Lös biljett till barnkarusellen!

Ååååååååhhhhhhhhh, vad jag hade velat vara med på er brunch - VÅFFLOR (det var mest dem jag ville åt haha! sa räven... )

Piggis: ja det var en jättetrevlig "fika", el träff kanske man kan kalla det när vi jagade respektive barn uppför och nerför trapporna Själva fikan var ju snabbt överstökad... Det var lite skillnad för ett halvår sedan du! Jag tänkte ju inte heller på din reservstol, är lika tankspridd själv.

Vickan: tycker som om AMs medod låter bra för din del - synd att du har sån bra koll på din cykel bara (så du kan hålla dig undan)

AM: du som har eget företag och måste köpa dina egna tårtor - tänker på den där reklamen (är det SEB?) där en kille sitter och löneförhandlar med sig själv. Fnissar varje gång...

Jag har läst ikapp men jag kommer inte ihåg mkt... att kommentera alltså!

Kom hem SENT i fredags (typ kl 01), givetvis försenad igen! Som sagt, kan man få komma fram i tid ngn gång nu för tiden??? Men jag är glad att jag kom hem, var livrädd att de skulle ställa in flyget så jag skulle bli kvar i Frankfurt tills på lördagen.

Det där programmet om ALS lät intressant - jag gillar dokumentärer och ett sådant kan jag absolut tänka mig att följa. Kanske för att jag som tur är inte känner ngn som är drabbad. Var det ngn som såg programmet ikväll om barnuppfostran och Super-Nanny-metoderna som är på modet? Intressant men jag tyckte att reportern som gjort reportaget var väl subjektiv (emot Super-Nanny-metoder såsom time-out mm). Men vad han var för förstod jag inte riktigt, dvs han presenterade inga alternativ till hur man reagerar på en 3-åring som trotsar. Visst samtal är bra men man kan ju inte tro att man kan SAMTALA en 2-3-åring till rätta?! Eller?

Vad gav ni era män för farsdagspresenter då?! Jag tänkte inte på att köpa ngt igår så maken fick en "behandling" istället - tydligen hamnade den på topp-10-listan Och han har lagad så supergod mat idag: till lunch pasta med krämig svampsås och kyckling och till middag hemlagade köttbullar med sås (med lingon i) och potatismos. Moa kommer nog att minnas "pappas köttbullar" när hon blir äldre

Äsch, jag stavar som en kratta idag...

Förresten så läser jag "Låt den rätte komma in" - skitbra!

Piggis: ser ut som om barnen är för tidigt födda eller? Nu är jag antagligen väldigt dum men jag fattar inte - vaddå elektrikerflickor??? Ja som sagt, folk hanterar sorg på olika sätt, definitivt!

Ang brunchen så får ni väl helt enkelt träffas oftare - det har väl varit lite tunt på den fronten ett tag??

Cicci: stackars Victor!!! Ja håller med dig - det är skitcoolt att man verkligen håller kontakten fortfarande, det har liksom inte dött ut. (Tex Vänner och jag håller kontakten fortfarande fast hon flyttat, kul!)

Jag tänkte försöka hänga lite mer här i veckan, är trött på att jobba häcken ur mig, vi får se hur det går...

koko: kul att du trivs på jobbet - jag känner igen mig. Jag hade heller ingen abstinens att tala om. Och maken kommenterar hur mkt energi jag har med Moa när jag kommer hem om kvällarna (som han inte har).

Ore: kul att vi (Lappis) lyckades locka ut dig i ljuset och att du har börjat hänga här mer regelbundet!

Lycka till med intervjun Oms!

JAg är lack på min chef just nu. Har precis varit (som ni vet) på huvudkontoret och haft ett årligt avrapporteringsmöte. Alla regionerna samlas och rapporterar av det som hänt under året och även enas om strategier mm för framtiden. Tror ni min chef ens har frågat ngt om mötet??? Det känns som om han är totalt ointresserad av vad jag håller på med. Jag är ju bara produktchef för den största produktlinjen vi har... (och ansv för 42% av totala kakan).

