Jag har sett här inne att åsikten går isär om man ska bjuda barn på bröllopet eller ej. Av rent ekonomiska, och kanske egoistiska, skäl har vi iaf bestämt att vi INTE ska bjuda barn på festen. Vi har svårt nog att hålla nere gästanatalet som det är! Däremot så är de ju hjärtligt välkomna att vara med i kyrkan! Är det någon som kan hjälpa mig med hur man kan formulera detta i en inbjudan??
Väldigt tacksam för alla tips och ideér!
Kram på er alla!
glömde skriva att vi kommer att säga till dem som har ammande barn att de självklart är undantagna. Nu har vi nog bara max ett sånt fall, så det är nog lugnt...
Jag vet att det jag har sett ett exempel här på BT om att man kan skriva att ...
Barn är välkomna till kyrkan/vigseln men kvällen vill vi fira tillsammans med våra vuxna vänner. Ammande barn är givetvis välkomna även under kvällen.
Då borde det väl inte vara nått problem, eller?
Men vem som helst, jag menar ju förstås någon familj man har kontakt med på dagis som man kan umgås med lite en period innan de ska vara barnvakt så barnet hinner känna sig trygg hos dem.
Har dina vänner inga vänner, inga bekanta på dagis, inga grannar osv? Du behöver förstås inte redogöra för deras liv men jag menar ändå att det nog borde kunna gå för de allra flesta om man verkligen vill och är beredd att titta lite bredare. Men om man sen inte vill göra det är ju det en annan sak men då ska man inte säga att det inte går.
Kanske man vill inte barn i kyrkan heller.......
Nej, de har inga som de kan lämna hos..
Inte så lätt när man inte har syskon och föräldrarna är sjuka..
Höstbrud-07 skrev 2008-11-24 19:57:24 följande:
Har ungarna inga vänner alls överhuvudtaget? Håller med höstbrud att det finns många olika möjligheter att hitta barnvakt OM man verkligen vill. Om man inte vill, näääää då är det en helt annan historia. Då får man faktiskt tacka nej och stanna hemma med sina ungar (som förmodligen är hopväxta med föräldrarna på något sätt).
Barnet är 1 år, så då har man liksom inga vänner direkt, sen kan man inte kräva att kompisar ska ta hand om ens barn heller..
Vi kommer i alla fall göra undantag, för vi vet att de inte kan fixa barnvakt..
Alltså, jag ser det såhär, allt går att lösa bara man är ute i god tid.
Vi kommer att ha barnfritt och jag vet att det har skapat ett "jätteproblem" för sambons bror och hans sambo som har två vildar. Dom vill verkligen inte lämna bort barnen till någon annan än barnens farmor (min svärmor) eller till oss. Mamman till barnen gjorde detta mycket klart för oss, men jag anser att dom har lång tid på sig att lösa "problemet". Och vi kommer inte att vika oss.
Men jag antar att vi inte har sett slutet än...
Tror att man ser lite olika på det där med att ha barnvakt, och hur lätt/svårt det är om man har barn eller om man inte har det.
Vi vill ha barnfritt (undantag 2 nästan nyfödda där vi hoppas att föräldrarna ändå prioriterar att komma eftersom de är nära vänner).
Men vi vet av egen erfarenhet att det inte bara är att skaffa barnvakt hur som helst till små barn. Precis som tidigare skrivits är det oftast mor/farföräldrar, syskon som man känner sig säker med. Alla har det inte så väl förspänt, faktiskt. Tex om man bor långt från familjen.
Visst uppskattar jag oerhört att få festa utan barn en kväll. Samtidigt kan jag ju inte koppla av själv om man misstänker att barnen gråter sig till sömns.
Tänk om alla kunde ha respekt för varandras åsikter istället för att blint fortsätta hävda att de har rätt?
Vem sa någonting om att 'kräva' att ens vänner passar ungen?
Har de ens frågat om vännerna kunde/ville passa barnet en kväll?
