jag tycker absolut inte att ni ska känna er mindervärdiga! Det är tvärtom oförskämt av din styvdotter att kräva pengar till sitt bröllop. Jag tycker att det var generöst av er att vilja ge 10.000 i present.
Min blivande mans föräldrar har väldigt god ekonomi och har (frivilligt) gett oss ett bidrag till bröllopet. De har tydligt sagt att de vill bidra för att de har råd med det, och att de inte kommer lägga sig i planeringen, gästlistan el liknande. De har sagt att penagrna är en bröllopspresent och att vi får göra vad vi vill med dem. Jag är glad för mina svärföräldrars pengagåva till oss, men hade inte räknat med att de skulle betala något. Bröllopsbudgeten har vi gjort med utgångspunkt från våra egna besparingar och vår ekonomi.
Mina föräldrar har däremot inte alls mycket pengar, de har båda två vaniga jobb, huslån osv och tillräckligt med att få sin egen ekonomi att gå ihop. Min mamma har sagt att hon önskar att de kunde bidra med pengar till bröllopet, men vi har klart och tydligt sagt ifrån att vi inte vill det och att vi budgeterat så att vi själva kan betala vårt bröllop. Jag har faktiskt inte berättat för mina föräldrar att vi har fått pengar av mina svärföräldrar, för jag vill inte att det ska uppstå någon jämförelse dem emellan. Vi har inte heller sagt till mina svärföräldrar att vi inte har fått några pengar av min familj.
Jag tycker att ni helt enkelt ska berätta för din styvdotter att ni inte har råd att vara med och bekosta deras bröllop, att ni känner er pressade av det kravet och jämförda med brudgumens föräldrar och att ni känner er mindervärdiga. Att ni gläds åt bröllopet, men att glädjen smolkas av att ni förväntas bidra ekonomiskt på ett sätt som ni inte har möjlighet till. Det kanske kan få henne att tänka efter. Hur mycket pengar man har eller ger bort är ju inte ett sätt att visa sig omsorg, utan beror på ens ekonomi. Om man är vuxen nog att gifta sig borde man vara vuxen nog att själv betala för sitt bröllop.