OT - livrädd efter att ha läst "Familjeliv"

Ja, ta det med en nypa salt..

och du.. jag flyttade ner hit för 4 år sedan och kände knappt nån.. så blev jag gravid och hittade FL... de tjejerna jag träffade där i tråden på internet är 8 av mina bästa vänner nu!
Hur kul som helst att ha tjejer som varit med en från början, sen vecka 18 i graviditeten! hur ball som helst tycker jag!
så det finns vettigt folk där på FL med

Vår dotter har haft kolik och varit hyperaktiv de senaste månaderna, men förhållandet går bra ändå. Fast jag kör det i omvänd ordning, barn först bröllop sen Senast igår lagade killen mat åt mig och mina kompisar medans vi tittade på film, sen matade, tvättade och la han dottern och diskade efteråt

Det är jobbigt med småbarn, de är krävande små liv och man blir trött. Trötta människor blir gnälliga och grälsjuka, helt naturligt. Men jag tror inte en man som varit en snäll och trogen man blir ett as för det kommer en bebis in i bilden.
Dessa män var nog rötägg från början. Det finns nog en del som skaffar barn för att rädda förhållandet med såna män.

Visst ska man lyssna på de med erfarenhet men också inse att det finns många, ska vi säga speciella människor därute.
Skapa din egen uppfattning! Skapa ditt eget sätt i ditt förhållande och med din blivande familj. Bestäm dig för hur du vill ha det. Då kommer det bli bra.
Kram!

Gav upp FL då jag blev phoppad av en 18-årig morsa som tyckte jag var en konservativ gubbe för att jag tyckte att designade juicy-overallkopior med texten "sweet baby" på rumpan och hål i öronen var lämpligt för en ettåring ...

Med risk för att upprepa vad som redan sagts då jag inte följt denna tråd så finns det både för och nackdelar med familjeliv, jag registrerade mig där när jag var gravid (min dotter är nu 5 mån) och var hela graviditeten livrädd för precis allt. Det är först nu efteråt som jag har användning för den sidan och då som en "sökmotor" när jag behöver jämföra eller veta specifika saker. Så mitt tips är att sålla i vad som skrivs, fruktansvärt många där inne som kanske inte är riktigt mogna för det steget dom tagit. Kan bara säga det att jag och min m2b är väldigt lyckliga småbarnsföräldrar och inte skulle han varken ha telefonsex med NÅGON eller slå på NÅGOT. Så a det lugnt och lycka till med utökandet av familjen

Du menade "inte var lämplig" väl?

Jag är på FL nästan varje dag, men mest i "min" tråd för oss "lite äldre" mammor. Där är en varm & go stämning där både nytillkomna och de gamla i gården är lika välkomna. Flera av oss har träffats irl också. Har även fått svar på frågor och haft bra diskussioner i många andra trådar. Så det är bara att ignorera vissa negativa trådar...

jo, precis :D

Vi har småbarn, kommer få fler barn och är gifta. Ingen av oss är otrogen...
Visst funderar jag på om jag är jättenaiv som litar till 120% på sin man, men nej det gör jag verkligen. Tvekar inte en sekund på att han är mig trogen. Jag känner ju honnom
Fast det beror inte på någon internet site utan på mitt arbete där det arbetar 99% män i olika åldrar och man undrar hur de är funtade i skallen. Mycket otrohet och underlig kvinnosyn, främst bland de yngre varianterna.

Ibland tänker jag att jag har "tur" som hittat en man med så hög moral och bra kvinnosyn som jag har. *Skickar upp en tacksam tanke...*
Min fd var nästintill motsatsen.
Det är vi som föräldrar som måste ge våra barn (inte minst sönerna) ett sunt synsätt. Empati inte minst...

Tack för alla svar! Känns skönt att höra att även de som hänger på FL tycker att vissa där inne är lite extrema

Sen ska man ha i åtanke att FL har ett väldigt brett medlemsspektra - allt från den 18 åriga morsan som byter killar stup i kvarten till 52-åriga Kalle som behöver få ventilera funderingar över sin tonåring. Dessutom tror jag det är massor med människor som har problem, med eller utan barn. Visst är det tufft att ha småbarn, men att det skulle få "alla" att vara otrogna tror jag inte en sekund på.

Visst har man läst en hel del hemska saker på Familjeliv! Riktigt ruggiga sådana ibland.
Jag känner mig ovanligt lyckligt lottad som tillbringat över 30 år med min älskade man. Vi träffades redan under skoltiden och har gått igenom en hel del tillsammans. Vi väntade "ganska länge", tyckte alla, innan vi äntligen bildade familj. Fördelen var såklart att vi kände varandra väl, var trygga med oss själva och hade ett gemensamt mål. Vi värdesätter varandra och vår familj väldigt mycket, träffar trevliga vänner och har allmänt kul tillsammans.
Låter väl som värsta trista moraltanten, men tyvärr verkar många skaffa barn (för) snabbt och upptäcker sämre sidor hos sin partner och det blir drama och elände. Man tror ju alltid varandra om väl, men som sagt händer det mycket hemska saker och man undrar ju ibland hur folk är funtade...

Exemplen du tar upp later som att de handlar om valdigt unga, extremt omogna killar. Visst far man rakna med ovantade pafrestningar nar man far barn, men forhoppningsvis kanner du din kille/man sapass bra att du kan vara saker pa att han inte kommer att behandla dig illa!! For mig later det som en totalt frammande varld, och forhoppningsvis for dig ocksa. Lycka till med era spannnande framtidsplaner!

Det är väl ingen som skriver direkt hur underbart allt är, då är man ju nöjd och glad och behöver inte "lätta sitt hjärta"
Man har väl större behov av att skriva av sig när allt är skit... Sen så kan man tänka på att det är en ensidig bild som man får, det e ju mest kvinnor som skriver och man får ju inte höra andra sidan av myntet.. kanske är dem inte alls så elaka och kalla som det verkar, kanske har dem blivit bortstötta och fruarna har varit otrogna innan.. och det finns inlägg som handlar om elaka kvinnor också som e otrogna och skiter i man och barn.

Sen e väl inget en dans på rosor, jag fullkomligt hatar min egen familj ibland när vi bråkat, men jag e säkert lika pain in the ass som dem är ibland och vi älskar varandra ovillkorligen.
Samma sak med min M2B, jag räknar med att vilja strypa honom ibland.. och konstigt vore väl annars när vi spenderar så mkt tid ihop. Han vill nog stypa mig ibland med all rätt

Men han är underbar, diskar och städar mer än mig (jag försöker göra 50%) har ett bra jobb, är underbar mot hundarna är inte kontrollerande på något sätt osv, jag kan inte tänka ut något sätt som han skulle kunna vara bättre på och jag gör mitt bästa för att vara lika bra mot honom som han mot mig även om det e svårt för det e mkt att leva upp till