Hej alla!
Först av allt - grattis Izunia!!! Nu när du tagit dig igenom de första kritiska tolv veckorna kommer säkert allt gå jättejättebra. Jag har ju personligen nästan bara positiva saker att säga om graviditeten, njut av den, tiden går så fort! Så vad blir det, en liten majbebis? Är verkligen jätteglad för din skull.
Igår hade mina väninnor alltså babyshower för mig. Det var hur mysigt som helst, tretton fabulous chicks, urmumsig brunch med smoothies, bagels, fyllda paprikor, massa massa pålägg, omelett, grönsaker, kaffe, té och chokladtårta med dajmtäcke (ondskefullt god bild finns på facebook). Vi satt i väninnans coola lägenhet i deras skinnmöbler och spanade ut genom panoramafönstren på den milsvida utsikten över floden, bort mot The Bund. förhoppningsis, vi lekte totalt två lekar som var en lagom mix av trams och lärdomar. Den första var en variant på amerikanska gameshowen "the price is right"; vi delades in i två lag som fick sätta postit-lappar med priser på olika bebisprodukter, typ barnmat, mjölkpulver och nappflaska. Den som hade flest rätt, vann. Vårt lag sög förvisso men samarbetet var på topp. Sen fick vi ett antal scenarior av typen "bebisen gråter på natten, vad gör du?" och "hur får du mannen att byta blöjor?". Sen fick vi lämna olika mer eller mindre seriösa förslag på lösningar. Jag tycker att jag fick en del riktigt bra input faktiskt, mitt i alla knasigheter om sömnpiller och hundhotell. Ja, och sen medan väninnorna fyllde i en liten minnesbok med meddelanden till bebisen, gissande av namn (vi har inte berättat för en enda i hela världen, men vårt killnamn, aka mannens andranamn, är väl sådär originellt, så en av tjejerna gissade faktiskt rätt där) satt vi länge och pratade om allt från resor till, ahem, bebisar. Totalt var vi tre mammisar, som alla ska ha barn inom loppet av tre dagar. På onsdag ska vi f.ö. äta middag med ett jättetrevligt tyskt par som också ska ha barn typ dagen innan jag. Jag, eller rättare sagt bebisen, fick dessutom otroligt fina och användbara presenter, bl a från Svenskt Tenn (!). När jag kom hem hade mannen skruvat ihop nästan hela skötbordet, efter en äventyrlig dag som bland annat innehöll ett besök på en äkta kinesisk brädgård. Det hela slutade med att han stod mitt i rusningstrafiken på trottoaren utanför och sågade upp en 2,8 m lång bräda; två kinesiska snubbar höll i varsin ända och ytterligare ett tiotal stod och tittade på. Till slut stannade en kille med en skraltig paketcykel och erbjöd sig att köra hem alltihop.
På kvällen hade vi lite adventsmys med julskiva, levande ljus, glögg, pepparkakor, klementiner och Aladdin-choklad. Vi har nästan knaprat oss igenom ett helt lager nu, det är inte så svårt...
Idag har jag simmat tusen meter samt beställt en bröstpump från en Schweizisk tjej som jag träffat genom mammagruppen, för jag har insett att utbudet i affärerna är uselt, om det finns över huvud taget. Hon hade hela rangen, från de enklaste manuella till "the hospital version" som man "bara måste ha" enligt de amerikanska mammaproffsen. Kan inte låta bli att le åt de amerikanska mammorna, de gör så jäkla stor GREJ av allting. För mig som är svensk så är amning liksom bara nåt man... gör. Och kan man inte så finns Babysemp. Men att hålla på och engagera sig i speciella amningsklubbar, och köpa maskiner och grunkor för många tusen kronor och hålla på och snacka om det hela tiden, man blir liksom lite generad. Det blir i alla fall spännande att se hur det går. Vi är alltså kvar i fyra dygn på sjukhuset, i stor utsträckning för att amningen ska få en flygande start. Första dygnet ska man alltid ha sköterskan med sig så att hon instruerar. Såriga bröstvårtor får man enligt min barnmorska framför allt om man gör fel (eller om de är platta eller inverterade vilket mina tack och lov inte är), och därför är det viktigt att lära bebisen och sig själv, helt rätt. Vi får väl se hur det går och om jag behöver de där skydden... känns i alla fall väldigt tryggt att ha dem i beredskap mot den lilla pyrajan.
Har vidare nappat på soffan och käkat lunch + choklad så nu kan jag inte komma på nån mer aktivitet som motiverar att jag skjuter upp det oundvikliga: Måste börja få ihop artikel-eländet.
Om lägenheter: Vår mäklare ringde hit och erbjöd oss en perfekt lägenhet, bottenvåningen av en helt nyrenoverad trettiotalsvilla i hjärtat av French Concession med gamla trägolv, dubbelglas, öppet kök, två sovrum, franska dörrar ut mot trädgården och en inglasad veranda. Priset var också nice. Hon menade att den passar bättre för våra "nya" behov (japp, ryktet sprider sig snabbt) och det har hon ju så rätt i, vi har ju planerat att tränga ihop oss en smula i vår tvåa om typ 70 kvadrat. Min spontana reaktion var: Aldrig i livet. Jag trivs så bra här. Vi har... tillräckligt. Och nu känner jag alla som jobbar här, landlorden är sjukt snabb på att lösa problem (mitt färgdilemma fixade sig t ex tre minuter efter att jag slog dem en signal - vips, så dök det upp en jättelång stege och de slapp måla inifrån vår lägenhet). Mannen var sugen på att sticka och titta på den men jag är som sagt helnöjd med vad vi har. Att två av mina mammakompisar nyligen flyttat till samma lilla gata gör ju inte saken sämre - ser fram emot att ha picnic på vår lilla gård med bebisarna, så snart det börjar bli lite varmt (i mars nån gång).
Stålis: Ha en skön hemresa. Jag ska göra mitt bästa för att försvara sveriges heder nu när du är borta, men jag kommer aldrig kunna leva upp till din tapperhet. Liksom... leva i en avkrok, köra bil, äta hund, näe, upp till stålis-nivå lär jag aldrig nå om jag så lever här i fem år till.
Margaux och Lapinette, hur var era helger? Fler julpoäng som ni vill dela med er av, kanske? Jag ska plocka upp en liten gran i morgon så jag lär väl håva in ytterligare... 10 (om man utgår från att "svensk klassisk gran" är runt 500 alltså).
Kram på er, G.