta relationen. Om inte ja då skulle jag helt enkelt kräva det. Varför ska dem vara polare om hon är kär i honom+ då kan dem ju inte i alla fall ha en normal relation och det är bäst för alla parter även henne om relationen avslutas.

Hammerman - tjaaa.. umgås SÅ mycket på tu man hand gör jag nog inte med mina killkompisar. Men tar en bärs på stan på tu man hand kan nog hända...

I makens och mitt fall är det alltså jag som är "värst" på att ha kompisar av det andra könet. Jag är en väldigt social människa som träffar mycket nytt folk ofta och skaffar mig alltså ofta även NYA vänner - både tjejer och killar. Maken har från dag 1 tillsammans med mig förstått och accepterat mitt sociala liv (som pga olika intressen sker utan honom). Visst finns det gränser för vad som är ok, men tex har en killkompis till mig sovit över hemma hos mig i mitt dåvarande studentkorridorrum - japp det var bara han och jag. Och både kompisen och jag hade stadigt sällskap på vardera hållet, hade känt varandra i evigheter och alltså var det ok för alla inblandade. Även om det kanske var lite extremt även i min värld.

Jag vet enligt egen erfarenhet vad det är med nära tjej/killkompisar kan sluta.
Gamla vänner man haft är ju inte så konstigt i sig men man får alltid vara försiktig men nya bekantskaper.
I ett stabilt förhållande är det ofta ingen fara och det verkar ju ni ha.
Men den här tjejen verkar helt klart förtjust i din gubbe, och det är ju alltid smickrande när någon tycker om en, det är som upplagt för trubbel.
Även om man bara vill sola sig lite i glansen och inte har känslor tillbaka är det lätt att någon bli sårad, eller något missuppfattas.
Just den här så kallade vänskapen skulle jag inte uppmuntra.
Vilket rörigt inlägg det blev hoppas du hängde med ändå...

Det är därför jag varit tveksam just för att hon verkar vara lite förtjust i honom. Jag vill ju inte hamna i nåt konstigt triangeldrama. Men jag vet ju ändå att han är med mig 100% så jag tror inte att det kommer att bli konstigt. Vi har pratat väldigt mycket om dethär och vad vi känner inför det och min pojkvän önskar själv att det ska bli en vänskap mellan dom.
Han tycker att det är roligt att prata med henne och han kan sakna kompisar som man kan prata "djupt" med. Hans killkompisar är av det grabbiga slaget och han kan inte prata om relationer och såna saker med dom..
Jag kan ju inte förbjuda honom, vill inte det heller.

Bara du är uppmärksam på hur fruktansvärt lätt det kan bli fel om hon nu är förtjust i honom, du vet inte vilket spel hon kommer att spela för att få det hon vill.
Jag skulle vara väldigt väldigt reserverad i detta nya umgänge med om det var min karl. Man ska vara förstående osv bara man inte är det till den graden att man blåser sig själv..
Ditt liv dina val, detta är min åsikt enligt egna upplevelser.
Men det behöver ju inte gå illa för er.
Det finns mnga saker man inte styr över i livet, en av dem är känslor, de kan sluta där man minst anar det...

Fast jag tror ju att det är betydligt troligare att det tar slut om man börjar ha synpunkter på sin pojkväns umgänge och ställa till draman. Det har jag sett hända.

Min bästa vän är en man och vi umgås rätt mycket på tu man hand - nu är han bra kompis med min man också - och jag inser att jag har tur där det alltid har funkat utan dramatik. Men sen har jag nära relationer med män som vänner både på jobbet och utanför och det har faktiskt aldrig vart en grej av det - och det kan innebära umgänge på tu man hand det med.

Samtidigt kan jag hålla med dem som tycker att hon verkar väl fötjust i din kille och kanske är det där som skon kan klämma i just detta fall. jag tycker TS verkar ha en förnuftig inställning - lycka till!

Gud, vad mycket intressanta och smarta inlägg det skrivs här på BT! Kul att läsa de olika åsikterna i tråden!

Jag skulle absolut uppmuntra vänskapen. Det verkar ju som om TS' sambo har saknat tjejkompisar, om nu hans killkompisar är grabbiga. Vidare så är ju denna vänskap så ny, ingen av dem känner ju tjejen än. Även fast hennes beteende kan verka skumt för en utomstående så kanske det är normalt för henne? Hon kanske är den typen av person som öser komplimanger omkring sig och handlar på impulser? Eller så beter hon sig lite annorlunda bara för att hon är nysingel?

För mig känns det helt fel att stämpla denna tjej som "olämplig tjejkompis" på så lösa grunder som märkliga telefonvanor. Mitt första intryck av en person visar sig sällan stämma om jag verkligen lär känna honom/henne. Dålig människokännare kanske, men det är helt hopplöst att tolka såna här saker rätt innan man känner personen. (T.ex.: vissa av mina kompisar smsar om vad de ätit till frukost, andra hör inte ens av sig om deras farmor dött. Hur ska man kunna tolka sånt innan man känner mänskan?) Jag skulle ge henne både en och två chanser till att visa vem hon är och vad hon egentligen menar.