Finns det någon som byter bort sitt ovanliga efternamn mot mannens son namn? Vi har funderat länge och min blivande har "gått med" på att heta mitt ovanliga namn men jag har nästan dåligt samvete för det. Det kanske inte är hela världen att byta till ett son namn??? Hur tänker ni andra?
Min blivande byter bort sitt tyska Markert mot ett svenskt Mattsson
Jag vill ha kvar mitt ovanliga namn fast samtidigt ibland så känner jag... åh vad skönt det skulle vara att bli "en i mängden", aldrig behöva bokstavera sitt namn eller förklara dess ursprung eller hur det uttalas... funderar ev. på att ta hans son-namn som mellannamn och använda när det är bekvämast, typ boka tid hos frisören och sånt. 
Ha inte dåligt samvete! Nu för tiden är det ju ofta så att man tänker efter vad man ska heta när man gifter sig. Det är inte längre självklart att ta mannens namn och varför skulle det vara det?? Vill man heta samma så måste ju någon byta och det är inte värre att byta om man är man. Min blivande kommer att ta mitt ovanliga för hans är vanligast i sverige 
.
Vi står i valet och kvalet. Jag har ett ovanligt namn som bara bärs av ett litet antal i hela sverige och han har ett sson namn. Jag vill inte att han ska byta för att han känner sig tvungen men att byta själv känns helt overkligt 
så vad gör man
Jag har ett namn som bara vår släkt heter och min m2b vill inte byta så jag tar hans som mellannamn....
Har redan ett ovanligt och ett vanligt.. Men kommer byta bort båda mot hans som också e ganska vanligt. Men det slutar inte på -son, så lite nytt blir det iaf 
TS! Jag känner precis som du! Min sambo har "gått med på" att ta mitt namn. Senaste halvåret har jag gått inför att han ska välja det och att det inte ska vara något som jag övertygar honom om. Men jag har dåligt samvete i alla fall eftersom han måste byta, men nån av oss måste göra det eftersom vi vill ha samma namn. Kanske blir det så att han behåller sitt son-namn också... Känns som om jag berövar honom en del av hans identitet om han tar mitt namn! *-)
Vi ska inte ha dåligt samvete. Jag tänker stolt behålla mitt namn och jag kan ju givetvis inte tvinga mannen att byta. Men det hoppas jag verkligen. Varför ska tjejen byta dumt. Sen är det givetvis svårt att byta namn konstig känsla men jag har klart även innan frieriet deklarerat att jag byter inte. Barnen har mitt namn det var inga problem med mannen.
Sen måste det ju kännas bra, men som mi 4 åring sa "man måste kompromissa ibland"
Det ska bara inte vara självklart att ta mannens namn och vi tjejer ska ha dåligt samvete för att vi behåller vårt.
Stå på er tjejer!!!
jag har ovanligt finskt efternamn...och vill absolut inte ha kvar det...har blivit retad sedan barndomen för det namnet...så jag vill inte ha det kvar..tyvärr..m2b har ett svenskt men ändå inte så vanligt..Palmkvist..så det blir nog bra
Hehe... vill bara göra klart att mina kval har ABSOLUT inget att göra med den välidgt förlegade traditonen att ta mannens namn. Det har snarare att göra med att jag inte tycker att någon ska behöva tvingas till något utan att den fria viljan ska råda! (Har dock tendens att vara en ganska puschig flickvän...:-O) När det gäller den blivandes namn tycker jag inte att det ska vara något som puschas fram utan något som han väljer. Mer eller mindre i alla fall...
