Nu har jag gjort det igen,Tråd nr 10!!!

Vet inte riktigt vad dem ska göra där idag. Prata med läkarn och "hämta" honom.

Vi ska ha en begravning senare. Vi har inte bestämt datum men då ska alla vara med, inklusive grabben.

Förresten, jag var hos tandhygenist idag. Har allvarlig tandköttsinflammation, "Begynning till tandlossning". Efter mkt aj oj ont gick notan på 750kr. *aaaooouucchh*

Nu ska jag käka glass och sörja mina pengar.

Muffins vad tråkigt att höra. Sånt där är alltid jättejobbigt, men tyvärr går det inte att skydda sig från det helt - man får lära sig att hantera döden i livet också. Kram! Men att gå och se efteråt kan kännas bra, som ett avsked - även om det är jobbigt just då så är min erfarenhet att det känns bra efteråt. Samma med begravning, manbehöver ceremonien kring avskedet på nåt sätt - men hugaligen vad jobbigt det är när man är mitt i det.

muffinstönt
ajajja, tandläkarn är inte att leka med!

I tisdags var för att familjen som ville se honom. De har inte fått se sedan han åkte in med ambulans, fyra dagar sen. Denna fredag som kommer ska vi ha en ceremoni, vi får ta adjö och sen ska dem sätta ner honom i kistan. På tisdag nästa vecka ska han läggas ner i jorden. Hänger ni med?

Ofta har man ceremoni där man får ta adjö och sen jordsättas direkt. Nu har vi delat in det i två dagar. Vi är buddister som är superskrockfulla. Allt ska ke vid en speciell dag och klockslag för ge bäst feng shui, för den som ligger där och för dem efterlevande.

Som sagt, ceremonier i livet ska inte underskattas - hur man än utformar dem. Men det behöver jag väl knappast påpeka på ett forum som BT?

Anne -

muffins - men det är ju vid såna här tillfällen som det känns skönt m att man har sin tro och sina ceremonier, plötsligt finner man en mening i varför de är utformade som de är (om man nu tror eller har vänner/familj som tror på det).

Nu ska jag snart iväg på parlamentet inspelnign

Nu har vi varit på Sahlgrenskas andaktsrum och haft ceremoni där. Det var väldigt känslofyllt. Jag stod och bad hela tiden. Trodde jag skulle gråta hela tiden. Grabben var också gråtfärdig.

Vi tror att så länge kroppen inte begravs eller får en kista där den kan vila får själen inte heller nån ro. Jag känner mig lättad på ngt sätt. Att se honom få en viloplats och inte "irra" omkring.

Undrar om det funkar att skriva.

Muffins, jag tror det där är en väldigt vanlig och djupt mänsklig känsla - det är viktigt att se folk man bryr sig om få ro, även efter döde. *kramar om*

Muffins - cermonier är viktiga!!! *kramar om*

Själv - var jag på aslattjo after work igår och nu är jag ensam hemma. Har rockat loss till gamla tokiga låtar och ska snart skärpa mig och bli duktig - dvs göra en renoveringsinsats.... Ute är det snö och strålande sol!!! Ljuvligt!