Ännu en tur med barnkarusellen

Nenne: jag har också sett många par som verkar ha det skitkasst men jag tror att många ggr så är det underliggande konflikter som bara accelerar pga barnen. Och visst är barnen _ytterligare_ en orsak många ggr - om man har olika åsikter om uppfostran mm så kan ju grälen bli ännu fler. Att få barn är många ggr skitjobbigt men har man ett starkt förhållande så klarar man det; har man ett förhållande som knakar redan innan så blir det nog inte lätt...
Ngt som jag märkt är väldigt viktigt mitt i sömnbristen och det andra (vi är ju inte i det stadiet längre men jag kommer ihåg hur det var) är att man inte glömmer omtänksamheten mot varandra. Tex när jag var halvdöd i amningskoma så övertalade min man mig att han skulle ta några matningar på natten. Jag invände att han ju skulle jobba. Men då sa han att han inte hade ngn nytta av en fru som var halvdöd... (han sa det på ett gulligare sätt men kontentan var det)

Usch Vickan vad otroligt tråkigt!

Sweet: intressant för där tänker vi olika. Jag håller med dig om att man inte ska döma folk efter sig själv och hur man själv tänker (ett fel jag tyvärr ofta gör). Men jag skulle ha hållit fast vid min man även om det tex hade visat sig att hans spermier var värdelösa. Jag kan inte tänka mig att skaffa barn med någon annan. Visst skulle det varit en stor sorg om han tex inte hade velat adoptera, dvs vi skulle ha förblivit barnlösa. Men jag skulle ändå inte ha kunnat lämna honom för om jag fortfarande älskade honom, hur skulle jag då lyckas hitta någon annan att vilja skaffa barn med?

En annan fråga jag har tänkt på pga att min svärfar sitter i rullstol pga MS. MS kan ju vara ärftligt (de vet inte riktigt), och då har jag funderat på hur jag skulle reagera om min man fick MS och hamnade i rullstol. Men jag kom fram till att jag skulle ha hållit fast vid honom, även om det innebar en massa uppoffringar. En del skulle även lämna sin partner i det läget. Jag vet inte, men i det läget får man kanske någonstans acceptera att livet inte alltid blir som man har tänkt och planerat. Jag kan bara se mitt liv som en tom öken utan honom, så det finns liksom inget annat alternativ.

Cicci: du har inte vägarna förbi Götet någon gång snart? Skulle vara kul att ta en fika el middag el likn. Gästrum finns oxå vettu. Får bli på helgen bara för jag jobbar ju (nu har jag semester nästa vecka men sen).

Det är ju det som är lite lurigt här inne att vad man än skriver (nästan) så kan det såra ngn annan. Jag vet ju hur jag har känt (men jag har kommit över det tack och lov) när folk har haft mjölk så det sprutat och amningen har funkat super. Vi är ju så många och då blir det ofelbart så att folk är i olika livssituation och alla har väl problem med ngt någon gång.

Så om jag skriver det här hoppas jag att jag inte trampar ngn på tårna Moa har ett par ggr sovit 19-07 i ett sträck!!! Imorse sov hon tom till 07.15 fast väckarklockan ringde en halvtimme tidigare, vilket ofelbart brukar få henne att vakna. Vi är så otroligt tacksamma för att hon sover till allt mellan 06-07 eftersom vi hade problem med att hon vaknade 05. Nu är 07 sovmorgon för oss - haha! Jag som är en erkänd sjusovare och gärna sov till kl 11 förr. Men det var när jag var ung och vacker. Nu är man ju mest "och"

Cicci: det kom nog inte riktigt fram i mitt inlägg men jag menade att du kan kvista förbi goa Götet och bli lite omhändertagen. Det verkar du behöva! Kramar!

Vickan: så nu är det konstaterat att det var MF? Jag tycker du ska in till BM och kolla av att "allt" kommit ut. Jag vet om en tjej som fick MF och inte blev undersökt och 1-2 v senare började hon störtblöda för allt hade inte kommit ut med MF:et. Det kunde slutat illa, hon fick åka ambulans till sjukan. Otäckt. Självklart vill man inte ha ett MF även om man knappt vant sig vid att bli gravid och man blev det väl snabbt mot vad man önskade. Kram!

En kompis jobbarkompis har fått 2 MF i typ 9:e veckan. Var det inte ngn här som fick äta hormoner mot sådant (Sept?). Vilket hormon var det? Progesteron?

Nenne: jag tror att det är just det som är kruxet; det är nog väldigt sällan som båda parter är exakt lika fokuserade. I vårt fall tex så började vi med att sexa utan skydd helt utan att vi ens hade koll på om och när jag hade ÄL. Herregud, jag var helt okunnig på den tiden (detta var precis efter vårt bröllop aug 2006 när jag började hänga i den här tråden). Jag vet att första ggn vi hade haft sex utan skydd så tänkte jag att "nu kanske jag är gravid" - detta var några dagar efter att jag haft mens. HA!
Sedan gick det ett par månader så köpte jag ÄL-stickor bara för att kolla att jag verkligen hade ÄL. Maken tyckte nog i hemlighet att jag var fånig och för fokuserad men snäll som han är sa han inget rent ut. En gång kommenterade jag att han inte borde ha stolsvärmen på i bilen och då blev han lite irriterad och tyckte inte att vi skulle låta hela vårt liv bli styrt av detta. Så då fick jag backa lite Sedan kom det en gång (tror det var 4:e) när jag hade en massa symptom och trodde det hade tagit men jag testade minus och fick mens och då blev jag otroligt ledsen. Han var fortfarande rätt cool och tyckte att "jaja, vi försöker ett år till och kan vi inte få egna så adopterar vi". Så sammantaget så var jag - som vanligt - fokuserad till 150% (när jag väl bestämt mig så kör jag så det ryker) medan han inte hetsade upp sig särskilt mkt. Jag vet inte hur det hade blivit om vi hade fortsatt och det aldrig hade blivit ngt. Jag kan nog tyvärr se att jag förmodligen hade blivit rätt deppig och inte särskilt rolig att leva med. Och han hade nog inte gillat att pippa på kommande ("nu är det ÄL!"). Så vete fan om inte vårt förhållande faktiskt skulle ha lidit av det, mest pga mig antagligen.

