Maj 2009

Ja det där med att bjuda folk är ett gissel! Min släkt kan verkligen vara jätteskum... T.ex. så när det är kalas, ska det alltid bjudas på sallad. Tonfisksallad, kycklingsallad och grekisk sallad. Det spelar ingen roll om värdparet inte tycker om sallad eller inte. Det är "festmaten". Det blir inte särskilt mycket prat. Folk stannar en timme, en och en halv. Sen om man gör något annat (bjuder på middag med för- huvud- och efterrätt och vin till) så är man fisförnäm.

Skulle vilja INTE bjuda min syster men det kommer bara bli världens släktgräl av det. Jag får bordsplacera henne med mamma, så kan de vara negativa ihop och jag slipper riskera att min syster säger något elakt.

sweetsun: Extra inbjudningar - det var ju fint! Extra lätt att hålla budgeten. Min mamma fattade inte hur vi kunde känna 60 personer. Då frågade jag henne om hon var med på sonens namngivning - då var det bara den _närmsta_ familjen och då var det 25 pers!!! Vi har minskat in så att det blir minimalt med vänner på bröllopet med det blir ju snabbt hur mycket folk som helst när man bjuder respektive och barn...

Nu måste jag nog ringa en vän som gifte sig förra året som tycker det är roligt med bröllopsplanera... För att motverka lite!

Inte kul med mardrömmar! Min mormor har tydligen drömt nyligen att vi hade en stor fest med massa folk, och vår son kröp iväg mellan gästernas ben. Det var nära att han blev trampad och mormor försökte ta honom, och då kröp han in i ett rum utan golv, bara en smal list längs kanterna... Så hon vaknade med ett kärlkrampsanfall och vågade inte somna om efter att hon tagit sin medicin!

Hoppas att det inte är en sanndröm :)

Jag funderar på att åka och titta på klänningar på fredag, hoppas att de har tider i butiken då så jag kan komma dit!

Idag har jag faktiskt pratat lite om bröllop med min svärfar, det var roligt. Han är nog lite mer positiv till fester och tillställningar än min mamma, kanske kan planera ihop med honom istället. haha!

Nu har jag mailat efter vigselförättare, ihh, känns mycket spännande!

Jaha, då har jag varit och "tittat på brudklänning"... En sån flopp! Jag bokade tid hos butiken, bestämde med en kompis som kunde följa med och passa min 10-månaders son under tiden jag provade. Han brukar alltid vara så himla lätt att ha och göra med, jag har varit den som tittat beklämt på mammor med skrikande barn i affärer. Men idag fick jag känna hur det var att vara den mamman!

Det började så fort vi kom in i affären. Illtjut! Jag tog upp honom och då hängde han som en vissen tulpan mot min axel och gnydde. När jag lämnade honom till min vän så började han att illskrika, jag har aldrig förr hört honom skrika så. Jag hann få på mig en klänning, men jag kommer inte ens ihåg hur jag såg ut med den på för jag ville bara ur den igen och trösta honom.

Så, det var bara att åka hem igen :) Nästa gång får farmor ha honom hemma hos sig, så att jag kan koncentrera mig! Tur att det är lång tid kvar :)

Men vad gör värdparet? Det har jag nog aldrig varit med om!

Nu har jag beställt mina klänningar! En till vigseln och en till festen. Ihhh!

Jag lägger upp bilder på klänningarna i mitt galleri!

...nu är även galleriet synligt...

skruttgumma, det var ett tråkigt sätt att reagera på, förstår att du blev ledsen. Var din blivande med? Eller det var bara du där?