I vått och torrt (del 5)

Hm! Jaha, det verkar vara indianer ändå såhär på dag 32...
det är inte bara pyttelite och rosa iallafall nu. Vi får väl se under dagen.
jag hade ju knappast räknat med det denna gången iallafall, så det är isåfall ingen katastrof, men jätteroliga är de ju inte indianerna...

Näää fyyyy sicka dummisar!!! *pangarmassormedindianer*

Hvidis: Ja det är roligt med fest....men makens psyke är liiiiite väl ansträngt! Japp!! Prickig klänning blir det!!

Jag kom på ensak: SNACKA om värsta möjliga vecka i månaden att köra en kur! INNAN indianerna! VA!!! Inte så konstigt att jag var galen av suuuug och ont i huvudet!

Jag har förövrigt massa soppa kvar, så jag får väl kura idag och imorgon också så den inte måste kastas.

Hahaha ja det var ingen vidare tajming...men men...det är ju skönt att det är gjort!

Jag hade osså resonerat som så....inte kasta!

Det där med skogsbesök.....ja..det är väl inte mkt att be för?
Men kommer ihåg när jag var tonåring o var ute med scouterna....då var det två tjejer som höll sig helt i 24 h!
Kan inte vara nyttigt!

Definitivt inte nyttigt!

Själv har jag mer eller mindre förstört hela magsystemets klockverk medan jag jobbade natt på 7-11 (även innan man särskilt då) Man hade ingen rast, man fick inte äta bakom kassadisken och man fick inte lämna kassadisken heller. Slutresultat: Man drack kaffe latte med extra mjölk,och en sockerbit, åt en nybakad chokolatechip cookie och gick på rent koffein/socker framåt femtiden på morgonen då rusningen och de värsta två timmarna började efter att man jobbat sedan 22.00
Toalettbesök, det bad man vänligen väktarna passa kassan en liiiiten stund medan man kutade genom de tre kodade dörrarna och ner för trapporna i källaren och oinkade nästan utan att sätta sig.

Apropå att hålla sig alltså.

Detta ledde till att jag fick antingen förstoppning ELLER det helt motsatta. Och det senare dök oftast upp HELT utan någon förvarning.
Jag lovar att jag suttit i bilen och skrikit "KÖR KÖÖÖÖR Jag skiter ner mig!!!" åt min sambo mer än en gång.

Detta har blivit lite bättre under åren, men det hänger faktiskt i viss mån kvar, det där aantingen eller, OCH att jag sedan dess får tillbaka min magkatarr -som jag skaffade mig då-
så fort jag slarvar med måltider, är stressad eller så.

Man måste vara rädd om sin mage, hela magsystemet, för missköter man det, så går det inte bara över hur som helst.

Tja, nöden har ingen lag. Och för övrigt så är kanske jag och mina polare inte som normala tjejer i det avseendet, toaletter som temporärt byggs upp i skogen brukar vara av det extremt primitiva slaget, bajamaja är ett under av lyx i jämförelse med papplådor eller tunnor med säckar och sits som kanske står litet halv-vingligt så man måste sitta och ta spjärn med benen för att inte hela alltet ska ramla. Ofta är dessa placerade inom ett slags högt "staket" med plast runtom, eller något tält. Tält är värre, konserverar obehaglig doft i högre utsträckning. Hur som helst, efter ett antal år med sånt är man ganska härdad, har vi insett...

Får mig att tänka på den beryktade Bajsmannen som härjade på festivaler...

Nej, den har ju inte det den där nöden...

Förresten så höll hela min sambos familj på med orientering ända tills han var i övre tonåren. Hans bror gick idrottsgymnasium och var visst riktigt duktig. Själv avskydde han det och ville boxas och köra cross,eller cykla BMX, men i den där familjen var det far ihuset som bestämde och han ansåg.och anser att just orientering är det ultimata och dessutom att det SKA vara hela familjen för det är så mysigt att åka runt Sverige på alla tävlingar. Så, sambon och hans lillasyster-som hellre ville spela basket, fick vackert orientera de med.
Nu har storebrorsan tagit upp det hela igen och börjat med SINA tre barn-två pojkar och en flicka. Den älsta är den som är duktig och verkligen vill-orecis som pappa, mittenkillen är en fotbollstalang-tackochlov får han ju huvudsakligen spela det d, men nog är han med och orienterar alltid. Den 7 åriga flickan rider och skjunger i kör-OCH är numera med och orienterar.

I påskas när vi skulle till svärisarna var det tävling inte så långt därifrån och det visade sig att storebror med förstfödd skulle dit och svärfar är med och är ansvarig som vanligt och morbror inlejd för att hjälpa till...

..nu hade ju alla hoppats att vi i vår lilla trio skulle tycka att höjdpunkten av en påskafton och påskdag vore att haka på så lilla B skulle åka traktor med farfar, min sambo helst anmäla sig och springa och jag...ja jag kunde väl promenera där i skogen med mina stavar...eller bara nöjt titta på och sitta i solen precis som farmor alltid gjort i alla år -efter att ha lagat all mat, tvättat alla äckliga träningskläder, packat och hållit reda på allt...

Min sambo tyckte inte alls det var en bra idé -till svärfars besvikelse.

Tänk, snacka om att en historia upprepar sig och snacka om att inte vilja fatta att den ena ungen verkligen inte tyckte den idrotten var rolig!
Min sambo fyller liksom snart 40 år!

Sidorspår och långt...apropå skogar och toaletter...

Va?!! Vad var det för en ryslig man?


Nu har jag talat med kvinnan på kliniken...hon som ska ge mig recept på vad-det-nu-var-för-hormoner som jag ska äta.
Hon sa att eftersom det var fjösigare än det brukar med mensen skulle jag dfinitivt testa. Det gjorde jag nu då, lydig som man är.
Det var negativt.
Så, nu får jag ringa igen och få en tid så jag får hämta receptet då väl, eller vänta nu, numera skickas det väl elektroniskt till apoteken?

*går och ringer*

Bajsmannen gick och välte bajamajor med dörren nedåt, medan folk satt där inne och uträttade det som skulle göras... Fy!