Hälsning från soliga Korsika. Här är härligt med 30 gr i skuggan och mkt bad i barnpoolen. God mat! Igår lamm (mört som bara den) med underbar sås och vit-choklad-pannacotta till efterrätt, idag blir det tydligen majskyckling och rabarber/hallonkompott med kanderade valnötter. Mums! Nu ska vi ut på promenad, ha det gött tjejer!

Supertrist med BOM Nenne!

Jag har just gjort det du irriterar dig på (och jag med!), kolla tråden, logga in, leta upp tråden igen. Störande!

Kul med lite inredningsdiskussion. Vad är det för Stockholmsgrej ni kör med - inbyggt badkar. Vad är finessen med det? Är det extra snyggt eller? Och när jag ändå är igång - vad är grejen med elementskydd?! Är det inte väldigt ineffektivt för att värma upp lägenheten? Jag tycker inte ens det är snyggt... El, jag har inte sett några snygga än.

Ägnade en del av min Moa-fria morgon åt att läsa ikapp (hade svår datorabstinens och hotellet erbjuder fri internetaccess - najs).

Cicci: har förstått att det emellanåt är tungt med din man men som du skriver, vi har alla våra problem. Men du ska inte känna att du inte ska gnälla för att ngn annan alltid har det värre. Va fasen, ibland måste man bara ösa ur sig! Kul om du kommer ner till Götet! Säg bara till innan så att vi inte är uppbokade. Kram!

Nä nu kom maken, och jag som hade tänkt skriva mer. Vi hörs en annan gång. Tjing!

Hej på er! Har inte läst sedan mitt senaste inlägg, har för mkt på jobbet
Men såg att Nenne fått brunt kladd, låter hoppfullt. Hade ju jag också innan pluss... Men bara för att man börjar hoppas nu får man väl sig en däng av tanten...

Snabb update på Moa-fronten: tror jag ska börja kalla henne Modiga Moa istället för goa (fast hon är ju faktiskt väldigt go nu!). Hon var väldigt hemtam i barnpoolen och jagade de andra barnen fullt jollrande Hon har börjat säga "nam nam nam" när hon är hungrig, "vatte/atte" när hon är törstig och "bada" säger hon också. Och så tog hon sina första steg på Korsika! Klart inspirerad av de andra barnen började hon balansera själv och samma dag tog hon 2-3 steg, överlycklig.

Igår hälsade vi på Piggelin m familj och de två småtjejerna hade väldigt roligt med varandra. Ibland hörde vi inte vad vi sa för allt joller

Imorgon har jag kurs, så hinner jag inte in ikväll får jag återkomma senare i veckan.

Håller alla tummar och tår för din BIM om 178 dagar Nenne!

kikar in jättesnabbt innan jag ska hålla kurs - jag vaknade med halsont! Typiskt. Ska ju prata hela dagen. Har dopat mig med Ibumetin så får hoppas att rösten håller.

Idag fyller Moa 1 år!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vi sjöng för henne och hon fick en present nu på morgonen (men var mest intresserad av snöret såklart ). Resten av presenterna får hon på lördag när det blir kalas. Det känns ganska speciellt att vår lilla tjej har blivit ett år redan! Återkommande tänkte jag igår att "för ett år sedan vid denna tiden hade jag ganska ont" osv...

Vinkar till Pirr!!! Hade varit roligt att få träffa din lilla tjej...

Nenne: det var väl det jag visste, så fort man börjar hoppas så kommer hon. Jävla pisstant. Förstår dig mkt väl ang festen; risken är ju överhängade att det blir bara barn-diskussioner Min strategi skulle nog vara att gå dit en stund, kanske gå hem tidigare om det blir för outhärdligt. Då har du varit där och visat dig (blir inte bortglömd) men du slipper uthärda för mkt grav/barnprat.

BS: hoppas att det löser sig med Iris sömn och ledsenhet!

Min kurs gick väl sådär (inga större fel men inte perfekt heller), känner mig ringrostig. Förberedde ju genom att gå igenom övningar etc (det är en programmeringskurs så inte helt lätt) före semestern. Igår hann jag bara igenom materialet en gång till, inte övn en gång till. Och jag kände att jag knappt kom ihåg dem - det var ju typ för 7v sedan... Men va fan, det är bara att bryta ihop och gå vidare Nästa vecka är det kurs igen... Jag kanske kan bidra med lite jobbsnack nu då som omväxling (inte för att jag inbillar mig att ngn här är det minsta intresserad av mitt jobb haha)

Ursäkta att jag inte kommenterar så mkt, känns som att jag nästan bara hinner läsa och inte ens det, har fortfarande inte hunnit igenom helgens aktiviteter. Ni skrev ju så mkt idag...

Stor kram till alla kämpande plusjagare!!!