Ännu en tur med barnkarusellen

Telis, skicka gärna ett mejl till mig!

Host host....om det vankas tråddejt vill jag jättegärna vara med. Glöm inte bort mig!

Jag läser igenom de senaste dagarnas inlägg och de rör upp en massa känslor och tankar. Mest av allt tänker jag på varför jag fastnade för den här tråden i första taget; här finns en massa olika individer av olika bakgrund, erfarenheter och tankar. Vissa dagar är tonen oseriös, och glad, andra dagar är det allvarligt och tungt. Hur fånigt det än kan låta, så är tråden som livet självt.

Det känns ännu fånigare att komma in här som en inkräktare/smygis och kommentera bara då och då. Det blir även svårt att säga något alls när jag gör det så sällan. Men ni ska veta att jag tänker på er och saknar er, både att skratta och vara ledsen ihop med er.

Och så till mig själv då! Läget hos oss är under kontroll, eller så låtsas vi som det i alla fall. J har precis rakat bort sitt hår och förbereder sig för sin stora behandling som ska förhoppningsvis göra honom frisk för alltid. Det känns både läskigt och förhoppningsfullt på samma gång.

Jag pendlar i humöret (haha, vad är skillnaden mot i vanliga fall??), och det händer fortfarande att jag får riktiga knäppryck och grinar åt totalt oviktiga saker. Jag är fortfarande helt inställd på ivf när J blir friskförklarad, men jag måste erkänna att jag är tillbaka i mina gamla tankebanor när det gäller att skaffa barn. Jag hoppas att det finns någon kvar här när det är dags för oss igen...

Så...äh... tafatta kramar till er.

/A

Hej hej! Jag gör ett sånt konstigt inhopp här igen, men jag har några frågor och jag får inga svar från papperna jag har. Lappis och Frejis hoppas att ni orkar svara...

Det är inte aktuellt än för oss att göra ivf än på ett tag, men det skulle vara skönt att förbereda sig mentalt.

Eftersom jag har fattat i efterhand att jag har reagerat en del på p-piller (taskigt humör) undrar jag har det känns, både fysiskt och psykiskt när man går igenom hormonbehandlingen inför ivf.

I mina papper står det också att det finns två olika sätt. Det första är att man kör igång med nedregleringsspray i 5 veckor och med injektioner med Gonal-F under de sista två veckorna. Det andra sättet är att man under bara 2 veckor får injektioner med Gonal-F och den sista veckan injektioner med Cetrotide. Känner ni igen det? Och i så fall vilken metod har ni använt? Och hur MÅR man under dessa behandlingar?

Dessutom svammlade min barnmorska något om p-piller för att komma i rätt fas (??). Hjälp, allt det här är ju superförvirrande.

Förresten, jag misstänker att alla försäljare har återvänt från sina semestrar för det är hur många som helst som har ringt i dag...

Man kan alltid lita på er! Tack Lappis, Frejis och gosnosen!

Så det är de två olika behandlingarna som ni pratar om när ni nämner den "långa" och "korta". Nåja, vi får se vilken metod jag får använda. Jag räknar kallt med att läkarna kommer att svara på alla mina frågor, men de kan inte svara på hur man mår så som ni kan.

Hahaha, det kan vara bra att veta om jag ska hålla mig borta från människor under en månad, om jag ska sitta hemma i min ensamhet. Hormoner är läskiga saker!

Lappis, jag kommer inte slippa göra ivf. Om makens spermier inte var helt döda förut så är de det nu. Med all säkerhet! Insemination är ju ett alternativ, men det kan vara dumt att slösa på de friska nedfrusna, utan det är bättre att ta fram de stora kanonerna på en gång- ivf!

Tack för hjälpen!

Det är så skumt det här med hormonvärden, att det kan skilja så mycket mellan olika individer. Jag har ingen aning hur mina värden ser ut, det enda jag vet är egentligen att mina äggstockar ser normala ut vid vul (dvs massor med äggblåsor). Men vad betyder det egentligen? Det kan ju fortfarande vara en massa knas i alla fall.

De där äggen gör livet surt för mig i dag. Ena stunden är jag råkåt, andra så känns det som om ägget vill hoppa ut genom magen. Har dessutom "sniglat" i några dagar, så hade det varit dags för oss hade jag stängt in mig själv med maken i sovrummet i några dagar.

Heeej!

Jag har varit väldigt upptagen på sista tiden så jag har inte varit inne och läst på evigheter, men jag ser att BS har fyllt år så jag klämmer in med ett stort GRATTIS!! Och om jag inte har missförstått så har AM och Cicci plussat och det förtjänar också ett jätteGRATTIS!!!

Ni förstår, jag har varit myyycket upptagen med att titta på min nya kropp (har kommit upp till ett normalt BMI), och jag är vansinnigt nöjd med den, förutom min feta mage. Japp, jag är nog den enda människan i Sverige som är smal men har fettvalkar på magen (och ryggen). Plus ickeklädsamma celuliter! Min mamma fick titta på magen i all sin nakna och gropiga härlighet och kommenterade det med: "det var ju inte så snyggt, du måste göra något åt det". Pöh, varför kan jag aldrig vara nöjd?! Varför kan man inte punktförbränna??

Jag har också varit upptagen med att hitta på fantasiyrken som jag eventuellt kan tänka ägna mig åt i ett halvår tills min brukare kommer hem och jag har ett arbete igen. Funderar just nu på att lära mig att strippa och tjäna massor med pengar på det, men jag måste först lära mig att dansa, bli vig, och självklart fixa till en tvättbräda på magen!

Men mest har jag varit upptagen med J´s benmärgstransplantation. Det är nu genomförd, och efter tre veckor på sjukhus mår han riktigt bra. Han är infektionskänslig som tusan, får inte gå i affärer, äta viss mat, klappa för mycket på katten, renovera, skada slemhinnor (hm, bara vaniljsex alltså), och en massa andra restriktioner, men har lever! Och mår bra! Och är på ett bra humör! Det enda trista är att han inte har jobbat på ett år snart och jag avskyr att vara fattig! Om några veckor får vi säkert reda på om cancern har försvunnit eller ej. Jag hoppas det verkligen, för nu är jag sugen på att dra honom i skägget igen.

/A

Du ÄR sjukt företagsam Vickan!! Du råkar inte ha vägarna förbi här inom kort?