Nenne - men vi kan iallafall hoppas! 
Och så får man faktiskt vara ledsen, arg och sur så mycket man vill när man inte blivit gravid på så lång tid som har gått sen ni började försöka. Förstår att det gav ett obehagligt perspektiv på tiden i sammanhanget när man ser vad din kompis hunnit under den tid ni försökt bli gravida. Kram på dig!
BS - vad trist med axelskadad make och sjuk Iris! 
Men jag hoppas att ni iallafall kan njuta av ledigheten och att åtminstone du får komma ut i skidspåret varje dag. 
Muggles - där ser man; Anna Skipper har teorier om det mesta! Jag brukar gå över till lågintensiv träning under förkylningar, som promenader, fast inte under de första riktigt hängiga dagarna. Har vilat ett par dagar nu, men i eftermiddag blir det en promenad. Hoppas att vädret håller i sig, för just nu skiner solen från en klarblå himmel här.
Ore - när jag länkade till huset hade vi redan hoppat av budgivningen, så det blir ingen affär den här gången för oss.
Frejis & Vickan - lycka till hos gyn idag!
Koko - usch, det låter inget vidare med förstoppning. Tur förresten att din mage inte är så stor än, så att du kunde kolla in blygdläppen! 
(Eller otur kanske; hade du inte kunnat se den hade du sluppit läsa all obehaglig information på internet. )
AM - tjusig hall!
EA - vad trist att tanten hela tiden lyser med sin frånvaro. Tänker du göra något mer gravtest, eller inväntar du "nästa mens" först?
Lappis & Nenne - kramar!
Igår var jag och vägde Piff & Puff på BVC och det var i vanlig ordning en tråkig upplevelse. Plus 90 respektive 95 g på två veckor är inte mycket att hurra för. Fast sen åt de faktiskt bättre både till mellanmål och kvällsmat igår, så den ständiga optimisten (jag!) hoppas såklart på att det ska bli bättre resultat vid nästa vägning. Det är iallafall en klar förbättring i teknik, särskilt för Piff, och det glädjer jag mig mycket åt. Fast kladdigt blir det - både Piff & Puff äter bättre om de får ha en egen sked i handen och den för de gärna in i munnen samtidigt som jag stoppar in mat, så när den kommer ut igen blir det ett skvättande åt alla håll. Men det tar jag gärna om de bara får i sig något också. Numera har jag en stor handduk i knät, för att inte behöva byta kläder varje gång de har ätit.
Jag såg att WWF har en annons här ovanför tråden om att bli isbjörnsfadder och vi gav faktiskt Piff & Puff varsitt fadderskap i julklapp; Piff är gorillafadder och Puff är tigerfadder. Eftersom vi själva gillar att resa och se på djur vill vi även ge våra barn den möjligheten i framtiden, så det kändes som en bra present. Nu sitter det varsin fin gorilla respektive tiger i deras sängar, som en påminnelse. Det kan ju vara ett tips på doppresent också, t ex.
AM - vilken väluppfostrad hall du har!
AM - ojdå; det var annorlunda husdjur! 
Det låter ju häftigt med en apa, men jag kan tänka mig att det är ganska besvärligt också.
Åh fy - en spindel skulle jag AAAAAALDRIG kunna tänka mig som husdjur! Usch! Jag drar upp fötterna under mig i soffan bara av att läsa om det!
Ore - Anna-Carin Olofsson-Zidek är ju ett strålande exempel på att det går bra att träna och tävla hårt fast man är gravid. Därför tror jag inte att du behöver oroa dig det minsta, så länge det känns bra i kroppen.
Muggles - beklagar sorgen. "Tur i oturen" att det var en ingift morbror.
September - om ni båda är sugna på syskonförsök är det väl bara att köra på? 
Jag menar, har du ÄL så har du och då kan det bli barn; varför är det nödvändigt att ha koll på exakt när den infaller? Det kanske snarare kan vara skönt att inte vara helt fokuserad på vilka datum som gäller, utan ta det som det kommer istället?
Vickan - lycka till med de fortsatta försöken! Det heter ju tredje gången gillt, så jag håller tummarna för det.
EA - vi har ju sett andra exempel här i tråden på cykler som blivit knas efter intag av Pergotime, så jag tycker att det är bra att du tar det lugnt - det är säkert inget fel på din kropp. Man blir ju inte friskare av ett VUL och har det sett bra ut innan är det säkert ingen fara den här gången heller, eftersom du inte har ont någonstans. Sen blir man så klart så less på sin kropp när den inte samarbetar och det är ju konstigt att tanten var så här fördröjd, men jag har också råkat ut för samma sak. Kanske var det helt enkelt så att du hade ÄL mycket senare än du trodde, eller så har cykeln bara spårat ur. Förstår också att du blev ledsen när din kompis berättade om sin graviditet, men eftersom hon inte visste att ni försöker kunde hon ju inte gärna vara "försynt" i sitt sätt att berätta det, men det är klart att det gör ont i dig när du inget hellre vill än bli gravid och hon "bara blev det". Stor kram!
