Barnkarusellen snurrar vidare

Nenne: håller tummarna för att simmarna hittar rätt den här gången!

muggles: Stor kram!

BS: Kram till dig, hoppas att du och din kropp är på samma sida snart, och att kilona börjar försvinna. Man behöver ju en litet positiva vibbar för att orka kämpa...

Lappis: Hoppas att även blodprovet visar sänkt hcg så att du snart är av med x-besvären...

En kram till Cicci också, tror du behöver en...

Väldigt skojigt att läsa ikapp gårdagskvällen, litet härligt småflummigt sådär

Vibrationsträning har jag bara sett på tv. Det kan nog vara bra och effektivt om man har problem med andra typer av rörelse. Precis som simning och vattengympa väl är skonsammare mot kroppen.

Vad gäller ny mat och nya vanor så sitter i alla fall hos mig, det mesta i huvudet. Kroppen är rätt nöjd med mitt förmiddagsägg, och vanligen är jag mätt efter maten. Men huvudet vill i alla fall äta choklad, smörgås, efterrätt, kakor.

Sen är det ju så lätt att tänka att magen ju fortfarande är kass i alla fall - så vad gör det att jag äter kakor idag med. Bättre blir jag ju förstås inte förrän jag låtit bli allt som irriterar en längre stund. Men hur skoj är det att vänta...och hoppas att det som uteslutits är det som orsakar problemen.

Någon som har en terapi för hjärnspöken och gamla ovanor?

Muggles - beklagar sorgen. Stor tröstkram!
Jag är inte heller en person som gråter så att jag förstår dig helt. Det jobbiga med tårar och känslor är att de kommer när man minst anar och då får man snällt släppa sitt kontrollbehov

EA - stor kram till dig med, du verkar ha varit med om många förluster.

Lappis - hoppas på blodsvar idag.

Jag tycker inte alls om det kalla snöiga vädret längre eftersom jag nu väntar på våren. Den som väntar... men man kan ju alltid köpa massor med tulpaner.

Nenne - hoppas att det fungerar den här gången.

När det gäller skakningar på en platta låter det faktiskt jobbigare än att gå på vanligt gym fast det beror ju på vad man gillar. Kan tänka mig att det kanske är mer skonsam träning för kroppen i början av viktnedgången.

På tal om träning så håller jag på att förvandlas till en soffpotatis, men det ska nog bli SATS igen så fort förkylningen går över.

Liten - har du ingen avstängsningsknapp för huvudet då?

Mina ovanor: chips som jag bara älskar och har ätit det varenda kväll de senaste dagarna. Försöker lura mig själv med att hälla upp chipsen i en liten skål och så tar jag inte om (fungerar så där Nu är påsen iaf slut och maken har gömt resten så jag vet inte var det finns heller.

Det bör tilläggas att jag nästan aldrig sjunker så lågt att jag köper en påse chips själv

Frejis-här är det maken som älskar chips men han vet alltid var de finns
Sen måste du ju muta den lill* som är i din mage med med lite gott

Frejis - nä, knappen ligger nog på samma att göra lista som klar-knappen till magen. Min hjärna är nästan alltid med när den inte ska, och tvärt om förstås.

Vi försökte baka cookies och ha choklad hemma, tills det kommer gäster. Pyttsan! De gästerna får nog ta med eget fika.

Men jag kan inte gå och ha bråttom-mage i oändlighet, så det är skärpning som gäller.

Liten-ähh varför ge allt gott till gästerna när man kan äta det själv???

Håller tummarna för Nenne samt för ett lågt resultat på hcg för Lappis!

Tråkigt med din mormor Muggles! Känner också igen tomheten, den är nästan värre än att vara ledsen. Jag kan nästan känna mig apatisk, bryr mig inte om något. Känslorna kommer nog så småningom i lagom doser.

Apropå fika så har jag bakat en del det sista som delvis har blivit misslyckat, himla synd för då vill man ju inte bjuda på det utan måste äta allt själv...

Jobbigt med foglossning, hade det sista veckorna och det var riktigt jobbigt. Vad jag inte heller var beredd på var att det inte försvann när bebisen äntligen var ute, nu efter fem månader är det nästan helt bra men inte riktigt. Hoppas du får bra hjälp!