Så jag är i valet och kvalet om jag ska ranta in till honom och berätta en massa på mitt initiativ. Men det känns inte som att han vill avsätta tid till det. Det positiva (vilket jag verkligen _försöker_ koncentrera mig på) är att jag får rå mig själv utan inblandning från honom. Det negativa att jag inte har ngn att bolla med, och bara känslan av att han inte bryr sig.

Råd ngn???

Jag skulle inte heller fått plats på en sida ang CV. JAg brukar också dela in i med rubriker - på det sättet kan de "scrolla" och läsa mer noggrannt på det som är relevant (tex vilka programmeringsmiljöer jag har jobbat med).

Telis: vilket bra råd! Tack!

Jag fattar inte folk som skickar ut ansökningar med stavfel etc - det finns ju hjälp i tex stavningskontrollen i Word!

Jag köpte förresten en sorts choklad på flygplatsen i Stuttgart som både jag och maken blev helt sålda på! Har googlat men inte hittat ngn ÅF i Sverige (Vickan du kanske kan hitta du som är mesta googledetektiven här?). www.bonardo.ch/product-range/chocolat-frey/chocolat-frey-products/swiss_mini_gold/chocobloc_100_g/
Aaaahhhh, såååå gott!

Metallbricka - tror inte Moa fått ngn...?

Blev det ngn god tårta AM?

Vi ska hälsa på Moas kusin (2v gammal) i helgen, ska bli kul. Speciellt som det inte är min bebis utan jag kan lämna tillbaka den om den börjar skrika

Jag (och även maken) är såå osugna på bebis så jag börjar undra om Moa verkligen kommer att få ngt syskon. Den här åldern de är i nu är ju så himla rolig - bara man kunde snabbspola dit! Som maken sa; nu verkar det mesta fysiskt ha utvecklats så nu händer det mer när det gäller förståndet och det mentala. Moa förstår så mkt mer nu än för bara några månader sedan. "Gå och hämta dockan" el "Spring bort till pappa", "Nu ska vi gå ut" etc.

Just nu känns det som att skulle vi (försöka, jag räknar inte med att det blir ngt med tanke på min ålder) skaffa en till så vore det bara för Moas skull, för att hon ska få ett syskon. Och det känns inte som rätt skäl...

Men det är ju jättemånga som skaffar nr 2 ganska fort (nr 2 föds när nr 1 är typ 2 år el yngre tom), är "alla andra" verkligen sugna på en till el resonerar de som att det är praktiskt att barnen är jämna i ålder etc? *nyfiken*

Lappis: blir det ett så är det väldigt mkt glädje - det räcker gott och väl! Och jag är uppvuxen som "ensambarn" (dock med många kusiner i samma ålder så vi hade mkt kontakt) och jag har inte mått särskilt illa av det. Klart att jag gärna hade velat haft syskon men nu blev det ju inte så och det går bra det med.

AM: vi har resonerat en del och som det känns just nu så väntar vi (hela tiden med risk att det inte blir ngt när/om vi till slut vill). Som du säger så är det första året jobbigt och jag är så glad att vara över på "andra sidan". Det är ju inte bara första året heller, det är ju graviditeten med. Jag är INTE sugen på att kroppen ska bli kapad av en graviditet igen, gå upp igen nu när jag gått ner, inte kunna träna (vilket jag mår bra av) pga foglossning. Och jag är INTE sugen på förlossning, amningstrubbel och brottsligt lite sömn... Så visst, jag förstår vad du säger men det känns ändå så fel att gå in i en ny graviditet när man tänker så här. Så var det ju inte alls första ggn, då kände jag precis som Nenne uttryckte här för ett tag sedan. Man såg fram emot att klappa magen och hade stenkoll på vilken vecka/dag man var i, läste om fostrets utveckling varje vecka, all förväntan och glädje. Det känns bara fel att vara så praktisk...
Men jag köper all argumentation om att syskonen kommer att ha glädje av varandra, att det avlastar oss på sikt mm. Svårt dilemma...