Fråga prästerna 5

Tja - jag vet inte vad som skulle vara bäst...
Det är helt klart ett problem med alla par som prelbokar vigseltider och sen inte ska ha dem.

Jo, det låter väldigt snävt. Antar att vi pratar om en kyrka med extremt högt tryck på sina vigseltider.

Hm. Fast även på en plats med många fina kyrkor kan någon av dessa av någon anledning vara mest populär. Jag jobbade i Uppsala förut, och där fanns massor av vackra kyrkor, men ändå var det ett närmast löjligt hårt tryck på Gamla Uppsala Kyrka och Helga Trefalidhet inne i centrum, med följden att där var det en vigsel i timmen under sommarmånaderna, medan andra, minst lika fina kyrkor kanske hade en vigsel per lördag.

Nej, jag har ingen förklaring till varför det är som det är just i Din församling, och jag kan bara beklaga er. Enda rådet om ni blir stressade av att inte kunna boka NU är att vända er till en annan församling.

Ok, men då är väl allt löst?

Jo, jag såg det. Men jag försökte svara på Din fråga om hur församlingen tänker... eller rättare sagt hur församlingar KAN tänka i de fall man inte är så pigga på att lägga in bokningar alltför långt i förväg. (Nu tycker jag verkligen inte ett halvår i förväg är "alltför lånngt i förväg", men som princip).

Jag har gjort sådana förnyelse-gudstjänster. Och då har jag krafsat i hop ett ritual alldeles själv...

Det har varit någon psalm, någon Bibeltext (som något barn till paret läst), en fråga där jag frågar resp part om de vill stå kvar i det förbund de ingick med den andre då och då - de svarar JA och sen faller de på knä och jag ber för dem (en fri bön), vi ber tillsammans Vår Fader och efter välsignelsen och kanske en psalm till är det slut och då dricker man champagne och äter jordgubbar. Till exempel.

Vitt guld skrev 2008-10-17 12:09:16 följande:

Mannen och kvinnan svara bara "ja" som svar på prästen fråga om de vill ha varandra.

Däremot själva _löftena_ måste han säga med egen mun. Men det finns en äldre variant där prästen säger före mening för mening och han bara säger efter, och det brukar fungera även för blyga.

Det han - och Du - ska säga (rad för rad, efter prästen) är i så fall

Jag, NN, tar dig, NN,
nu till min hustru
att dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills döden skiljer oss åt.

Alla präster är inte jättefena på tyska, men hela vigselordningen finns i översatt till engelska, tyska, franska, spanska och finska så man kan göra delar av eller en hel vigsel på ett annat språk.

Era förslag att familjen själv kan läsa delar av vigseln på tyska borde fungera utmärkt.

Det är inte så ovanligt med flerspråkiga vigslar, och det borde inte vara något problem även om just er vigselpräst inte själv pratar tyska så bra.

Ja. Hela den svenskkyrkliga vigseln finns översatt till engelska, och de flesta präster är så pass bra på engelska att det inte brukar vara något problem. Man kan också göra vigseln på båda språken så att en del stycken läses på svenska och en del på engelska.

Viktigt för er att veta att det är just den svenskkyrkliga vigseln som översatts, så frågorna och löftena är inte precis de som era amerikanska gäster känner igen.

Tex säger man inte "I do" utan "yes" som svar på frågan om man vill ha varandra, för det är så det blir när man översätter den svenska vigselordningen.

Nej - visst är det vanligt att både män och kvinnor gråter lite grand just vid löftena och ringväxlingen, men det är sällan något problem. Man har några näsdukar i brudgummens ficka eller i tärnans väska och så står man ju vända mot altaret så det är ingen utom prästen som ser tårarna. Och vi tar verkligen inte illa upp - tvärtom!